Kossan fåfäng

Kan ni tänka er? Min svåger Pelle hade med sig internet till landet. Då blir man lite eld och lågor, redan första kvällen blev jag nämligen lite småstressad över att inte ha en dator så långt ögat kan nå. Etag funderade jag på att gå upp till min bondefarbror och be om nätet men det kändes sådääär desperat.
Ja ni märker, jag är återigen sugen på att blogga
-Underbart-
Här på landet är det riktigt najs, Jag kan tänka mig att bo på en stor bondgård (notera STOR) tillsammans med min familj  i olika små hus här och där. Vi springer emellan husen, har två mil till närmaste by och lever för våra grönsaksland och små hobbys. Ja, det skulle verkligen sitta fint.
Tänk att jag säger så. Här sitter jag med PMS tillsammans med 12 pers till i två rel. små stugor och bara njuter. (Det är dag 1 på påsksemsestern än så länge.)
En annan sak med landet är att såfort man sätter sin fot här faller man i en slags dimma av trötthet. Det funkar på alla utom barnen. Jag slappnar av här på ett sätt som jag inte annars kan göra.

Varje gång jag ska åka till landet så bestämmer jag innan att jag ska lätta lite på min fåfänga sida. För dom enda som ser mig och min familj, en hund och kanske en och en annan kusin. Så kanske, kanske kunde jag slippa plattången.
Imorse står jag där ändå; med smink och hårprodukter i högsta hugg och ska sätta igång. Mamma frågade idag varför jag sminkar mig och då svarade jag som en trotsig fjortis (det är den rollen jag faller tillbaks i med henne och pappa) att jag minsann skulle sminka mig även i en bajshydda i Afrika. (Ganska självklart egentligen eftersom massajerna är toksminkade med röd färg över hela kroppen,)
I allafall, där står jag och sminkar mig och frågar mig själv frågan varför jag bryr mig; Till svar får jag från mig själv (av en de knäppa personerna)  att kanske en fåfäng ko ser mig och tycker jag ser glåmig ut.
Okej säger jag till svar och fortsätter.

Jag har redan tagit väldigt många fina kort men har självklart inte med mig sladden till kameran.
Förresten tänkte jag att det spelar ingen roll för de enda korten jag vill åt är dom när min syster Karin (ungefär dag 2) river fram den rutiga skjortan i en garderob. Skjortan i storlek XXL som har stentvättats och därmed har de röda rutorna förlorat sin färg, lite mer övergått i rosa. Oftast parar hon ihop fel knappar med varandra och det ger skjortan ännu en charmig detalj.
-Kort, ja tack-

Nu ska vi snart mysa upp oss i soffan och kolla film allihoppa, imorgon väntar en dag med lek och sol. Theo stortrivs här med alla kusiner och moppar.
Kanske åker vi även på en spännade tripp till byn (på sommaren är byn-besök det enda som händer här). Då kan man vara lite pirrig en dag innan för att man ska åka och handla. Då har vi dock varit här i över en månad,)
-Känns helt normalt-

GodNatt!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0