Kaosliv-Ja tack!!
"Eriiiik, jag vill att vi ska fyra barn, och helst snart"
Tydligen tycker E att jag ska plugga lite först.
Ska försöka hitta en intensivkurs på en vecka så man är klar sen.
Jag vill vara mitt i smeten, jag vill ha mina barn springandes omkring mig. Jag villa ha syskonbråk och trotsiga utbrott. Jag vill ha den sorters kaos i mitt liv.
Jag välkomnar barnkaos. För hur jobbigt det än kan kännas ibland så vill jag inte byta bort det mot något.
När man åker hem till en familj med många barn så är det oftast kaos. Den ska dit och den ena ska dit och den andra har bajsat och den tredje gallskriker. Men det är ett underbart kaos tycker jag. Ett kaos FULLT av liv.
Så det ska jag jobba vidare på.
Om man bara kunde slippa att vara gravvo.
Vackert, mysigt-visst. Men att förlora rörelseförmågan samtidigt som man spyr och knappt kan andas känns halvsegt.
När man sedan några veckor innan förlossningen (efter man har kryssat i rutan för; Förlossningsrädd på mödravårdscentralen X antal ggr.) kommer på att den där i magen även ska komma ut på något sätt så kan man ju undra vad man gett sig in på. Förresten tycker jag ofta att vad man än ska fylla i vart man än är så finns inte den rutan man vill ha. Jag gjorde tex såhär på ett formulär;Förlossninsrädd-- Ja det kan man säga. Jag vill ha kejsarsnitt. Samt alla sprutor o skit ni än har så man inte känner nått. Tack på förhand.
På själva förlossningen sen så var det en prao som satte ryggmärgs. (Obs försökte) så det verkar inte funka att man är arg innan på formuläret.
Många barn på G alltså.
Idag har jag annars bara shoppat till T.
Gjort tacopaj med systerdotter Alice.
Spelat på Lotto (Jag verkade oerfaren sa gubben i kiosken-tack för infon. Jag trodde alla kom in och frågade vilken lott dom skulle ta om dom ville vinna dom där 100 miljonerna.)
Handlat mat på Willys och undrat varför just jag inte har någon bil.
Annars är jag ganska så lugn just nu.
Theo har fått dagisplats på Hanna.
Få gå med sina kussar kan ju knappast bli bättre.
Så när den infon kom så kändes det som om det andra löser sig. Det måste det ju bara göra.
Nu ska jag endast njuta av mina sista mammalediga månader.
-Härligt-
Fin familj.
Frågeteckens-barnet är nummer 6 i familjen. Erik säger stopp vid tre så han får stå vid sidan om så länge.
Men bara så länge alltså.
GodNatt!!
Tydligen tycker E att jag ska plugga lite först.
Ska försöka hitta en intensivkurs på en vecka så man är klar sen.
Jag vill vara mitt i smeten, jag vill ha mina barn springandes omkring mig. Jag villa ha syskonbråk och trotsiga utbrott. Jag vill ha den sorters kaos i mitt liv.
Jag välkomnar barnkaos. För hur jobbigt det än kan kännas ibland så vill jag inte byta bort det mot något.
När man åker hem till en familj med många barn så är det oftast kaos. Den ska dit och den ena ska dit och den andra har bajsat och den tredje gallskriker. Men det är ett underbart kaos tycker jag. Ett kaos FULLT av liv.
Så det ska jag jobba vidare på.
Om man bara kunde slippa att vara gravvo.
Vackert, mysigt-visst. Men att förlora rörelseförmågan samtidigt som man spyr och knappt kan andas känns halvsegt.
När man sedan några veckor innan förlossningen (efter man har kryssat i rutan för; Förlossningsrädd på mödravårdscentralen X antal ggr.) kommer på att den där i magen även ska komma ut på något sätt så kan man ju undra vad man gett sig in på. Förresten tycker jag ofta att vad man än ska fylla i vart man än är så finns inte den rutan man vill ha. Jag gjorde tex såhär på ett formulär;
På själva förlossningen sen så var det en prao som satte ryggmärgs. (Obs försökte) så det verkar inte funka att man är arg innan på formuläret.
Många barn på G alltså.
Idag har jag annars bara shoppat till T.
Gjort tacopaj med systerdotter Alice.
Spelat på Lotto (Jag verkade oerfaren sa gubben i kiosken-tack för infon. Jag trodde alla kom in och frågade vilken lott dom skulle ta om dom ville vinna dom där 100 miljonerna.)
Handlat mat på Willys och undrat varför just jag inte har någon bil.
Annars är jag ganska så lugn just nu.
Theo har fått dagisplats på Hanna.
Få gå med sina kussar kan ju knappast bli bättre.
Så när den infon kom så kändes det som om det andra löser sig. Det måste det ju bara göra.
Nu ska jag endast njuta av mina sista mammalediga månader.
-Härligt-
Fin familj.
Frågeteckens-barnet är nummer 6 i familjen. Erik säger stopp vid tre så han får stå vid sidan om så länge.
Men bara så länge alltså.
GodNatt!!
Kommentarer
Trackback