Ny blogg
Bloggar numera på;
http://emmamunknilsson.blogspot.com
Välkomna!!
En belöning tack!!
Det finns ju människor som inte tycker att man ska belöna sig själv på olika sätt.
Jag har träffat många och det har varit lika underhållande för dom alla att sitta och kommentera alla mina brister.
Minst lika underhållande är det för mig att sitta och retas men det är ju en annan historia.
Jag har alltid jobbat liiiiite bättre om jag vet att det finns en liten belönig att få runt hörnet.
När jag sitter och pluggar tillexempel så måste räcker det gott med att jag vet att när jag läst färdigt får du en karamell eller en kall cola.....eller om du är duktig nu så får njuta ännu mer av fredagsmys.
Belöningar är ett måste i mitt liv alltså.
En kille sa en gång till mig att livet ska inte bestå av att man ska framkalla kickar, det ska komma av sig självt.
Jag funderade länge på vad den här killen kom från för värld, en tråkig sådan verkade det vara i allafall.
Vad vore livet utan rys-ryck över att man ska få en belöning?
Ganska tråkigt tycker jag...och framför allt väldigt händelseriktlöst.
Jag kan även lägga fram det såhär;
När T klockan fem stiger upp och jag med (inget större val) efter att man suttit uppe och pluggat sent...jag vet att kl. 07:15 går bussen till skolan, T skriker och kräver att antingen bli buren (han börjar bli vansinnigt tung nu och eftersom jag får träningsvärk av att bära hem kassar från Lidl är jag inget större fan av att bära honom) altternativt få 1. Ta ut alla mina smycken ur skåpen och lägga dom i olika lådor i lägenheten. 2. Få bada mina sminksvampar i handfatet. 3. Ha sällskap av mig i soffan och kolla på barntv som bara visar program om den den där stora röda hunden med identitetssvårigheter.....frukost ska fixas, väskor ska packas....osv så känns det faktiskt ganska så najs att man vet att när man kommer till skolan så packas mina belöningar upp.
Tack för det--dagen kan börja--på ett betydligt roligare sätt än utan belöningar.
Nu är min paus slut.
Tyvärr har jag en sån där dag då jag inte kan fokusera, det är inte bra.
Behöver fokusera.
Drömde om tentan inatt....en väldigt märklig dröm.
Kanske jag överdriver det hela lite, nervös är jag i allafall.
Jag har börjat gnissla tänder igen och fått tillbaka min magkatarr.
Lugna ner sig?
Ja tack.
Godmorgon.
Ett skratt förlänger livet
Egentligen är det meningen att jag ska plugga nu, allt vad jag bara orkar men ikväll tog det bara stopp.
Från sju imorse till fem idag har jag varit i skolan, suttit på seminarium o 2 lååånga föreläsningar--där det krävdes godis, cola och tandpetare till ögonlocken för att hålla sig vaken.
Så ikväll får det f** i mig vara nog.
Till min stora glädje när jag började läsa till lärare var att jag upptäckte att jag skulle få hänga en hel del med kära Sara Ackeby.
Min dag började segt men när jag mötte upp med S vid lunch vände det snabbt.
Jag är helt övertygad om att ett skratt förlänger livet, om inte så ger det dig i allafall magmuskler och ett MYCKET mer energi.
När jag gick folkis så skrattade vi oss igenom hela dagarna, magmusklerna syndes dock inte eftersom Theo växte stadigt i magen men jag är säker på att det gav mig kraft till förlossningen.
Sara och jag kom idag fram till att det var ganska så bra att vi inte delade seminariegrupp utan bara föreläsningar. Vi har stort behov av att kommentera det minsta lilla någon säger men framförallt vill vi skratta--underbart. Energin sprider sig som en blixt genom kroppen och jag blir så mkt mer positiv av det.
Så SKRATTA, så mkt ni bara kan--livet känns lite enklare då.
Även om man inte alltid är omgiven av en skrattpolare så finns det andra sätt.
Sätt på en rolig film, kolla på gamla foton eller ring upp någon som får din dag att lysa upp.
Sara, det fick du min att göra idag--Tack för den.
Jaha, så ska man alltså skriva tenta nästa fredag.
Hur känns det?
Jo tack inte alls så bra.
En morot att klara det är ju dock att omtentan är samma dag som vi ska dra till Ullared.
Det finns ju alltså inte.
S tyckte dock att man skulle sjukanmäla sig den dagen för att göra omtenta nr 2 i juni istället--känns också lite konstigt faktiskt.
Jag har ju grymt svårt att motså min systerson Gurras bedjan att få föllamämotterhääääijm när jag hämtar T. Så igår blev det kusinträff.
Så himla underbart--Theo är sååå lycklig när han får vara med sina favvokussar.
Jagas är kul
Mostermys
Mera bus
Olle var en mkt bra klätterställning tyckte Theo
Nu väntar Desperate Housewifes och egentid, väger lite tyngre än tentaplugg.
GodKväll
Sköna söndag!
Ensamvarg är en bra beskrivning på mig--jag njuuuter av att krypa upp, var som helst och bara njuta av tysntaden. (Det sker ej så ofta dock.)
Men sen är det även så otroligt mysigt när lägenheten får besök....i soffan har Erik, hans bror mats o deras mamma krypit upp. Jag har tänt ljus och snart är det filmstund. (Fast först ska jag se när Kallafakta avslöjar vad snus innehåller, i hopp om att inte känna kärlek till det.)
Jag njuter då--kroppen är full av mys när soffan är full med människor som jag håller kär.
Jag anar många trötta blickar dock.
Gårdagskvällen var grymt lyxig, mysig och ja....skön helt enkelt.
När jag sitter på en resturang och tittar på personalen som jobbar kommer jag alltid att tänka på när jag begav mig till England för att jobba.
Fick plats på en resturang som behandlade sin personal som grisar, jag grät varje gång jag skulle jobba och kämpade mig genom dagarna.
Hjälp alltså, jag hade ingen aning om vad det var i all mat eller vilket vin som passade till vad.
För hur i hela friden skulle jag veta?
Jag hittade på helt enkelt, hade långa samtal om hur smaklökarna dansade av de olika vinerna som jag knappt kunde uttala namnet på. På engelska dessutom....lite halvimpad av mig själv faktiskt.
Allt känns lite luddigt från den där tiden, hur klarade jag egentligen av det, jag som knappt kan prata engelska idag.
Härom kvällen så stoppade en bil mig, mitt på övergångsstället och frågade på det främmande språket vilket håll som konserthuset låg åt.
Jag blev så nervös att jag tappade framljuset, stoppade trafiken eftersom det blev rött, halvskrek åt bilen att jag "has to bycykkle becauuuse i need to go"...konstig mening. Men det funkade--han ville inte längre ha min hjälp.
Hoppas det sprids vidare.....fråga inte mig om hjälp på det konstiga språket tack!!
Söndagen har jag annars spenderat med att försöka plugga med degig hjärna, hängt med farbror Mats och startat många olika projekt med min son.
Det gör jag ibland, då startar jag alla projekt samtidigt.
Vi ska baka, måla händer och fötter blå och göra avtryck på papper, måla med vattenfärg, organisera om i hans lekrum, och allt annat man kan komma på.
Det slutar nästan alltid med kaos.
Jag blir arg, T skriker och det blir ännu stökigare än innan.
F**k.....jag som bara vill vara en pedagogisk mamma.
Tog kort på min förrätt....mumma
Erik med kusin Maria
Svärmor
Kvällens egokort
Födelsedagsbarnet
Söndagsmys med farbror Mats
Blåbärs-frossa
Imorgon ska jag återigen förenas med universitets kära salar.
Hej och tack till praktiken.
GodKväll!!
Fiint
Har inte kännt att jag kunnat blogga på sistonde.
Jag menar, när jag bara gick hem med T var det så lätt att dela med sig av sina tankar. Ösa ur sig skiten (och glädjen med för den delen) och så är det inte mer med det.
Nu kanske jag känner att det inte alltid är läge att göra samma sak, det blir liksom lite känsligare nu allting.
Men HEY kanske jag hitta ett mellanting.
Såg att jag inte skrivit sen augusti.
Vad har hänt?
Jo, när jag med en samlad binge psykologiböcker under armen travade in på universitetet--HELT säker på mitt val slog mig ner och snabbt insåg att jag inte fattade mer än vart fjärde ord så drabbades jag av en chock.
Kanske jag hade en bild av att bara jag satt där skulle allt kännas så naturligt.
Psykologin, som för mig är (eller var kanske) så otroligt spännande tog en ganska så drastisk vändning när jag insåg att det inte riktigt innehöll vad jag hade förväntat mig. Tankar som, Är jag fullkomligt blåst eller vad är det frågan om, virvlade runt i huvet och paniken steg ytterligare.
Föreläsningar som för mig var helt obegripliga verkade hlet naturliga för mina bänkpolare som frenetiskt nickade och lämnade inlägg.
Ibland kunde jag få en fråga från någon brevid som inte förstått, jag hade då alla möjliga svar som jag körde med. Men min favvo var ändå; Kissnöööödig, berättar när jag kommer illbaks, ok? (Sen hade smartskallen redan själv kommit på svaret när jag kommit tillbaks.)
Smart drag av mig själv.
Jag insåg en begränsning även fast det tog emot något och lämnade hjärnans uppbyggnad (på engelska--URK) bakom mig, sålde böckerna och sa HejDå smartskallar--vi kommer nog inte bli kompisar.
Så vad göra?!
Jo, dagen efter satt jag på föreläsning om en lärares demokratiuppdrag i skolan och så simsalabim så var jag en blivande svenska lärare.
Där såg vi alltså ett ganska så bra exempel på min impulsiva sida.
Det känns bra nu, det gör det verkligen--även om jag fick en ytteligare chock över vad som förväntas av en universitets-student.
Det är VERKLIGEN en djungel där innan man kommer in i det. Jag letade förgäves efter små gäng som satt i hörn lite över allt och målade eller spelade gitarr, iförda mysbyxor och raggsockor. Eller varför hade man inte bestämda platser i matsalen?...och varför uppskattar inte läraren att man skickar hemliga lappar med påhittade kärleksbeundrare till dom?
Jag var alltså inte på en folkhögskola längre....skumt.
Nu känns det dock som om jag är inne i det, jag är en student med ambitioner att klara tentor och allt annat som krävs av mig.
Så försöker jag bara få ihop allt--skola, jobb, vara mamma, vara fru,vara vän, vara syster, vara dotter, vara ego.
Att få ihop livspusslet kallas det visst. En ros till alla som klarar det. För mig går det sådär.
Ahhh, skönt att skriva igen.
Byggarkillen Theo
Som ni ser har T växt väldigt mkt. Det slår mig helt plötsligt ibland
vad himla stor han börjar bli, hänger jag med--svar; Nej!!
Nu ska jag dyka ner i skoljuridik.
Sen blir det middag på Grand.
Bra belöning.
Godeftermiddag!!
Springa eller inte springa
Det var länge sen jag snöade in på nått nu tycker jag allt.
Har saknat det lite fakttiskt.
Så igår när jag kollade på när svenskarna slog finnarna i löpning o lite annat så kom min idé;
Jag ska börja springa.
Det kan väl inte vara så svårt?
Jag såg ett program en gång om att vem som helst kan lära sig springa, (vem som helst utan mig själv var min första tanke.) Men HEY, tänk om jag faktiskt kan lära mig.
Det finns några problem dock;
-Jag har inga löparskor, bara dansskor och det känns sådär eftersom dom inte har nått stöd i mitten.
-Jag tycker det är jobbigt att brösten hoppar när man springer, vad göra?
-Jag haringa flashiga springkläder, bara pappas naturbrukst-shirt och mysbyxa till.
-Det absolut värsta jag vet är att bli svettig, det framkallar en panik i mig.
Jag var även tvungen att göra en för lista;
-??
Så frågan är nu hur jag ska göra.
Om jag känner mig själv rätt så kommer jag lägga upp en bana på ca en-två mil för att göra en mjukstart.
Efter några meter kommer jag få kramp och förbanna alla som någonsin sagt att det är bra att springa.
Jag kommer bli svettig, få lockigt hår och tappa det här intresset lika snabbt som jag köper springskor för över 1000 spänn.
Men eftersom jag vet att det här kommer hända kanske jag ska starta på ett mjukare sätt så att jag faktiskt inte tappar det här intresset.
Hmm.
Får se hur jag gör.
Kanske måste gå svett-terapi först.
Idag ska jag annars ägna mig åt lite vänner, klippa lugg men framför allt vara med min son.
Jag har nämligen upptäckt att jag inte alls ville sluta vara hemma och har helt plötsligt funnit glädje i att springa på öppna förskolan och sånt tjafs.
Det måste kallas en rejäl skolkris.
Apmys
Mästerfotografen Theo
Åsa kör barnjazz, alltid en favorit
Igår hängde vi på bibblans söndagsöppet-party. Dom hade verkligen gjort det supermysigt med alla aktiviteter för både barn o vuxna.
Bra gjort svärmor!!
Theo
Ottilia
Bullberget som det bara var att gå och ta utav.
Trevlig dag allihoppa.
Godförmiddag!!
En sne gran tack
Min absoluta favvotid på året är;
Julen!!
Igår infann sig en mkt mysig känsla när jag låg och funderade på vad jag hade stoppat ner i jullådorna från förra året.
Att sitta och bläddra tidigt i november för att planera sin julinredning är SÅÅÅ mysigt.
Blir dock irriterad på alla hem i tidn. som verkar vara experter på att flytta in julen i sina hem.
Det ser ut som dom ägnat årets tidigare 11 mån. åt att bara planera vart alla ris och alla lyktor ska placeras.
Och hur hinner dom brodera julkuddar med familjemedlemmarnas alla namn på?
Eller dekorera alla julkolor med änglabokmärken?
Tar dom ut semester för att ägna sig åt detta eller vad är hemligheten?
Jag gör alltid ett försök om året att härma dessa människor.
Det slutar alltid med att jag köper kola, skiter i änglarna, svär och skriker över pepparkaksf***huset och får en sne gran från ett dike ute på landet.
Men det räcker för mig, det räcker för att jag ska tycka julen är perfekt.
(Även om jag också iår kommer köpa ing. till kola och sen upptäcka att dom visst blev för gamla.)
En julälskare alltså.
Rakt igenom.
Hoppas den snart kommer hit.
Hoppas min kära och hans bror hittar en släkting till den här underbara skapelsen iår
Idag väntar det korvgrillning och softning.
GodMorgon.
Skolstart
Jag har så långt tillbaks jag kan minnas undvikit att vara i stora folkmassor där jag inte känner någon.
Jag var alltså inte helt bekväm av att omringas med tusentals andra häromdagen.
Pricken över i;et var att jag hade ful kläd-dag, hår-dag samt var fruktansvärt hungrig.
Jag fick plötsligt en väldigt stark känsla av att jag ville vara hemma med tio minst ett år till.
Den varma, mjuka och trygga bubblan som vi har varit i hela tiden drog i mig som en magnet och det enda jag tänkte på var att få åka hem till han o Erik.
Tänk vad gärna man vill ha nån brevid sig då som verkligen känner en, nån som man inte behöver hålla tillbaka nått för.
Det har jag svårt för när jag träffar nya människor, att inte visa på en gång vem jag är.
Jag är så Otroligt dålig på att vara neutral och låtsas. (Något som gör att vissa på en gång tar avtsånd från mig.)
Så nu har jag alltså börjat skolan.
Det har ju gått bra att prata om det men nu helt plötsligt så står man där.
Jag ska göra mitt bästa för att vara en plugghäst, även fast böckerna just nu känns väldigt läskiga.
När man är en student och samtidigt en mamma så hänger man inte riktigt med i svängen.
Jag kände mig som en mkt vuxen figur när jag valde att inte ta party-bladet under rundvandringen och höll för öronen utanför kåren där dom spelade dunkadunka musik.
Men HEY-jag vägrar att tro att man inte kan vara både cool student och även vara en mor.
Det fanns ju faktiskt (i nollningsbladet) en liiiiten liten bubbla med info till dom som studerade och även hade en liten korv där hemma. (Man kunde förslagsvis sitta och fika med varandra en tisd. kl 15.00).
Coolt och bra att vi placeras i ett fack.
Så efter en gråttattack på kvällen och lite peppande samtal så ska jag nog klara det här.
Hoppas jag.
Jag blir så FRUKTANSVÄRT trött på att jag oroar mig för allt.
Och då menarjag ALLT ALLT ALLT.
Jag har nu kommit på att jag förpestar mig själv och min närvaro med min oro och jag missar ju allt som händer
omkring mig.
Att leva i nuet är en konst har jag märkt.
Jag kommer hädanefter försöka utöva denna konst.
Tydligen härmar barn allt man gör
En speedad Theo efter fredagsmys
Mongon
En fredagstrött mor
Sådärja.
Nu ska jag fortsätta njuta av mina favoriter MiaoKlara på Kristallen.
Humor på HÖG nivå.
GodNatt.
Rosa papper?
Tänk vad det gör att släppa in lite glamour i livet.
Och med glamour så menar jag det enkla.
Ordna lite extra länge med frillan, köpa sig några snygga armband, faktiskt lägga en stund på sig själv i spegeln på morgonen för att sen kunna känna;
Shit, jag är fräsch. (händer inte varje dag tyvärr men pass på när det händer.)
Mycket kan komma emellan där på möra men försöka bör man.
Ibland ifrågasätter folk varför jag alltid ska fixa mig inför allt och svaret är enkelt;
Livet ska vara lite glamour, varje dag.
Och sen är det ju även SÅ kul att vara fåfäng.
Så det så.
Imorgon börjar jag skolan.
Det har inte kännts pirrigt förrens ikväll.
Har nästan ont i magen.
Funderar på om man fortfarande slår in böckerna i rosa papper med mickey mouse på? får man en bänk? ska man skriva namnskylt på bänken så fröken kommer ihåg vad jag heter?
Frågorna är många och jag tror svaret är ett;
Nej, du ska inte göra nått av det, du ska bara gå dit och vara vuxen.
Trist.
Slår nog in mina böcker ändå....o gör en egen namnskylt som jag ska klistra fast på min tröja.
Theo är grymt lik mig när jag var liten, på sättet.
Ilsken, humörsvängningar och stjärt-tutt fixerad.
Häromdagen i parken så hörde jag plötsligt ett iiiiiiih-ljud och sen kom T springandes.
Flickan i det rosa kjolen var målet.
Killllilililiiiilllll skrek T och gjorde sig beredd att dra upp kjolen.
Jag hann dra undan honom.
Skönt.
Förklaringen till mamman att jag var lika stjärtfixerad som barn kanske skulle varit mer underlig än Theos
själva handling.
Skön kille alltså.
Fick idag för mig att städa i alla kaos-skåp.
Jag ångrar mig alltid när jag dragit ur allt.
Theo ville bara äta majs i hans stol ca en halv minut, sen hällde han vatten i hela köket.
Min svett-attack ökade kraftigt.
Trötta efter hårt slit i köket.
På våran kyl bor dom här, alla säger Ihhhh enligt Theo.
Min lilla älsklingsapaprins
Nu måste jag välja kläder, lägga fram block, bra pennor och allt annat som behövs för en skoldag.
Känns skumt och mkt roligt.
GodNatt!!
Skitdag
Dom där pillrena som skulle göra mig mindre sur under PMS verkar ha upphört.
För idag har jag varit TOKIGT sur.
Jag försökte med hela min själ pressa fram en positiv tanke men icke.
Jag gillar inte dom här dagarna, jag vill inte ödsla en hel dag på att vara sur och gå och vara elak mot mig själv.
Grrrr.
När det började komma vindar med ngt mer syre i farmmåt kvällen började det släppa, alltså har vädret en stooor effekt på mitt humör.
Kom hit nu hösten så ska vi hångla.
Har ju ett problem med mig själv som inte verkar gå åt rätt håll (beror på hur man ser det men).
Problemet heter städmani.
En smula på golvet och jag dyyyyker ner med en våtservett (miljövän nr 1).
Men idag har jag funderat på en grej.
Om man öppnar skåp/garderober/lådor hemma hos oss så ska man helst använda hjälm eftersom det är KAOS där inne. Där tryyycker jag in allt som jag inte vill ska synas, trycker o trycker och sen använder jag min kroppstyngd för att
kunna stägna dörren.
Eftersom jag nu ska läsa psykologi kanske jag snart kommer kunna förklara det fenomenet;
Fint på ytan, kaos under.
Så nu (eftersom mina dagar har noll innehåll av aktiviteter nu innan skolan börjar) så har jag börjat städa bland kaoset.
Det bär emot, det känns som om jag stökar till där inne.
Återkommer om den diagnosen alltså.
Från söndagsskolans dag i söndags.
Min vackra Alice uppträdde.
Sötkorvs-olle fejkler
Gurra o Erik
Prinsen
Drog en repa till parken för att avleda mitt hemska humör.
Fick hålla mig helt lugn för att inte bli tokig av att lyssna på
snackaskitomalltmankanförviharingetannatattprataom-morsorna.
Hur kul som helst tyckte lillapan.
Imorgon hoppas jag på en bättre dag gällande mig själv.
Nu ska jag tjura i soffan.
Som tur är jobbar Erik kväll annars är han ett säkert mål under den här perioden.
Stackarn.
GodNatt.
RockNRoll
Funderar på att bli en rocker faktskt.
Det kändes inte alls så främmande att klä ut sig, jag menar hur underbart var det inte att få klä sig hur svart man ville, hur mkt smink som helst och tupera i håret utan gränser.
Heeelt rätt var den känslan.
Rocktema är verkligen något att rekommendera på en fest. Alla verkar känna sig ngt mer avslappnande och vad klingar bättre i allsångshäftet än; Heaven´s on fire?!
Hela kvällen var otroligt lyckad med grymt band, god mat, sköna människor o framför allt;
Min Ia blev ordentligt firad och det var ju det som var meningen.
Behöver nog inte säga så mkt mer än så.
Jag låter bilderna tala för sig själva.
Erik laddar på väg upp till festen
Vackra födelsedagsbarnet-min kära Ia
Dom som vet hur min mor o far ser ut annars förstår denna totalförvandling.
Pappa vann även kvällens bäst manliga klädda.
Jag och mina kusin Daniel--ett mkt kärt återséende
Sollentunas gängledare?
Döttrarna som går i sin mors rock-fotspår
Yeeeeah
RockNRoll
Mamma
Ordningsvakt behövs vid Rockpartyn
Kärlek
Min tattoo-hörna var grymt poppis
Obs. skylten.
Tungt.
Ias David lirar 
Pelle o Karin.
Hårt.
Ja, det var den festen.
Mer sånt tack.
Nu måste jag sova, det är slitsamt att vara en rockare.
GodNatt.
Märkliga ting
Jag har alltid undrat när jag kommit hem till min syster varför det ligger skor i duschen, en minitomte i toan och jullyktor under soffan.
Jag mear, varför i hela friden skulle K lägga dom där.
--Konstigt--
Det slog mig egentligen aldrig att det kanske var människor på ungefär en meter som var boven.
För innan jag fick T trodde jag barnen bara lekte på sina rum och lät sina saker stå prydligt på hyllorna där mammorna radat upp dom.
När jag nu hittar cykelpumpar i toan, trådlösa telefoner i badkaret (som jag aldrig hinner se innan jag slår på vattnet), vattenkokaren i soffan, skor, skor, skor och åter skor överallt som man kan placera en sko och allt annat som en T kan hitta i lådor och slänga bort så förstår jag.
Det är den där lilla minimänniskan som varit framme.
Jag plockar o plockar p oloooockar hela dagarna i ända känns det som.
Mamma, hur i hela friden gjorde du med 4 barn?!
Så Karin, nu förstår jag varför det ligger en makaron i min sko när jag ska gå hem.
Det är inte du som gjort det.
Känns bra.
Jag laddar stenhårt inför kvällens 30-årsfest, tema Rock.
Har saker att förbereda, bröd att baka till våra nattgäster och ska på jakt efter rött läppstift till min outfit.
Det här kommer bli grymt.
Återkommer på söndag.
Theo kvällsmyser med sin favvo Jenny som han har en djup förälskelse i.
Nu måste jag fortsätta.
RockOn.
Godmorgon
Skapa din dag
Jag har sagt det förr och kommer säga det många ggr till.
OJ vad tankens kraft är stark.
Finns många exempel i den här frågan men en är den här;
Jag har en förmåga att lätt vara sur på morgonen och tänka negativt.
När jag tänker efter har jag alltid varit negativ.
Kul tjej.
I många sammanhang har jag tyckt det varit skönt att vara nego, tex olika perioder i skolan när man bara kände att SHIT jag orkar inte mer. (Speciellt när T låg i magen och tryckte på alla delar som jag behövde för att kunna gå.)
Då gillade jag att vara nego och tyckte det var mkt underhållande att få de postiva att välja min sida istället.
Man kanske kan säga att jag inte var helt nöjd med allt just då i livet.
När T kom sen fanns det inget annat alternativ än att tänka positivt, om inte annat för hans skull.
Jag tycker det är skitsvårt att vara det.
Jag glider väldigt lätt ut på sidospår och i mina tankar har det då skapats en katastrof och jag känner mig ängslig och hopplös.
Men jag försöker verkligen.
På morgonen (min värsta N-tid) så tar jag tiden när T sover att lyssna på musik som på det ena sättet muntrar upp mig, gör mig iordning i lugn o ro. Pratar lite med mina 10 personer som kommer på besök under sminkningen och försöker tänka tankar som att den här dagen kommer bli bra. Händer det inte mkt så får man göra småprojekt i hemmet till en fest.
Ibland hittar man NOLL kraft till att ens försöka men släpar man sig fram, startar projektet ( o gör det klart :) så blir i allafall jag lite lättare i kroppen.
Så idag är jag positiv.
Tar dom här iskolningstimmarna till att vara helt otroligt EGO.
Börjar med att shoppa.
--Bra start--
Min prins
Min fina Anna o jag hade myskväll igår.
Varma mackor med champ.-stuvning o "nyttiga" smothies stod på menyn.
O snickeriet som underhållning.
Mycket skön kväll.
Okej....
Det är bäst att sova lite innan dagis så man hänger med.
Ibland undrar jag hur söt man får bli.
På lördag fyller min kära syster Ia 30 år.
Då ska vi på RockNRoll fest.
Det kan bli hur kul som helst.
Känner mig dock osäker på hur i hela friden man klär sig rockigt.
Återkommer med bildbevis på hela min familj, ho ho.
Shoppa var det ja....
GodFörmiddag!!
Klockan, min (o)-vän
Jag skäller alltid på folk som inte passar tider.
Eller så är jag tjurig på dom halva tiden av den vi spenderar.
Om man är så är det viktigt att man själv är en hejare på att kolla på klockan.
Jag kommer alltid i tid men vägen dit är lång. Jag får nämligen behov att göra massa saker innan jag ska gå.
Har jag 5 minuter kvar så ska jag torka spisen, eller puffa kuddar eller torka golv.
Jag blir då så stressad att jag vill gråta och skrika.
Erik har lärt sig att alltid gå ut innan mig eftersom dom där 10 minutr. innan avfärd är helt uppåt väggarna.
Eller så kanske man kan kalla det tvångstankar.
Ja så var det ja.
Ville kanske bara normalisera mitt betéende något.
Efter jag hämtat lillapan på dagis, sov vi ett par timmar och drog sen till min polare Mattias.
Alltid när jag träffar M så blir jag väldigt sugen på att börja med sången igen.
Kanske beror det på att hela hans lägenhet är som en oas av musik.
Det är hans liv att spela och det är helt rätt för hans musik är Underbar.
Jag funderar på det ibland, om man har en dold talang som man inte vet om.
Tänk om man går hela livet utan att upptäcka den liksom.
På cykelvägen hem så försökte jag utesluta talanger som jag aldrig skulle bli ett geni utav;
-Matematiker (jag behöver nog inte förklara den punkten.)
-Nya Bolt (jag får ont i smalbenen samt framkaller andningsvårigheter om jag springer)
-Violinist (har redan testat den banan utan farmgång)
-Kirurg (avslutar sällan påbörjat arbete)
Ja men annars känner jag att dörrarna står öppna.
Erik har ju en trombon i källaren, kanske skulle testa den talangen imorgon.
Fina Mattias
En mycket koncentrerad mor o son
Vi myste med ÄKTA musik, det var som hela ens sinne förflyttades till en liten sjöbod
med kaffe och morgontidningen.
TOK-härligt, mer sånt.
GodNatt!!
Shoppa shoppa
Jag och Theo har verkligen myst med varandra hela dagen.
Ibland är vi osams men idag har vi bara varit glada, båda två.
Tummen upp.
Jag har hållt oss sysselsatta precis hela tiden, det måste man när man kör heldag ensam.
Det är svaret på när jag känner att det är lite småtungt när E jobbar kväll hela veckan.
--Jag prickar av mina lappar--
Alltså, jag kan inte låta bli att prata lite shopping idag.
När jag kommer in på en affär, eller ännu bättre ett shoppingcenter så är det något som händer i mig.
Inte när T är med, att underhålla honom kräver ALL min uppmärksamhet och skyltdockorna struntar liksom då i att sjunga sina hypnossånger för mig.
Men när jag är ensam--då kan jag nästan glömma bort att andas.
Jag blir yr och illamående för att jag tycker det är så kul.
(Detta är ett mkt farligt syndrom.)
Som tur är så kommer jag inte så ofta iväg ensam.
Det bara måste vara dags för gekås snart, det är därför det killar så i mig.
När jag går där o shoppar så är det plötsligt (detta händer alltid) som om all min ork tar slut.
Det krävs nämligen mkt energi att bli hypnot.
Det är då (Tack lager 157 tex) som fika ska finnas mitt i affären och du orkar då med den andra sidan med.
Idag var jag mkt nära att köpa Levi´s kläder till T för mkt pengar.
Fröken i affären såg djupt in i mina ögon och visste vad hon skulle göra. Hon hade mött sånna som mig förut (den svaga sorten), hon plockade snabbt fram sitt nät och försökte fånga in mig, sakta, sakta lockade hon mig med bete för att sedan dra till.
DÅ, kletade T ner en tröja med smöret han hade på händerna från hans macka.
Puff så var förtrollningen borta och jag sprang ur affären fort som aset.
Drog istället till Panduro, där kan inget stoppa mig.
Där MÅSTE man bara handla.
Lisa o jag har ju kommit på den briljanta idén att brevväxla med varandra (snigelpost) för att då kanske kunna muntra upp varandra.
Det funkar, i allafall i nån timme.
Bättre än inget.
Theo fick verktyg idag, jobbarkille
En myskille efter badet
Kvällsmys i soffan
Min nyttiga kvällsmat enligt mig själv.
Jag kan vara världsbäst på att baka bröd, jag var tvungen att trycka in en innan jag tog kort.
En sort kan jag men varför byta när den är såå underbar.
Nya Leila? (kul receptbok, ett snott recept.)
Imorgon är det dagis igen.
Det känns bra och tryggt i hjärtat.
Nu ska jag ha egentid.
Samla tålamodspoäng framför tv;n.
GodKväll!!
Har ni låst dörren?!
Jag antar att dagis tyckte det var ganska skönt när jag idag lämnade dom själva med Theo för en timma.
Då slapp dom alltså dörr-polisen som hela tiden sprang o kände på dörrar. (jobbig.)
Dom slapp även ifallolyckansker-polisen som går och oroar sig för minsta sak.
Jag kan nog klassas som en ganska jobbig mamma när det gäller sånt.
Kontrollbehov kallas det.
Det är alltså en ganska så stor sak för mig att lämna T där idag eftersom jag annars knappt kan åka o handla.
Konstigt nog känner jag mig helt lugn.
Ringde dagis nyss för att kolla läget.
Mamma;-Gråååååter Theeeeoooo?
Fröken;-Neeeej jag har inte hört honom gråta en enda gång, han är med A (ansv. fröken) o äter banan o har det så kul.
Mamma;-????????? (what the f***)
Antar att det var en lugn start för oss båda då.
Har en känsla av att det kan bli värre.
Eller så har jag ett lätt barn att skola in.
Stod och trampade en kvart när jag kom in och tänkte att vad i hela friden ska jag göra nu?
Kom på att jag kan lägga tiden till att blogga såhär framöver.
--Mycket smart--
Bloggar mer senare idag, måste nu gå till dagis och (förhoppningsvis) få en mkt glad Theo springandes mot mig.
Jag hård-diggar dom här korten.
Fredagsmys är heligt hos oss och det vet även Theo.
Han o pappa, sport, godis o dricka.
Ganska gulligt.
Listan är lång på vad man ska ha med till dagge.
Tackar lager 157 för dom här stövlarna-T tyckte inte om dom dock.
Hörssnart!!
Godförmiddag
Pysselpaus
Alltså jag tycker det är lika roligt varje gång jag slår på TV;n och Erik har kollat sist.
Då hoppar den senaste sedda kanalen upp och oftast är det en kanal jag knappt visste existerade.
Fakta, sport, nyheter och lustiga kunskapskanaler.
Motsatsen till vad jag kollar på.
Tv-serier som jag måste följa i höst är;
--Desperate H.
--Ensam mamma söker
--Bonde söker fru
--Och alla andra program som inte hjärnan behöver göra annat än att slappna av på.
Jag har för länge sen slutat försöka få E att sitta brevid.
Det är så tröttsamt att skratta lite högre på dom skämt som är bra så att han ska förstå och stämma in.
Får även nackspärr av att hela tiden kolla åt hans håll för att skymta nått léende när bonden jämför dieseltraktorer med kvinnor.
Nej, vi har delad tv-tid i den här familjen.
PUNKT
Annars så tycker jag att jag har haft en ganska så bra dag.
Jag vaknade av en känsla lika tung som den dagen innan och trodde att jag aldrig skulle orka men jag piggade faktiskt på mig.
Psyk-tanten verkade åter ta emot besök och jag satte mig gärna ner och bollade tankar.
Ibland måste man helt enkelt bestämma sig för att det ska bli bra.
Visst kan man då ljuga för sig själv men oj vad mkt mer kraft man får genom att dra lögner.
Jag gick på varenda en idag och kände mig en smula lättare.
Tankens kraft är stark.
När regnet slutade falla så tog jag mig upp på stan.
UTAN vagn, hur i hela friden tänkte jag.
Jag blev så svettig att en yrsel-känsla infann sig.
Jag såg skabbig ut, T hade skitigaste av skitigaste kläder, mat runt mun, torkat snor i näsan och blodig på halva ansiktet eftersom han ramlade ner för en trapp och skrapat upp innan vi åkte.
Jag kunde inte låta bli att fundera på om folk trodde att jag klappat till T.
Men enligt personalen på panduro så såg det ut som ett vanligt skrubbsår.
(Alltså att jag ALDRIG kan hålla käften.)
Hösten är mkt välkommen nu.
Kan ändå inte låta bli att längta tillbaka tills då vi alla bara tokmyste i flera veckor.
Tur att det finns kort.
Imorgon är det dagis igen.
Har då bestämt att inte vara så orolig.
Cool helt enkelt.
(T kommer se igenom mig.)
GodNatt!!
Ryck upp MIG!!
Jag brukar annars vara ganska bra på att rycka upp mig själv, vara min egen psykolog men den här gången verkar hon ha gått i pension eller nått. Eller så har hon NOLL kloka råd att ge mig.
Eller så är det så att den här gången har det dykt upp ett problem som psyk-tanten aldrig handskats med innan.
Därav ingen hjälp.
Hygglo.
Jag har fruktansvärt svårt att ta tag i saker just nu, eller bara som jag brukar-Rycka upp mig.
Jag saknar Lisa så det gör ont och jag hoppas verkligen att det ska släppa något snart.
Väl medveten är jag om att hon inte flytt landet eller så--tyvärr ingen tröst.
Hon ska vara här.
Finnas 5 minuter bort.
Gå brevid mig med vagnen.
Komma och laga den godaste lunchen som jag själv inte lyckas med.
Luta huvudet mot min axel och säga att allt ska bli bra.
Morra åt alla som runt omkring mig retar upp mig på olika sätt.
Bara hålla med utan att ifrågasätta.
Lugna en som bara en bästis kan göra.
Förstå ens blickar utan att behöva fråga en enda fråga.
Sitta tysta och bara finnas.
Hjälpa mig att så inte det gör så j****a ont.
OCH JAG SKA GÖRA DETSAMMA FÖR HENNE.
Så ska det vara--så borde det vara.
Jag antar att man får sörja nån som helt plötsligt inte är brevid en längre.
Det ska jag göra.
Ända tills det inte gör ont längre.
Hoppas det går fort.
Sen undrar man ju varför alla runt omkring helt plötsligt verkar oerhört lyckliga och nöjda.
Vore ju roligt för dom iofs.
Mina försök att förgylla Theos dagar med lek o annat fastän jag vill ligga o böla går väl sådär.
Känner mig helt plötsligt väldigt ensam när 2 av mina bästa kompisar flyttat (på samma dag, lagligt?), o typ alla andra börjat jobba.
Jag har idétorka.
Får ta till mina heliga lappar och punkta upp dagen--fast besluten att följa dom.
En av mina idéer idag var att besöka kusinerna--bra plan
Älsklingar
Kärlek
Ska nu slänga mig i soffan.
Kolla Beck.
Bryta mitt baraätagodispåfredag-löfte.
Känna mig hur ledsen jag vill.
Hoppas att det känns lättare imorgon.
GodKväll!!
Vardag igen
Då var vi åter igen tillbaks i vardagen.
Trodde jag hade längtat efter den.
När jag kom hem från landet fick jag en mindre chock. Erik jobbade och jag var plötsligt ensam-.i en kokhet lägenhet--ingen mat i kylen och min närvaro hade liksom suddats ut något.
Jag deppade mig igenom dom första dagarna. Jag hade egentligen inget att deppa över, bara över det faktum att min flock hade lämnat mig.
Theo kollade på mig som om han väntade på att vi skulle dra igen. Dra till dom gigantiska gräsmattorna och fyrhjulingar.
Jag gav honom blicken att tyvärr min älskling, vardagen är här--lek med din kvack kvack så kanske vi kan gå till konsum sen----PUH!!
Som en god husmor jag är satte jag igång att åtee bona lägenheten, baka och sätta min prägel igen på alla saker.
Sakta kändes det lite bättre.
Ända tills Lisa kom den där dagen.
Jag hade medvetet tryckt undan vetskapen om det faktum att hon skulle flytta ifrån mig.
Så när hon kom och sa hejdå så föll jag igen.
Hårt.
Det är grymt att hon har flyttat--jag kommer aldrig vänja mig vid tanken.
En annan sak jag pysslat med den senaste veckan är att skola in Theo på dagis.
Jag antar att en mamma ska sitta med och ge sitt barn uppmuntrande blickar.
Jag tror att jag hittills gjort motsatsen.
Istället tror jag mer det kan vara; jagvetinteomjagvillattduskavarahäränkanskeviskagåhemiställetmammaslillaälsklingkomtillmamma-blickar.
Jag har bestämt att jag ska skärpa mig till på onsdag. Tuffa till mig helt enkelt. (På onsdag ska jag även kolla hur ev. rymningsvägar för små ettåringar, det är et måste för ett en människa med kontrollbehov.)
Det är också något jag skjuter upp i tanken--att lämna honom där sen.
NEJ, det tar jag då.
Jag har också frågat en fröken om barnen ofta kommer bort på dagis, för det fick nämligen inte Theo göra?
Logisk fråga tyckte jag i allafall.
I helgen har vi varit på bröllop.
Jag gråter alltid lite innan paret ens kommit in i kyrkan.
Jag tycker det är så bedövande vackert och bruden har något heligt över sig.
Just den dagen står hon högst--den dagen är hennes.
Det var ett otroligt vackert bröllop och jag myste dagen igenom samtidigt som jag hade ett ständigt tryck över halsen pga av rörd-het. Det räckte med att jag slängde en blick på hennes klänning eller kanske på en mamma som satt och log sitt största léende samtidgt som hon var sprickfärdig av stolthet så grät jag en skvätt.
--Känslig--
Så det är alltså mycket höga poäng från bröllopskommitén.
Här kommer lite bilder från mina vänners 30-årsfest i förra veckan.
Världens finaste Emma o Christian
Gossiga magen
Såfort man hittar östgöttarna på en fest så är kvällen räddad
--Otroligt härligt gäng--
Morgonen därpå var det kalas för pappa
Den vackra bruden
Erik blåser kärleksbubblor
Nygifta
Erik o bestman-Alex
Bröllopsvalsen
Funkar aldrig med den här metoden
Måste lägga mig nu, jag funkar tydligen inte utan sömn.
Eftersom nu vardagen är här hoppas jag även på en jämnare blogginlägg.
--Lycka--
GodNatt!!
Sinnesfrid...igen
Idag var mammas goda vän och min gamla läkare här och åt kvällsmat.
Kanske ska tillägga att jag är i min hemstad och har flyttat in några dagar hos mor och far. Jag tänkte, vi har ju bara hängt i fem veckor nu så vi kan väl lika gärna hänga lite till.
Jag hadde i allafall (självklart) förberett en lista över vad jag skulle fråga henne om. (Listan drog vi sen som ett skämt till henne men om sanningen ska fram så låg den en trappa upp, jag valde bara att inte ta fram den.)
Listan bestod bland annat av frågor om mina leverfläckar, knölar som jag upptäckt på Theo osv.
Jag visste att jag sen kunde känna mig trygg efter att jag fått svaren av henne för en ärligare människa har jag aldrig träffat.
Det var inget som var fel.
Tji fick återigen hypokondrikern och flinade lite oskyldigt, redan i full färd med att planera nästa sjukdom.
Ofta när man möter någon som man inte träffar så ofta så får man frågan; Åhh är du inte världens lyckligaste? Du kan väl inte ha många problem när man har en sån guldklimp? (Alltså pga att man fött barn. Skumt egentligen,för jag får ofta den frågan av människor som har barn själva--födde dom ut ungar som varken skrek, matvägra och hade sömnsvårigheter?)
Istället fick jag frågan av henne; Hur är det? Är det kämpigt? När man får en sån fråga känner man sig nästan totalt oförberedd och knäna vill liksom böja sig under en samtidigt som jag ville bryta ihop och berätta ALLT om hur trött jag var och hur ofta jag var tveksam över om jag gjorde rätt som mamma eller inte.
Jag spelade tuff till en början men det tog inte lång tid förrens hon hade mig under sin trygga terapeut-mantel och jag satt där återigen, fast sex år senare och pratade ut om livet.
Just nu känner jag att allt som jag har oroat mig för länge har ordnat sig.
Allt har faktiskt blivit som jag velat.
Då blir jag livrädd.
För såhär bra får det väl inte vara? Jag kan väl inte få känna lugn och frid över livet?
Jag väntar på att något ska hända, något som gör att lyckobubblan spräcks.
Det här tog jag upp igår och jag fick till svar;
"Emma, det är din tur att leva nu, det är din tur att få ha det bra och må bra"
Med dom enkla orden blev jag lugn.
Jag kände lugnet flytta in imin kropp och jag hälsade den välkommen med öppna armar.
Det kanske är så, jag kanske gjort min skit för etag nu.
Dags att släppa sitt förflutna och gå vidare.
Det är min tur nu.
Sista kvällen på landet
Kusinmys
Älskade pappa--(Theos nya favvo, han skriker när jag kommer i närheten.)
Vi firade med champagne (inte så vanligt på landet)
Bästa Thells
Olle skålar
Finisar
Grattis pappa
Pappa och jag
Ännu mera kusinmys
Jag vill ju lägga upp kort på övriga familjemedlemmar men eftersom det förekommer protester så får det räcka med dom här. (Jag vet att du inte heller vill vara med K men hur kul blir det med bara kort på mig o pappa i längden?)
Nu ska jag bege mig på min kära barndomsvän Emmas 30-årsfest och imorgon ska jag åter bege mig till självständigheten.
Jag vet inte hur det kommer att gå.
Jag har förlorat all min förmåga att klara mig själv.
:)
God eftermiddag!!
