Vårkär
Ja men vad ska man säga.
Det känns underbart skönt att leka kasta-sand just nu eftersom det är grymt väder.
Värmen kan dock stanna på sin nuvarade temperatur eftersom det kliar ngt i svettkörtlarna men jag kan ändå stå ut.
Nu är det lagom.
Perfekt.
Det är nog svårt för de människor som inte har just svettproblemet att förstå att det kan vara riiiktigt jobbigt på sommaren.
Jag svettas så jag blir yr och har även det problemet att svett är det äckligaste jag vet så jag får samtdigt panik.
Jag börjar redan märka på T att han har samma tendenser.
En mormor i parken frågade mig om jag inte hade klätt på mig och T lite för lite kläder, vilket jag svarade på att nej det har jag visst inte eftersom vi brukar kallas familjen svett och drog sen den treminuters-historien för mormor i parken.
Sen ville inte mormor i parken prata mer.
Känslig.
Jag väntar på det årliga sms-et från min vän Maria att hon ska flytta in i kylen på ICA där hon jobbar,
eller dom hundra sms-en jag får från min syster K;
"Jag döööör"
"Hata värme"
"Lever du? Jag längtar till vintern"
"Jag svettas ihjääl"
Nej, jag kommer nog aldrig ligga och gassa på gräset i en liten guldbikini och dricka nyttig c-vitaminberikad juice. För att efter x antal timmar slänga på mig den supertunna vita bomullsklänningen, lilla strandväskan och flipflops (flipflops=sår) för att sen springa iväg och bada i en sjö och slänga med mitt solblekta hår och bara ääälska solen.
Varje sommar försöker jag dock.
Det slutar alltid i att jag ligger i 3 minuter, tror därefter att jag fått färg-springer in för att skåda min brunbrända kropp men det enda jag möter är några soleksem.
Den tunna bomullsklänningen byts ut mot pappas naturbruks T-shirt som klibbar fast på axklarna av hydroko. som jag smetat in på mina soleksem.
Håret känns inte alls blekt fastän jag har citron. Bara mkt mer fett än innan av all solskyddskräm. (Jag får ju inte bli fööör brun var tanken när jag smetade in den.)
Hmm.
Den här sommaren tänker jag inte ens försöka.
Jag trivs bäst i skuggan, med cola, päronloka, tidning, bleka ben och naturligt färgat MÖRKT hår.
Här är jag och jag bara är.
Greta och Theo, helt omöjliga att ta kort på men väldigt söta ändå
Fullt normal familj på cykeltur
Jobbigt att cykla
Nu ska jag ta emot min mor och far som kommer med blommor till ballen.
Sen blir det familjedag för hela slanta.
Godförmiddag!!
Det känns underbart skönt att leka kasta-sand just nu eftersom det är grymt väder.
Värmen kan dock stanna på sin nuvarade temperatur eftersom det kliar ngt i svettkörtlarna men jag kan ändå stå ut.
Nu är det lagom.
Perfekt.
Det är nog svårt för de människor som inte har just svettproblemet att förstå att det kan vara riiiktigt jobbigt på sommaren.
Jag svettas så jag blir yr och har även det problemet att svett är det äckligaste jag vet så jag får samtdigt panik.
Jag börjar redan märka på T att han har samma tendenser.
En mormor i parken frågade mig om jag inte hade klätt på mig och T lite för lite kläder, vilket jag svarade på att nej det har jag visst inte eftersom vi brukar kallas familjen svett och drog sen den treminuters-historien för mormor i parken.
Sen ville inte mormor i parken prata mer.
Känslig.
Jag väntar på det årliga sms-et från min vän Maria att hon ska flytta in i kylen på ICA där hon jobbar,
eller dom hundra sms-en jag får från min syster K;
"Jag döööör"
"Hata värme"
"Lever du? Jag längtar till vintern"
"Jag svettas ihjääl"
Nej, jag kommer nog aldrig ligga och gassa på gräset i en liten guldbikini och dricka nyttig c-vitaminberikad juice. För att efter x antal timmar slänga på mig den supertunna vita bomullsklänningen, lilla strandväskan och flipflops (flipflops=sår) för att sen springa iväg och bada i en sjö och slänga med mitt solblekta hår och bara ääälska solen.
Varje sommar försöker jag dock.
Det slutar alltid i att jag ligger i 3 minuter, tror därefter att jag fått färg-springer in för att skåda min brunbrända kropp men det enda jag möter är några soleksem.
Den tunna bomullsklänningen byts ut mot pappas naturbruks T-shirt som klibbar fast på axklarna av hydroko. som jag smetat in på mina soleksem.
Håret känns inte alls blekt fastän jag har citron. Bara mkt mer fett än innan av all solskyddskräm. (Jag får ju inte bli fööör brun var tanken när jag smetade in den.)
Hmm.
Den här sommaren tänker jag inte ens försöka.
Jag trivs bäst i skuggan, med cola, päronloka, tidning, bleka ben och naturligt färgat MÖRKT hår.
Här är jag och jag bara är.
Greta och Theo, helt omöjliga att ta kort på men väldigt söta ändå
Fullt normal familj på cykeltur
Jobbigt att cykla
Nu ska jag ta emot min mor och far som kommer med blommor till ballen.
Sen blir det familjedag för hela slanta.
Godförmiddag!!
Kommentarer
Trackback
