Köpstopp
När man kollar i olika inredningstidningar undrar jag ofta hur tusan dom lyckas. Vart hittar dom allt? Hur kommer dom på alla idéer?!
Jag som trodde jag var inredningsintresserad.
Tydligen inte.
Jag fick i vilket fall som helst en stor lust att göra om överallt. Byta stil helt enkelt.
Just nu känns det som ett väldigt bra läge att göra det.
Det vore väldigt ansvarsfullt att lägga alla pengar på inredning.
-Projekt göra om i lantlig romantisk stil-NEDLAGD-
Kul!!
Jag har köpstopp, så är det bara. När olika ting jag vill ha plötsligt uppenbarade sig i ett ljust sken och jag hörde musik runt omkring mig så kändes det som att det var läge att lägga ner.
Så nu köper jag bara nödvändiga grejer. :/
Det händer ofta att jag diskuterar högt och ljudligt med mig själv i affären.
Ser väldigt konstigt ut men när man har två starka röster inom sig så är det enda som funkar just det.
Shit, jag hatar verkligen den där galna tanten inom mig som är girig och SKITjobbig.
Får övertala henne som aset så så hon ska hålla käft.
Just nu tjurar hon för jag har gömt min internetdosa så det är ett projekt att ta fram den varje gång.
-Smart-
Annars är jag otroligt trött idag.
Gillar inte Theos nya kvällsrutin, skrika från kl. 20.00 till 24.00.
Nu väntar babysång, hittar inte sånglistan.
Är för trött för att komma ihåg vilka låtar vi kör.
Kommer bara på lilla snigel och hej då-sången.
Funderar på att köra snigel i olika versioner, rock, klassisk, ballad, synth.
-Coolt-
Min vackra Alice och moster
Godförmiddag!!
Jag som trodde jag var inredningsintresserad.
Tydligen inte.
Jag fick i vilket fall som helst en stor lust att göra om överallt. Byta stil helt enkelt.
Just nu känns det som ett väldigt bra läge att göra det.
Det vore väldigt ansvarsfullt att lägga alla pengar på inredning.
-Projekt göra om i lantlig romantisk stil-NEDLAGD-
Kul!!
Jag har köpstopp, så är det bara. När olika ting jag vill ha plötsligt uppenbarade sig i ett ljust sken och jag hörde musik runt omkring mig så kändes det som att det var läge att lägga ner.
Så nu köper jag bara nödvändiga grejer. :/
Det händer ofta att jag diskuterar högt och ljudligt med mig själv i affären.
Ser väldigt konstigt ut men när man har två starka röster inom sig så är det enda som funkar just det.
Shit, jag hatar verkligen den där galna tanten inom mig som är girig och SKITjobbig.
Får övertala henne som aset så så hon ska hålla käft.
Just nu tjurar hon för jag har gömt min internetdosa så det är ett projekt att ta fram den varje gång.
-Smart-
Annars är jag otroligt trött idag.
Gillar inte Theos nya kvällsrutin, skrika från kl. 20.00 till 24.00.
Nu väntar babysång, hittar inte sånglistan.
Är för trött för att komma ihåg vilka låtar vi kör.
Kommer bara på lilla snigel och hej då-sången.
Funderar på att köra snigel i olika versioner, rock, klassisk, ballad, synth.
-Coolt-
Min vackra Alice och moster
Godförmiddag!!
Flytt till parken
Jag kan inte låta bli att le när jag sitter i Theos röda puff på golvet och beskådar min prins som är skitig på alla ställen man kan vara skitig på. Lera i håret, torkat snor i näsan, tio blåmärken i huvudet, sand i blöjan och TOK-trött pga av all parklek.
Vi har nämligen flyttat in i olika parker här och där.
Bättre barnvakt kan man inte hitta.
Inte för mig heller för den delen, jag sitter och glor på alla mammor som samlats på en och samma plats.
Alla olika sorters mammor vars barn ska samsas med varandra.
"Näääh Nils man måste vara snäll mot dom andra barnen"
"Nääääh inte kasta sand på lilla pojken"
"Dela med dig nu, visa att du är en snäll pojke"
Själv viskar jag i T öra att han skynda sig fort som f** så ingen annan snor våran favvogunga, knuffas gärna på vägen alt. kasta sand.
Även om jag kan tycka 5 timmars kallprat med hysteriska mammor i parken kan kännas segt så är det värt besväret.
Theo älskar det.
Jaha då gör jag det med.
Annars så försöker jag som vanligt att ha is i magen ang. hösten.
Men ärligt talat.
Nu kan jag skriva att det ordnar sig, jag lever i nuet, det är bara idag som räknas etc. så menar jag det inte ALLS.
Hur i hela friden ska jag kunna slappna av.
Jag som skriver ca 10 olika listor om dagen (som bara jag kan läsa.)
Jag som planerar allt och är den mest ospontana människa som man kan träffa.
Jag som får diarré en vecka innan jag ska på planerad resa. (Kanske åka tåg till Kumla.)
Hur ska jag kunna vänta.
Jag vill veta NU.
Funderar på smöra in mig hos nån på antagningen.
-Smart plan-
Idag har jag lunchat med Anna, lekt i parken, träffat en galen tant som frågade oss om vi inte hade nått hem att vara i istället för att gå på fik. Sen sprang hon iväg kvick som en kobra (VARFÖÖR kommer man alltid på alla bra kommentarer i efterhand?! Rolig tant förresten, hon kan nog vara en av Örebros lyckligaste), köpt ännu mera blommor (efteråt kom jag på att dom kanske var giftiga så jag ringde upp affären och frågade varpå hon svarade att jag kanske inte skulle låta min ettåring äta någon slags blomma alls, dom är nog inte så nyttiga. Tack för upplysningen frun i blomsterbutiken, det ska jag skriva upp på min; Hur jag blir en bättre mor-lista.)
Theo terroriserar Titti
Kolla in blicken
Morgonbusig
Morgonpromenad
Måndagshäng med Anna, Stina och Albin i stadsparken
När man går med i Naturskyddsföreningen får man sånna här
klistermärken, det är ju värt att gå med bara därför
Vi mötte upp Jenny för lite mer lek
Mor och son
Nu väntar soffan med godis, filt och DesperateHousewifes.
-Lycka-
Godkväll!!
Vi har nämligen flyttat in i olika parker här och där.
Bättre barnvakt kan man inte hitta.
Inte för mig heller för den delen, jag sitter och glor på alla mammor som samlats på en och samma plats.
Alla olika sorters mammor vars barn ska samsas med varandra.
"Näääh Nils man måste vara snäll mot dom andra barnen"
"Nääääh inte kasta sand på lilla pojken"
"Dela med dig nu, visa att du är en snäll pojke"
Själv viskar jag i T öra att han skynda sig fort som f** så ingen annan snor våran favvogunga, knuffas gärna på vägen alt. kasta sand.
Även om jag kan tycka 5 timmars kallprat med hysteriska mammor i parken kan kännas segt så är det värt besväret.
Theo älskar det.
Jaha då gör jag det med.
Annars så försöker jag som vanligt att ha is i magen ang. hösten.
Men ärligt talat.
Nu kan jag skriva att det ordnar sig, jag lever i nuet, det är bara idag som räknas etc. så menar jag det inte ALLS.
Hur i hela friden ska jag kunna slappna av.
Jag som skriver ca 10 olika listor om dagen (som bara jag kan läsa.)
Jag som planerar allt och är den mest ospontana människa som man kan träffa.
Jag som får diarré en vecka innan jag ska på planerad resa. (Kanske åka tåg till Kumla.)
Hur ska jag kunna vänta.
Jag vill veta NU.
Funderar på smöra in mig hos nån på antagningen.
-Smart plan-
Idag har jag lunchat med Anna, lekt i parken, träffat en galen tant som frågade oss om vi inte hade nått hem att vara i istället för att gå på fik. Sen sprang hon iväg kvick som en kobra (VARFÖÖR kommer man alltid på alla bra kommentarer i efterhand?! Rolig tant förresten, hon kan nog vara en av Örebros lyckligaste), köpt ännu mera blommor (efteråt kom jag på att dom kanske var giftiga så jag ringde upp affären och frågade varpå hon svarade att jag kanske inte skulle låta min ettåring äta någon slags blomma alls, dom är nog inte så nyttiga. Tack för upplysningen frun i blomsterbutiken, det ska jag skriva upp på min; Hur jag blir en bättre mor-lista.)
Theo terroriserar Titti
Kolla in blicken
Morgonbusig
Morgonpromenad
Måndagshäng med Anna, Stina och Albin i stadsparken
När man går med i Naturskyddsföreningen får man sånna här
klistermärken, det är ju värt att gå med bara därför
Vi mötte upp Jenny för lite mer lek
Mor och son
Nu väntar soffan med godis, filt och DesperateHousewifes.
-Lycka-
Godkväll!!
Vårkär
Ja men vad ska man säga.
Det känns underbart skönt att leka kasta-sand just nu eftersom det är grymt väder.
Värmen kan dock stanna på sin nuvarade temperatur eftersom det kliar ngt i svettkörtlarna men jag kan ändå stå ut.
Nu är det lagom.
Perfekt.
Det är nog svårt för de människor som inte har just svettproblemet att förstå att det kan vara riiiktigt jobbigt på sommaren.
Jag svettas så jag blir yr och har även det problemet att svett är det äckligaste jag vet så jag får samtdigt panik.
Jag börjar redan märka på T att han har samma tendenser.
En mormor i parken frågade mig om jag inte hade klätt på mig och T lite för lite kläder, vilket jag svarade på att nej det har jag visst inte eftersom vi brukar kallas familjen svett och drog sen den treminuters-historien för mormor i parken.
Sen ville inte mormor i parken prata mer.
Känslig.
Jag väntar på det årliga sms-et från min vän Maria att hon ska flytta in i kylen på ICA där hon jobbar,
eller dom hundra sms-en jag får från min syster K;
"Jag döööör"
"Hata värme"
"Lever du? Jag längtar till vintern"
"Jag svettas ihjääl"
Nej, jag kommer nog aldrig ligga och gassa på gräset i en liten guldbikini och dricka nyttig c-vitaminberikad juice. För att efter x antal timmar slänga på mig den supertunna vita bomullsklänningen, lilla strandväskan och flipflops (flipflops=sår) för att sen springa iväg och bada i en sjö och slänga med mitt solblekta hår och bara ääälska solen.
Varje sommar försöker jag dock.
Det slutar alltid i att jag ligger i 3 minuter, tror därefter att jag fått färg-springer in för att skåda min brunbrända kropp men det enda jag möter är några soleksem.
Den tunna bomullsklänningen byts ut mot pappas naturbruks T-shirt som klibbar fast på axklarna av hydroko. som jag smetat in på mina soleksem.
Håret känns inte alls blekt fastän jag har citron. Bara mkt mer fett än innan av all solskyddskräm. (Jag får ju inte bli fööör brun var tanken när jag smetade in den.)
Hmm.
Den här sommaren tänker jag inte ens försöka.
Jag trivs bäst i skuggan, med cola, päronloka, tidning, bleka ben och naturligt färgat MÖRKT hår.
Här är jag och jag bara är.
Greta och Theo, helt omöjliga att ta kort på men väldigt söta ändå
Fullt normal familj på cykeltur
Jobbigt att cykla
Nu ska jag ta emot min mor och far som kommer med blommor till ballen.
Sen blir det familjedag för hela slanta.
Godförmiddag!!
Det känns underbart skönt att leka kasta-sand just nu eftersom det är grymt väder.
Värmen kan dock stanna på sin nuvarade temperatur eftersom det kliar ngt i svettkörtlarna men jag kan ändå stå ut.
Nu är det lagom.
Perfekt.
Det är nog svårt för de människor som inte har just svettproblemet att förstå att det kan vara riiiktigt jobbigt på sommaren.
Jag svettas så jag blir yr och har även det problemet att svett är det äckligaste jag vet så jag får samtdigt panik.
Jag börjar redan märka på T att han har samma tendenser.
En mormor i parken frågade mig om jag inte hade klätt på mig och T lite för lite kläder, vilket jag svarade på att nej det har jag visst inte eftersom vi brukar kallas familjen svett och drog sen den treminuters-historien för mormor i parken.
Sen ville inte mormor i parken prata mer.
Känslig.
Jag väntar på det årliga sms-et från min vän Maria att hon ska flytta in i kylen på ICA där hon jobbar,
eller dom hundra sms-en jag får från min syster K;
"Jag döööör"
"Hata värme"
"Lever du? Jag längtar till vintern"
"Jag svettas ihjääl"
Nej, jag kommer nog aldrig ligga och gassa på gräset i en liten guldbikini och dricka nyttig c-vitaminberikad juice. För att efter x antal timmar slänga på mig den supertunna vita bomullsklänningen, lilla strandväskan och flipflops (flipflops=sår) för att sen springa iväg och bada i en sjö och slänga med mitt solblekta hår och bara ääälska solen.
Varje sommar försöker jag dock.
Det slutar alltid i att jag ligger i 3 minuter, tror därefter att jag fått färg-springer in för att skåda min brunbrända kropp men det enda jag möter är några soleksem.
Den tunna bomullsklänningen byts ut mot pappas naturbruks T-shirt som klibbar fast på axklarna av hydroko. som jag smetat in på mina soleksem.
Håret känns inte alls blekt fastän jag har citron. Bara mkt mer fett än innan av all solskyddskräm. (Jag får ju inte bli fööör brun var tanken när jag smetade in den.)
Hmm.
Den här sommaren tänker jag inte ens försöka.
Jag trivs bäst i skuggan, med cola, päronloka, tidning, bleka ben och naturligt färgat MÖRKT hår.
Här är jag och jag bara är.
Greta och Theo, helt omöjliga att ta kort på men väldigt söta ändå
Fullt normal familj på cykeltur
Jobbigt att cykla
Nu ska jag ta emot min mor och far som kommer med blommor till ballen.
Sen blir det familjedag för hela slanta.
Godförmiddag!!
Seg morgon
-Theo bits-
-Jag morrar-
-Hittar inte vad jag ska-
-Finns ingen frukost-
-Målar mascara i ögat (gör skitont)-
-Theo slickar på toaborsten (otroligt äckligt)-
-Theo lägger snuffe samt min hårborste i toan-
-Jag är trött och bakis på hostmedicinen som mamma gav mig-
Vissa mornar kan jag känna mig lite smått irriterad.
Jag vet inte vad det är som utlöser detta men det känns bara som om allt blir fel som jag gör.
Då får jag samtidigt förmågan att se ALLT som är fel i vårat hem-jag blir ännu surare
Jag tänker på alla människor som irriterar mig-irritationen stiger kraftigt
Jag hittar på olika scenarion i huvudet över vad som skulle kunna göra mig ännu argare-jag får magkatarr.
Varje gång det här händer blir jag arg på mig själv.
Allt handlar om hur jag själv väljer att tänka.
Startar jag dagen med att tänka positivt, ta en sak i taget och bara andas lugnt så går det oftast bra.
-Imorgon ska jag träna på detta-
Idag ska jag till barnmorskan, jag kan tydligen inte fortsätta med mina PMS-dagar tycker min omgivning.
-Konstigt, fattar inte varför-
Så nu ska hon ge mig nått så jag aldrig mer känner mig irriterad.
-Spännande-
Sen blir det hämtning av Alice.
Paus
Då var jag tillbaks.
Jag fick inte med mig någon Alice hem, hon ville inte. (Jag måste samla lite mosterpoäng verkar det som.)
Sen var nästa smarta idé att gå och hälsa på alla på dagis. Vad jag inte tänkte på (Karin) var att det där fanns mina andra syskonbarn som inte förstod att jag bara skulle sitta och slappa lite i solen samtidigt som T togs om hand av dagispersonal. Dom bröt ihop i kör samtidigt som jag sprang gråtandes därifrån.
-Halvsmart plan av mig-
Den här sommaren ska jag bevisa för Erik att jag verkligen inte har några pigment alls så varje dag tvingar jag mig att sitta i solen. (Enligt honom KAN jag bli brun bara jag vill.)
Det är totalt omöjligt.
En gång blev jag lite rosa i ungefär en halvtimma när vi var i Afrika. Sen övergick det rosa i blåsor och jag blev ännu vitare än innan.
I allafall, jag placerade mig på ballen men var tvungen att gå in igen.
Det växer något brunt i en hink därute som luktar bajs.
Bäst att ta bort den innan pappa kommer med blommor i helgen.
På promenad med kussarna
Alla mina sötkorvar
Sådär, nu ska jag o Theo hänga tvätt. Enligt en mammatidning ska man involv. barnen i hemmasysslorna så dom vet vad som komma skall. En kliv in i vuxenlivet liksom.
-Jajjemän välkommen till den bättre hälften av livet-
God eftermiddag!!
-Jag morrar-
-Hittar inte vad jag ska-
-Finns ingen frukost-
-Målar mascara i ögat (gör skitont)-
-Theo slickar på toaborsten (otroligt äckligt)-
-Theo lägger snuffe samt min hårborste i toan-
-Jag är trött och bakis på hostmedicinen som mamma gav mig-
Vissa mornar kan jag känna mig lite smått irriterad.
Jag vet inte vad det är som utlöser detta men det känns bara som om allt blir fel som jag gör.
Då får jag samtidigt förmågan att se ALLT som är fel i vårat hem-jag blir ännu surare
Jag tänker på alla människor som irriterar mig-irritationen stiger kraftigt
Jag hittar på olika scenarion i huvudet över vad som skulle kunna göra mig ännu argare-jag får magkatarr.
Varje gång det här händer blir jag arg på mig själv.
Allt handlar om hur jag själv väljer att tänka.
Startar jag dagen med att tänka positivt, ta en sak i taget och bara andas lugnt så går det oftast bra.
-Imorgon ska jag träna på detta-
Idag ska jag till barnmorskan, jag kan tydligen inte fortsätta med mina PMS-dagar tycker min omgivning.
-Konstigt, fattar inte varför-
Så nu ska hon ge mig nått så jag aldrig mer känner mig irriterad.
-Spännande-
Sen blir det hämtning av Alice.
Paus
Då var jag tillbaks.
Jag fick inte med mig någon Alice hem, hon ville inte. (Jag måste samla lite mosterpoäng verkar det som.)
Sen var nästa smarta idé att gå och hälsa på alla på dagis. Vad jag inte tänkte på (Karin) var att det där fanns mina andra syskonbarn som inte förstod att jag bara skulle sitta och slappa lite i solen samtidigt som T togs om hand av dagispersonal. Dom bröt ihop i kör samtidigt som jag sprang gråtandes därifrån.
-Halvsmart plan av mig-
Den här sommaren ska jag bevisa för Erik att jag verkligen inte har några pigment alls så varje dag tvingar jag mig att sitta i solen. (Enligt honom KAN jag bli brun bara jag vill.)
Det är totalt omöjligt.
En gång blev jag lite rosa i ungefär en halvtimma när vi var i Afrika. Sen övergick det rosa i blåsor och jag blev ännu vitare än innan.
I allafall, jag placerade mig på ballen men var tvungen att gå in igen.
Det växer något brunt i en hink därute som luktar bajs.
Bäst att ta bort den innan pappa kommer med blommor i helgen.
På promenad med kussarna
Alla mina sötkorvar
Sådär, nu ska jag o Theo hänga tvätt. Enligt en mammatidning ska man involv. barnen i hemmasysslorna så dom vet vad som komma skall. En kliv in i vuxenlivet liksom.
-Jajjemän välkommen till den bättre hälften av livet-
God eftermiddag!!
Kaosliv-Ja tack!!
"Eriiiik, jag vill att vi ska fyra barn, och helst snart"
Tydligen tycker E att jag ska plugga lite först.
Ska försöka hitta en intensivkurs på en vecka så man är klar sen.
Jag vill vara mitt i smeten, jag vill ha mina barn springandes omkring mig. Jag villa ha syskonbråk och trotsiga utbrott. Jag vill ha den sorters kaos i mitt liv.
Jag välkomnar barnkaos. För hur jobbigt det än kan kännas ibland så vill jag inte byta bort det mot något.
När man åker hem till en familj med många barn så är det oftast kaos. Den ska dit och den ena ska dit och den andra har bajsat och den tredje gallskriker. Men det är ett underbart kaos tycker jag. Ett kaos FULLT av liv.
Så det ska jag jobba vidare på.
Om man bara kunde slippa att vara gravvo.
Vackert, mysigt-visst. Men att förlora rörelseförmågan samtidigt som man spyr och knappt kan andas känns halvsegt.
När man sedan några veckor innan förlossningen (efter man har kryssat i rutan för; Förlossningsrädd på mödravårdscentralen X antal ggr.) kommer på att den där i magen även ska komma ut på något sätt så kan man ju undra vad man gett sig in på. Förresten tycker jag ofta att vad man än ska fylla i vart man än är så finns inte den rutan man vill ha. Jag gjorde tex såhär på ett formulär;Förlossninsrädd-- Ja det kan man säga. Jag vill ha kejsarsnitt. Samt alla sprutor o skit ni än har så man inte känner nått. Tack på förhand.
På själva förlossningen sen så var det en prao som satte ryggmärgs. (Obs försökte) så det verkar inte funka att man är arg innan på formuläret.
Många barn på G alltså.
Idag har jag annars bara shoppat till T.
Gjort tacopaj med systerdotter Alice.
Spelat på Lotto (Jag verkade oerfaren sa gubben i kiosken-tack för infon. Jag trodde alla kom in och frågade vilken lott dom skulle ta om dom ville vinna dom där 100 miljonerna.)
Handlat mat på Willys och undrat varför just jag inte har någon bil.
Annars är jag ganska så lugn just nu.
Theo har fått dagisplats på Hanna.
Få gå med sina kussar kan ju knappast bli bättre.
Så när den infon kom så kändes det som om det andra löser sig. Det måste det ju bara göra.
Nu ska jag endast njuta av mina sista mammalediga månader.
-Härligt-
Fin familj.
Frågeteckens-barnet är nummer 6 i familjen. Erik säger stopp vid tre så han får stå vid sidan om så länge.
Men bara så länge alltså.
GodNatt!!
Tydligen tycker E att jag ska plugga lite först.
Ska försöka hitta en intensivkurs på en vecka så man är klar sen.
Jag vill vara mitt i smeten, jag vill ha mina barn springandes omkring mig. Jag villa ha syskonbråk och trotsiga utbrott. Jag vill ha den sorters kaos i mitt liv.
Jag välkomnar barnkaos. För hur jobbigt det än kan kännas ibland så vill jag inte byta bort det mot något.
När man åker hem till en familj med många barn så är det oftast kaos. Den ska dit och den ena ska dit och den andra har bajsat och den tredje gallskriker. Men det är ett underbart kaos tycker jag. Ett kaos FULLT av liv.
Så det ska jag jobba vidare på.
Om man bara kunde slippa att vara gravvo.
Vackert, mysigt-visst. Men att förlora rörelseförmågan samtidigt som man spyr och knappt kan andas känns halvsegt.
När man sedan några veckor innan förlossningen (efter man har kryssat i rutan för; Förlossningsrädd på mödravårdscentralen X antal ggr.) kommer på att den där i magen även ska komma ut på något sätt så kan man ju undra vad man gett sig in på. Förresten tycker jag ofta att vad man än ska fylla i vart man än är så finns inte den rutan man vill ha. Jag gjorde tex såhär på ett formulär;
På själva förlossningen sen så var det en prao som satte ryggmärgs. (Obs försökte) så det verkar inte funka att man är arg innan på formuläret.
Många barn på G alltså.
Idag har jag annars bara shoppat till T.
Gjort tacopaj med systerdotter Alice.
Spelat på Lotto (Jag verkade oerfaren sa gubben i kiosken-tack för infon. Jag trodde alla kom in och frågade vilken lott dom skulle ta om dom ville vinna dom där 100 miljonerna.)
Handlat mat på Willys och undrat varför just jag inte har någon bil.
Annars är jag ganska så lugn just nu.
Theo har fått dagisplats på Hanna.
Få gå med sina kussar kan ju knappast bli bättre.
Så när den infon kom så kändes det som om det andra löser sig. Det måste det ju bara göra.
Nu ska jag endast njuta av mina sista mammalediga månader.
-Härligt-
Fin familj.
Frågeteckens-barnet är nummer 6 i familjen. Erik säger stopp vid tre så han får stå vid sidan om så länge.
Men bara så länge alltså.
GodNatt!!
Livets uppdrag
Eriks och mina planer om att göra stan igår stannade kraftigt upp när vi placerade oss i soffan efter maten.
Vi tittade på varandra och frågade oss varför vi skulle vara någon annanstans när det rär så mysigt hemma. (Småbarnsför.-syndromet.) Så där stannade vi hela kvällen och glodde på tv och myste.
-Fint-
Imorse kom jag på att jag sagt till min syster att jag skulle heja på henne när hon sjöng gospel med Servants så iväg bar det till kyrkan.
Jag går sällan i kyrkan , eller rättare sagt jag går aldrig i kyrkan.
Min relation med Gud finns alltid ändå, med eller utan en kyrka.
Men när jag väl är där är det oftast riktigt msyigt, speciellt när S lirar. När man lyssnar på gospel så väntar jag alltid på det numret när vi i publiken plötsligt ska vara med. (Min fasa).
För det första kan man ju undra varför jag satte mig längst fram (bänken som tydligen är menad för alla söndagskolebarn men det kan ju inte jag veta). För då blir det så väldigt tydligt om jag vägrar medverka. Så när det var dags tänkte jag många tankar. Bla vände jag mig hastigt till min systerson Olle;
E;-"Olle är du inte lite kissnödig?"
O;-"Nää"
E;-"Jo men kom igen nu, kom så går vi och kissar"
O;-"JAG VILL INTE KISSSSSSSAAAAAA"
-Skit-
Plan två; Hälla cocacola på golvet, då måste jag ju gå och hämta papper. Det kan ju inte jag rå för, någon kan ju halka.
Jag hann inte, jag fick vara med och göra rörelser.
En gubbe fick gospeltrans och började breaka i en av gångarna, kunde ju iofs hängt på honom. Det hade känts mer naturligt än det här.
Deras körledare Charlotte pratade om att alla människor har ett uppdrag i livet.
Det tycker jag är mycket intressant. Tänk egentligen, många människor går säkert omkring och väntar på att få sitt uppdrag placerat framför näsan på dom. Men ofta utför du säkert ditt uppdrag i vardagen utan att du ens tänker på det.
Jag försöker att inte tänka på det så mycket. För mig är det så självklart att jag blir visad vägen för hur jag ska leva mitt liv och där får mitt uppdrag plats. Kanske kommer det kännas självklart genom tex ett jobb eller så gör jag det omedvetet.
Att tokleta efter uppdraget i livet går inte, men kanske, kanske kan man hitta en gömd ledtråd här och där.
Om man letar riktigt noga.
Annars har jag idag bara njutit av att få hålla i Theo igen.
När jag berättade för mamma om hur mkt jag saknar honom så svarade hon bara; Ja men nu vet du hur jag känner varje gång ni åker.
Va?
Går det aldrig över alltså, PUH!!
Sen tog T och jag en cykeltur (väldigt mysigt att kunna ta biken istället för en överlastad vagn) till det mest händelserika huset i stan. Nu när Linda och Karin är sambosar en vecka så är det en perfekt hus att vara med T i. Han blir underhållen hela tiden.
-Underbart-
Här är lite bilder från Theos semester med Farmor o Christer;
T hjälper Christer att kratta
Christer och hans beundrare
(Bra och skickligt tagen bild förresten Marianne)
:)
Softar lite med Farmor
T leker med sin pappas leksaker
GodNatt!!
Vi tittade på varandra och frågade oss varför vi skulle vara någon annanstans när det rär så mysigt hemma. (Småbarnsför.-syndromet.) Så där stannade vi hela kvällen och glodde på tv och myste.
-Fint-
Imorse kom jag på att jag sagt till min syster att jag skulle heja på henne när hon sjöng gospel med Servants så iväg bar det till kyrkan.
Jag går sällan i kyrkan , eller rättare sagt jag går aldrig i kyrkan.
Min relation med Gud finns alltid ändå, med eller utan en kyrka.
Men när jag väl är där är det oftast riktigt msyigt, speciellt när S lirar. När man lyssnar på gospel så väntar jag alltid på det numret när vi i publiken plötsligt ska vara med. (Min fasa).
För det första kan man ju undra varför jag satte mig längst fram (bänken som tydligen är menad för alla söndagskolebarn men det kan ju inte jag veta). För då blir det så väldigt tydligt om jag vägrar medverka. Så när det var dags tänkte jag många tankar. Bla vände jag mig hastigt till min systerson Olle;
E;-"Olle är du inte lite kissnödig?"
O;-"Nää"
E;-"Jo men kom igen nu, kom så går vi och kissar"
O;-"JAG VILL INTE KISSSSSSSAAAAAA"
-Skit-
Plan två; Hälla cocacola på golvet, då måste jag ju gå och hämta papper. Det kan ju inte jag rå för, någon kan ju halka.
Jag hann inte, jag fick vara med och göra rörelser.
En gubbe fick gospeltrans och började breaka i en av gångarna, kunde ju iofs hängt på honom. Det hade känts mer naturligt än det här.
Deras körledare Charlotte pratade om att alla människor har ett uppdrag i livet.
Det tycker jag är mycket intressant. Tänk egentligen, många människor går säkert omkring och väntar på att få sitt uppdrag placerat framför näsan på dom. Men ofta utför du säkert ditt uppdrag i vardagen utan att du ens tänker på det.
Jag försöker att inte tänka på det så mycket. För mig är det så självklart att jag blir visad vägen för hur jag ska leva mitt liv och där får mitt uppdrag plats. Kanske kommer det kännas självklart genom tex ett jobb eller så gör jag det omedvetet.
Att tokleta efter uppdraget i livet går inte, men kanske, kanske kan man hitta en gömd ledtråd här och där.
Om man letar riktigt noga.
Annars har jag idag bara njutit av att få hålla i Theo igen.
När jag berättade för mamma om hur mkt jag saknar honom så svarade hon bara; Ja men nu vet du hur jag känner varje gång ni åker.
Va?
Går det aldrig över alltså, PUH!!
Sen tog T och jag en cykeltur (väldigt mysigt att kunna ta biken istället för en överlastad vagn) till det mest händelserika huset i stan. Nu när Linda och Karin är sambosar en vecka så är det en perfekt hus att vara med T i. Han blir underhållen hela tiden.
-Underbart-
Här är lite bilder från Theos semester med Farmor o Christer;
T hjälper Christer att kratta
Christer och hans beundrare
(Bra och skickligt tagen bild förresten Marianne)
:)
Softar lite med Farmor
T leker med sin pappas leksaker
GodNatt!!
En dag utan Theo
Jag är en obotlig självplågare när det kommer till att sitta och småplåga sig själv med sorgliga tankar och riiiktigt sorglig musik. Så har jag alltid varit.
Men sen jag blev mamma så har det liksom inte funnits tillfälle för det, även om jag haft behov av det flera ggr.
Det är som om jag vill rensa allt jag har inom mig på en gång.
Alla känslor.
Alla tankar.
Allt fint.
Allt jobbigt.
Jag går in i mig själv på ett väldigt konstigt sätt, kanske mediterar jag-hur nu det känns.
Jag är en otroligt känslig människa egentligen, väldigt sårbar (som dom flesta.) Och ibland måste jag bara få utlopp för allt.
Det är som om jag vill hylla allt vackert jag har i livet samtidigt som jag vill sörja det som jag har förlorat.
Efteråt känner jag mig helt tom och otroligt trött.
Men OJ vad skönt det är.
Som sagt, inte riktigt läge att ta sånna stunder längre med en ettåring i huset. När han har somnat är jag själv så trött att jag bara stupar i säng. Så det får komma när det kommer.
Det krävs så otroligt mycket energi av mig själv när jag ska sitta och tänka på allt, det. Jag känner mig helt överväldigad av känslor och jag kan ALDRIG hålla tillbaka tårarna.
Just då, just den stunden är det bara jag och Gud. Världen runt omkring stängs av för ett ögonblick.
Där hämtar jag kraft.
Där tackar jag.
Där finns jag bara.
Där gråter jag och där skrattar jag
Idag har jag och Erik kärleksdag så då kanske det inte är läge för mig att mussla mig. Men bara att sitta här och skriva hjälper känner jag.
I lurarna har jag (självklart) sorglig musik, jag dricker en öl och jag känner mig;
-Lugn, otroligt lugn-
Erik och jag startade upp dagen med att cykla upp på stan (mysigt att bara cykla ihop) och köpte mat och dricka.
Sen har vi sovit, ätit ostbågar, glassbåt ( iallafall jag, tog den sista utan att bjuda-bra), och masserat Eriks ben samtidigt som han såg på bandy. Hmm.
Därefter tog jag mig egentid (den här).
Snart ska E laga middag till mig och sen ska vi upp på stan och sitta och njuta av våren på en uteservering någonstans.
Jag saknar Theo (jag bröt ihop när han blev hämtad.) Men samtidigt är dom här stunderna grymt viktiga också.
Det måste man verkligen ta sig tid till någon gång ibland.
Här kommer några helt underbara bilder på Theo som vi fick av Christer idag;
Mina vackra
Nu ska jag pussa på min kära.
God eftermiddag!!
Men sen jag blev mamma så har det liksom inte funnits tillfälle för det, även om jag haft behov av det flera ggr.
Det är som om jag vill rensa allt jag har inom mig på en gång.
Alla känslor.
Alla tankar.
Allt fint.
Allt jobbigt.
Jag går in i mig själv på ett väldigt konstigt sätt, kanske mediterar jag-hur nu det känns.
Jag är en otroligt känslig människa egentligen, väldigt sårbar (som dom flesta.) Och ibland måste jag bara få utlopp för allt.
Det är som om jag vill hylla allt vackert jag har i livet samtidigt som jag vill sörja det som jag har förlorat.
Efteråt känner jag mig helt tom och otroligt trött.
Men OJ vad skönt det är.
Som sagt, inte riktigt läge att ta sånna stunder längre med en ettåring i huset. När han har somnat är jag själv så trött att jag bara stupar i säng. Så det får komma när det kommer.
Det krävs så otroligt mycket energi av mig själv när jag ska sitta och tänka på allt, det. Jag känner mig helt överväldigad av känslor och jag kan ALDRIG hålla tillbaka tårarna.
Just då, just den stunden är det bara jag och Gud. Världen runt omkring stängs av för ett ögonblick.
Där hämtar jag kraft.
Där tackar jag.
Där finns jag bara.
Där gråter jag och där skrattar jag
Idag har jag och Erik kärleksdag så då kanske det inte är läge för mig att mussla mig. Men bara att sitta här och skriva hjälper känner jag.
I lurarna har jag (självklart) sorglig musik, jag dricker en öl och jag känner mig;
-Lugn, otroligt lugn-
Erik och jag startade upp dagen med att cykla upp på stan (mysigt att bara cykla ihop) och köpte mat och dricka.
Sen har vi sovit, ätit ostbågar, glassbåt ( iallafall jag, tog den sista utan att bjuda-bra), och masserat Eriks ben samtidigt som han såg på bandy. Hmm.
Därefter tog jag mig egentid (den här).
Snart ska E laga middag till mig och sen ska vi upp på stan och sitta och njuta av våren på en uteservering någonstans.
Jag saknar Theo (jag bröt ihop när han blev hämtad.) Men samtidigt är dom här stunderna grymt viktiga också.
Det måste man verkligen ta sig tid till någon gång ibland.
Här kommer några helt underbara bilder på Theo som vi fick av Christer idag;
Mina vackra
Nu ska jag pussa på min kära.
God eftermiddag!!
Kärlekstid
Jag börjar bli riiiktigt trött på att snyta mig nu.
Börjar tro att man bara blir mer förkyld ju mer man fräser.
Så jag har gått en stund nu och försökt att hålla mig ifrån det lilla lambipaketet som ligger och skriker efter en näsa att hålla om. (På två dagar har jag snytit upp tvi 10-pack och säkert en halv toarulle.)
Det funkar ju inte.
Från och med nu kommer jag alltså även vara livrädd för snytsjuka och inte bara kräksjuka. Kräket försvinner ju efter en dag eller två i allafall.
Idag ska Erik och jag ha kärlekstid.
Kärlekstid måste man pricka in i alm. ibland så man inte glömmer bort varandra. Kärlekslivet måste också få sig sin tårtbit. (Så sa dom i allafall på föräldragruppen innan man fick barn.) Förresten hoppas jag på att slippa FG på nästa barn för det var bland det tråkigaste jag varit med om. Varför i HELA friden skulle man tycka om varandra bara för att man råkade se lika feta ut under en niomånadersperiod av sitt liv.
Det funkar säkert för vissa men inte våran grupp, det vill jag lova.
Så idag ska T alltså hänga hos farmor o Christer
Så snart ska vi packa NallePuh väskan och hoppas på att T inte får diarré-anfall under dagen. (Farmor gillar inte bajsblöjor, hoppas C diggar dom mer.)
Erik och jag ska ägna oss åt varandra.
Jag ska försöka att inte konstant fråga Erik vad han tror att T gör nu samt inte gå och hämta leksaker och kläder som är Theos bara för att hålla upp och visa hur gulligt allt är. Jag ska inte heller starta foto-kväll med bebiskort på T. (Det brukar jag göra för mig själv om han inte är hemma, då gråter jag sen av längtan tills han kommer hem.)
Nej, ikväll är vi bara Emma o Erik.
"Love is in the aiiiiir"
Theo mötte upp bästisen på stan
Numera går det ganska långsamt
att vara ute och gå med T eftersom han ska köra vagnen tillsammans med mig. Sen stannar han även
vid varje människa som går förbi och ler. Igår stod han och vinkade åt en affisch i ca 5 minuter.
-Smarta drag har han ju fått, det märks redan nu-
Algot o Theo sitter och diskuterar livet
Sötisar
Algots lekhörna är rolig
Mys hos kusinerna hann vi också med igår
Olle lär Ella att cykla.
Det känns stabilt
Min prins
Igår fick T en cykelsadel av farmor, så detta är T första cykeltur
Nu ska jag styra upp frukost.
God morgon!!
Börjar tro att man bara blir mer förkyld ju mer man fräser.
Så jag har gått en stund nu och försökt att hålla mig ifrån det lilla lambipaketet som ligger och skriker efter en näsa att hålla om. (På två dagar har jag snytit upp tvi 10-pack och säkert en halv toarulle.)
Det funkar ju inte.
Från och med nu kommer jag alltså även vara livrädd för snytsjuka och inte bara kräksjuka. Kräket försvinner ju efter en dag eller två i allafall.
Idag ska Erik och jag ha kärlekstid.
Kärlekstid måste man pricka in i alm. ibland så man inte glömmer bort varandra. Kärlekslivet måste också få sig sin tårtbit. (Så sa dom i allafall på föräldragruppen innan man fick barn.) Förresten hoppas jag på att slippa FG på nästa barn för det var bland det tråkigaste jag varit med om. Varför i HELA friden skulle man tycka om varandra bara för att man råkade se lika feta ut under en niomånadersperiod av sitt liv.
Det funkar säkert för vissa men inte våran grupp, det vill jag lova.
Så idag ska T alltså hänga hos farmor o Christer
Så snart ska vi packa NallePuh väskan och hoppas på att T inte får diarré-anfall under dagen. (Farmor gillar inte bajsblöjor, hoppas C diggar dom mer.)
Erik och jag ska ägna oss åt varandra.
Jag ska försöka att inte konstant fråga Erik vad han tror att T gör nu samt inte gå och hämta leksaker och kläder som är Theos bara för att hålla upp och visa hur gulligt allt är. Jag ska inte heller starta foto-kväll med bebiskort på T. (Det brukar jag göra för mig själv om han inte är hemma, då gråter jag sen av längtan tills han kommer hem.)
Nej, ikväll är vi bara Emma o Erik.
"Love is in the aiiiiir"
Theo mötte upp bästisen på stan
Numera går det ganska långsamt
att vara ute och gå med T eftersom han ska köra vagnen tillsammans med mig. Sen stannar han även
vid varje människa som går förbi och ler. Igår stod han och vinkade åt en affisch i ca 5 minuter.
-Smarta drag har han ju fått, det märks redan nu-
Algot o Theo sitter och diskuterar livet
Sötisar
Algots lekhörna är rolig
Mys hos kusinerna hann vi också med igår
Olle lär Ella att cykla.
Det känns stabilt
Min prins
Igår fick T en cykelsadel av farmor, så detta är T första cykeltur
Nu ska jag styra upp frukost.
God morgon!!
Uppfostra kan du göra själv
Erik;-"Aja baja Theo, pappa säger NEJ"
Emma;-"Sluta säga ajabaja till Theo han är bara ett år...knappt. Han fattar ingenting"
Erik;-"Han måste ju lära sig"
(Jag vänder mig till Theo och börjar prata bebisspråk)
Emma;-"Näää du fattaj inte ajabaja näää inte kul tycker Theo, ja mamma snäll, pappa dum"
Erik;-"Emma
(Jag är fortfarande i protest vänd mot Theo)
Emma;"-Ja jag äj så söööt, jag fåj jöja vad jag vill föj jag heter Theo och är så sööööt"
Erik lämnar rummet och jag gör segerdans.
Yes-shit jag är den bästa uppfostraren som någonsin funnits. Jag borde kanske skriva en bok om uppfostran.
-Eller inte-
Eftersom T bara är snart ett år så kan man ju faktiskt inte börja uppfostra än.
Det säger i allafall BVC-tanten.
Men sen då?
Theo kommer ju alltid vara alldeles för söt för att säga till. Han är ju min lilla plutt, min lilla prins och mitt lilla hjärta.
Hur ska jag kunna säga nej när han vill ha nått?
Han får ju VAD han vill.
Åh nej jag är fast, jag vet det. Jag kommer nog synas i någon tidning om några år där dom letat upp Sveriges sämsta uppfostrare. Nån vecka kanske jag klättrat uppåt på listan men då har jag antagligen just i det ögonblicket som jag var pedagogisk fått en cola-light-kick. (Då blir jag alltid så sansad och får 1000 kloka idéer.)
En gång i veckan kommer dom nog ringa från dagis och fråga om T får göra vad han vill hemma eller vad det är frågan om?! Då kommer jag svara att jag överlåter uppfostran till dagis. (Då blir jag nog fröknarnas favoritmamma.)
Idag på ett lunch-hak så tog T hela tiden alla saker för de andra barnen i lekhagen. Mammorna tittade lite besvärat på mig (även där trodde de jag var spetälsk) men förutom det tyckte dom nog att jag skulle flytta på min slemmiga unge.
Men han är ju så söt, jag kan ju inte neka honom nått. (Förvisso sant, men annars tror jag på idén att låta kidsen reda ut allt lite själva. Det är ett j*''a spring på dom små mammorna såfort barnen pillar på varandra.)
I ALLA FALL, (sidospår är min grej) så tror jag nog att det löser sig ganska så bra.
Visst jag är som min mamma är som mormor.
"Hos mig får dom alltid vad dom vill ha"
Men so what?!
Jag ska lära T att man inte ska svära, retas, spottas och blotta sig.
Det andra kommer ganska så naturligt tror jag.
Annars så har jag hostat så jag känner yrsel, näsan är lika öm som dagen efter knarklustgasemasken på förlossningen, jag hör kanppt och känner noll smak.
-Annars ska man inte klaga-
Neeeej du fåååår ingen glassbåt idag, ja ni fattar själva-det funkar inte
till honom
Finis
Dagens väggdekorinköp
What´s up with the fucking wallies var allt jag i vredens stud kunde komma på när ap-asets svans samt hand fastnade i alla andra djuren samtidigt.
Fint blev det i allafall.
Theo har ju dock (eftersom jag haft klistermärkeslekar med honom) lärt sig hur man pillar bort dom.
Ny frill
Min nya frilla.
Skaparen är Anna-Sara på Studio Green.
Fantastiskt duktig.
(Jag är annars en klagande kund som vill vara med och hjälpa frisören, helst hålla i saxen. Det
har jag inte behövt göra en enda gång hos Anna-Sara-hon förstår vad man vill ha.)
-Guldstjärna-
Ikväll lärde sig Theo den här konsten
Jag anar ugglor i soffan
Ja ni fattar, uppfostrings/humor bok??
GodNatt!!
Emma;-"Sluta säga ajabaja till Theo han är bara ett år...knappt. Han fattar ingenting"
Erik;-"Han måste ju lära sig"
(Jag vänder mig till Theo och börjar prata bebisspråk)
Emma;-"Näää du fattaj inte ajabaja näää inte kul tycker Theo, ja mamma snäll, pappa dum"
Erik;-"Emma
(Jag är fortfarande i protest vänd mot Theo)
Emma;"-Ja jag äj så söööt, jag fåj jöja vad jag vill föj jag heter Theo och är så sööööt"
Erik lämnar rummet och jag gör segerdans.
Yes-shit jag är den bästa uppfostraren som någonsin funnits. Jag borde kanske skriva en bok om uppfostran.
-Eller inte-
Eftersom T bara är snart ett år så kan man ju faktiskt inte börja uppfostra än.
Det säger i allafall BVC-tanten.
Men sen då?
Theo kommer ju alltid vara alldeles för söt för att säga till. Han är ju min lilla plutt, min lilla prins och mitt lilla hjärta.
Hur ska jag kunna säga nej när han vill ha nått?
Han får ju VAD han vill.
Åh nej jag är fast, jag vet det. Jag kommer nog synas i någon tidning om några år där dom letat upp Sveriges sämsta uppfostrare. Nån vecka kanske jag klättrat uppåt på listan men då har jag antagligen just i det ögonblicket som jag var pedagogisk fått en cola-light-kick. (Då blir jag alltid så sansad och får 1000 kloka idéer.)
En gång i veckan kommer dom nog ringa från dagis och fråga om T får göra vad han vill hemma eller vad det är frågan om?! Då kommer jag svara att jag överlåter uppfostran till dagis. (Då blir jag nog fröknarnas favoritmamma.)
Idag på ett lunch-hak så tog T hela tiden alla saker för de andra barnen i lekhagen. Mammorna tittade lite besvärat på mig (även där trodde de jag var spetälsk) men förutom det tyckte dom nog att jag skulle flytta på min slemmiga unge.
Men han är ju så söt, jag kan ju inte neka honom nått. (Förvisso sant, men annars tror jag på idén att låta kidsen reda ut allt lite själva. Det är ett j*''a spring på dom små mammorna såfort barnen pillar på varandra.)
I ALLA FALL, (sidospår är min grej) så tror jag nog att det löser sig ganska så bra.
Visst jag är som min mamma är som mormor.
"Hos mig får dom alltid vad dom vill ha"
Men so what?!
Jag ska lära T att man inte ska svära, retas, spottas och blotta sig.
Det andra kommer ganska så naturligt tror jag.
Annars så har jag hostat så jag känner yrsel, näsan är lika öm som dagen efter knarklustgasemasken på förlossningen, jag hör kanppt och känner noll smak.
-Annars ska man inte klaga-
Neeeej du fåååår ingen glassbåt idag, ja ni fattar själva-det funkar inte
till honom
Finis
Dagens väggdekorinköp
What´s up with the fucking wallies var allt jag i vredens stud kunde komma på när ap-asets svans samt hand fastnade i alla andra djuren samtidigt.
Fint blev det i allafall.
Theo har ju dock (eftersom jag haft klistermärkeslekar med honom) lärt sig hur man pillar bort dom.
Ny frill
Min nya frilla.
Skaparen är Anna-Sara på Studio Green.
Fantastiskt duktig.
(Jag är annars en klagande kund som vill vara med och hjälpa frisören, helst hålla i saxen. Det
har jag inte behövt göra en enda gång hos Anna-Sara-hon förstår vad man vill ha.)
-Guldstjärna-
Ikväll lärde sig Theo den här konsten
Jag anar ugglor i soffan
Ja ni fattar, uppfostrings/humor bok??
GodNatt!!
Köp glada ägg!!
Endast en gång i månaden är jag mig själv på babysången.
Den har nämligen samma schema som mina hormoner.
Idag är dagen då jag är som mest känslig så jag ville gå hem och gråta lite, en filt, en soffa, Oprah W och godis. Eftersom jag inte känner någon smak så började jag gråta för det också. (Shit vad tråkigt det skulle vara att leva ett liv utan smak, det känns som om det kvittar att äta mat, bättre att tugga på hö eller nått annat billgt.)
Igår kände jag smak i ca 30 sekunder, då tryckte jag i mig så mycket godis som jag kunde.
-Smart-
Kollade på O W nyss.
Där tog hon idag upp frågan om burhöns/kalvar/grisar.
Jag kan oftast inte se sånt eftersom få saker kan få mig så förbannad men ögonen ville visst inte slita sig.
Jag tänker inte sitta och skriva ett långt inlägg om det här, ni förstår nog vart jag står i frågan.
-Köp ekologiskt, Punkt-
Om jag bara kunde sluta oroa mig så mkt för framtiden så skulle tillvaron kännas rätt så najs just nu.
Många ggr om dagen säger jag till mig själv att jag ska ta problemen när dom kommer men jag tycks visst inte lyssna.
Det GÅR ju inte att vänta, jag vill veta nu nu nu!!
Kommer jag in på högskolan?
Får Theo dagisplats?
Jaha nähä hur ska vi göra då?
Men om det inte blir så då?
Tänk om tänk om tänk om!!
Ibland skulle jag vilja stänga av vissa delar av hjärnan.
Jag vill ha kontroll helt enkelt.
Ovisshet är inget för mig.
(Sen kan man ju tycka det är lite smålångt att gå ända in i juni för att vänta på högskolebesked)
(Man kan ju också tycka att rekordåret på ansökningar på högskolor i sverige kunde väntat ett år eller två så det inte påverkade mig!!)
-Mycket man kan tycka-
Efterlängtat återséende igår av Algot o Lisa
Busiga pojkar
Mys i parken
Soft att sova tycker Theo
Nu ska jag snart till min frisör och bli ompysslad
-MYCKET skönt-
God eftermiddag!!
Den har nämligen samma schema som mina hormoner.
Idag är dagen då jag är som mest känslig så jag ville gå hem och gråta lite, en filt, en soffa, Oprah W och godis. Eftersom jag inte känner någon smak så började jag gråta för det också. (Shit vad tråkigt det skulle vara att leva ett liv utan smak, det känns som om det kvittar att äta mat, bättre att tugga på hö eller nått annat billgt.)
Igår kände jag smak i ca 30 sekunder, då tryckte jag i mig så mycket godis som jag kunde.
-Smart-
Kollade på O W nyss.
Där tog hon idag upp frågan om burhöns/kalvar/grisar.
Jag kan oftast inte se sånt eftersom få saker kan få mig så förbannad men ögonen ville visst inte slita sig.
Jag tänker inte sitta och skriva ett långt inlägg om det här, ni förstår nog vart jag står i frågan.
-Köp ekologiskt, Punkt-
Om jag bara kunde sluta oroa mig så mkt för framtiden så skulle tillvaron kännas rätt så najs just nu.
Många ggr om dagen säger jag till mig själv att jag ska ta problemen när dom kommer men jag tycks visst inte lyssna.
Det GÅR ju inte att vänta, jag vill veta nu nu nu!!
Kommer jag in på högskolan?
Får Theo dagisplats?
Jaha nähä hur ska vi göra då?
Men om det inte blir så då?
Tänk om tänk om tänk om!!
Ibland skulle jag vilja stänga av vissa delar av hjärnan.
Jag vill ha kontroll helt enkelt.
Ovisshet är inget för mig.
(Sen kan man ju tycka det är lite smålångt att gå ända in i juni för att vänta på högskolebesked)
(Man kan ju också tycka att rekordåret på ansökningar på högskolor i sverige kunde väntat ett år eller två så det inte påverkade mig!!)
-Mycket man kan tycka-
Efterlängtat återséende igår av Algot o Lisa
Busiga pojkar
Mys i parken
Soft att sova tycker Theo
Nu ska jag snart till min frisör och bli ompysslad
-MYCKET skönt-
God eftermiddag!!
Sand i trosan
När man får sitt första barn så förundras man över alla olika faser. Först den första bebis-tiden, sen ska dom sitta, sen ska dom krypa sen ska dom gå och nu är vi inne i en fas som är väldigt mysig men liiite jobbig också.
Theo vill inte vara inomhus.
T är lite som motsatsen till mig. Det bästa han vet är att vara i ett rum FULLT av folk. Han fullkomligt älskar när alla blickar är på honom och när vi är ute och går hänger han sig över vagnkanten för att fortsätta le när personen har gått förbi.
Då är det ju få människor som tror på mig att han annars är väldigt arg. Han måste sysselsättas helt enkelt. Helst hela dagen lång.
-Lovely-
Så nu är vi alltså ute om dagarna. Jag kallar den fasen för; Upptäckten av att det finns en värld utomhus med.
Jag funderade lite idag när vi satt i sanden (Ja just det även när man har influensa måste man hälla sand i olika hinkar med STOR entusiasm) på att hur gör dom där glamourmammorna när dom leker i sanden? Förstörs inte deras dyra naglar? Eller tål verkligen deras plagg att sitta på en fuktig träbit samtidigt som deras ungar häller sand med extra geggamoja i deras knä? Och får barnen leka överhuvudtaget med deras trendiga små outfits?
Nä, antagligen inte.
Fy, det verkar skittråkigt.
Skita ner sig är ju målet med att vara ute.
Även om det är småsegt att rulla i gräset med feber och gubbhosta så njuter jag av varje sekund eftersom T gör det.
(Till alla mammor på lekplatsen idag; Jag hade inte tänkt att hosta slem på era ungar så ni behövde inte flytta på dom när jag kom. Herregud, det kändes som om jag var spetälsk.)
Nej, glamourmamma kommer jag aldrig att bli, även om det var en av mina planer innan jag fick barn.
Lite sand i trosan får man räkna med. Och det är ju förresten inne att se skitig ut om jeansen nu så imöra ska jag nog gnugga mig lite extra mot gruset.
Finfina sandleksaker som jag har förmågan att lämna kvar till allmänheten
Halvtjurig blev jag när man inte får vara med och leka pga spetälska
Min prins
Tidigare idag fick jag vara hemma några timmar själv för att kurera mig, när E o T kom hem
fick jag blommor som dom hade plockat-det är kärlek
Äta själv eller inte alls
Det här är Theos spexmin, man frågar om han är stark och får detta till svar
-Fullt normal-
Nu ska jag fortsätta kuriera mig.
Mitt mål är att träffa Lisa imorgon, äntligen.
GodNatt!!
Theo vill inte vara inomhus.
T är lite som motsatsen till mig. Det bästa han vet är att vara i ett rum FULLT av folk. Han fullkomligt älskar när alla blickar är på honom och när vi är ute och går hänger han sig över vagnkanten för att fortsätta le när personen har gått förbi.
Då är det ju få människor som tror på mig att han annars är väldigt arg. Han måste sysselsättas helt enkelt. Helst hela dagen lång.
-Lovely-
Så nu är vi alltså ute om dagarna. Jag kallar den fasen för; Upptäckten av att det finns en värld utomhus med.
Jag funderade lite idag när vi satt i sanden (Ja just det även när man har influensa måste man hälla sand i olika hinkar med STOR entusiasm) på att hur gör dom där glamourmammorna när dom leker i sanden? Förstörs inte deras dyra naglar? Eller tål verkligen deras plagg att sitta på en fuktig träbit samtidigt som deras ungar häller sand med extra geggamoja i deras knä? Och får barnen leka överhuvudtaget med deras trendiga små outfits?
Nä, antagligen inte.
Fy, det verkar skittråkigt.
Skita ner sig är ju målet med att vara ute.
Även om det är småsegt att rulla i gräset med feber och gubbhosta så njuter jag av varje sekund eftersom T gör det.
(Till alla mammor på lekplatsen idag; Jag hade inte tänkt att hosta slem på era ungar så ni behövde inte flytta på dom när jag kom. Herregud, det kändes som om jag var spetälsk.)
Nej, glamourmamma kommer jag aldrig att bli, även om det var en av mina planer innan jag fick barn.
Lite sand i trosan får man räkna med. Och det är ju förresten inne att se skitig ut om jeansen nu så imöra ska jag nog gnugga mig lite extra mot gruset.
Finfina sandleksaker som jag har förmågan att lämna kvar till allmänheten
Halvtjurig blev jag när man inte får vara med och leka pga spetälska
Min prins
Tidigare idag fick jag vara hemma några timmar själv för att kurera mig, när E o T kom hem
fick jag blommor som dom hade plockat-det är kärlek
Äta själv eller inte alls
Det här är Theos spexmin, man frågar om han är stark och får detta till svar
-Fullt normal-
Nu ska jag fortsätta kuriera mig.
Mitt mål är att träffa Lisa imorgon, äntligen.
GodNatt!!
Påsk-stanna lite till!!
Det känns lite konstigt när alla sprang omkring i bara t-shirt dom här dagarna. När jag kom till Öret igen cyklade det förbi tjejer i klänningar o flipflops. Känns ganska tidigt men okej, varför inte.
Jag har verkligen njutit dom här dagarna. Känt mig totalt avslappnad och levt vad jag strävar efter;
-En mkt kravlös vardag-
Första dagen på landet blir man alltid lite stressad över att inget händer och tänker hur ska jag klara det här. Och hur ska vi alla kunna bo ihop utan att flyga på varandra?!
Men det går!! (Förutom när jag har PMS) men den gick över efter en dag och sen var det perfa.
Dagarna har en förmåga att flya in i varandra på landet. Till slut har man ingen aning om vad det är för dag eller vad klockan är. Man äter när man är hungrig (eller rättare sagt när våran underbara mamma ger oss mat) och sover när det blir mörkt, mkt enkelt och MKT skönt.
När jag kom hem kom jag på ytterligare en grej varför jag känner mig så avslappnad på landet. Jag har inget hem att tänka på. Det tar faktiskt mkt energi av mig att vara en plockare. (En plockare är någon som tar din tallrik innan du ätit upp så plockaren ska kunna diska och slippa se kladdiga ting. En plockare har även förmågan och sno åt sig ALLT som du lägger ifrån dig i hennes hem för att sedan lägga det på en plats som passar plockaren. Det kan bara skilja en halv meter på var din sak låg innan men på det sättet har plockaren övertaget var gäller ordningen i hennes hem. Förvånas inte heller om plockaren organiserar om kuddarna eller dylikt medans du sitter i soffan bara för att behaga plockarens något extrema kontrollbehov.) Så nu vet ni vad det är också.
Jag har i allafall haft vad man skulle kunna säga en ganska så najs påsksemster.
Igår fick jag dock influensa och jag tror jag blivit sådär sjuk som bara en man kan vara.
Jag andas tungt och tycker väldigt synd om mig själv.
Så imorgon blir det nog en lugn dag. Erik vill rensa förrådet(både uppe och nere)-jag känner-nej-svett-och kanske efterbiverkningar på PMS:en . Men måste kanske ställa upp ändå.
-Livet är tuftt ibland-
Här kommer lite bilder från landet.
Tydligen får jag inte lägga ut bilder på Karin i fas 3 iklädd skjortan men jag gör nya försök i sommar. Det lär bli en enkel match eftersom hon då bor i den.
Härligt att gå ute i vårsolen tycker Theo
Mys med mamma
Theos första fyrhjuling
Hans mamma tyckte dock att plastmoppen räckte gott och väl
Mys i studsmattan med kusin Alice
Ähh, okej
Morfar njuter allt vad han har på landet och med alla barn
Jobbarkille
Titti och Theo (svårt att hålla reda på tycker Gustav)
Stabilt gäng som äter våfflor i vårsolen
Världens finaste kort
Påskmat
Mormors köttbullar sitter alltid fint
Gustav o Theo
Gurra kör bilar på min Farfar
Moster och Theo
Min älskade Farfar och jag
Sådär ja!!
Nu måste jag sova tror jag minsann, dock sittandes.
Känns sådär.
GodNatt!!
Jag har verkligen njutit dom här dagarna. Känt mig totalt avslappnad och levt vad jag strävar efter;
-En mkt kravlös vardag-
Första dagen på landet blir man alltid lite stressad över att inget händer och tänker hur ska jag klara det här. Och hur ska vi alla kunna bo ihop utan att flyga på varandra?!
Men det går!! (Förutom när jag har PMS) men den gick över efter en dag och sen var det perfa.
Dagarna har en förmåga att flya in i varandra på landet. Till slut har man ingen aning om vad det är för dag eller vad klockan är. Man äter när man är hungrig (eller rättare sagt när våran underbara mamma ger oss mat) och sover när det blir mörkt, mkt enkelt och MKT skönt.
När jag kom hem kom jag på ytterligare en grej varför jag känner mig så avslappnad på landet. Jag har inget hem att tänka på. Det tar faktiskt mkt energi av mig att vara en plockare. (En plockare är någon som tar din tallrik innan du ätit upp så plockaren ska kunna diska och slippa se kladdiga ting. En plockare har även förmågan och sno åt sig ALLT som du lägger ifrån dig i hennes hem för att sedan lägga det på en plats som passar plockaren. Det kan bara skilja en halv meter på var din sak låg innan men på det sättet har plockaren övertaget var gäller ordningen i hennes hem. Förvånas inte heller om plockaren organiserar om kuddarna eller dylikt medans du sitter i soffan bara för att behaga plockarens något extrema kontrollbehov.) Så nu vet ni vad det är också.
Jag har i allafall haft vad man skulle kunna säga en ganska så najs påsksemster.
Igår fick jag dock influensa och jag tror jag blivit sådär sjuk som bara en man kan vara.
Jag andas tungt och tycker väldigt synd om mig själv.
Så imorgon blir det nog en lugn dag. Erik vill rensa förrådet(både uppe och nere)-jag känner-nej-svett-och kanske efterbiverkningar på PMS:en . Men måste kanske ställa upp ändå.
-Livet är tuftt ibland-
Här kommer lite bilder från landet.
Tydligen får jag inte lägga ut bilder på Karin i fas 3 iklädd skjortan men jag gör nya försök i sommar. Det lär bli en enkel match eftersom hon då bor i den.
Härligt att gå ute i vårsolen tycker Theo
Mys med mamma
Theos första fyrhjuling
Hans mamma tyckte dock att plastmoppen räckte gott och väl
Mys i studsmattan med kusin Alice
Ähh, okej
Morfar njuter allt vad han har på landet och med alla barn
Jobbarkille
Titti och Theo (svårt att hålla reda på tycker Gustav)
Stabilt gäng som äter våfflor i vårsolen
Världens finaste kort
Påskmat
Mormors köttbullar sitter alltid fint
Gustav o Theo
Gurra kör bilar på min Farfar
Moster och Theo
Min älskade Farfar och jag
Sådär ja!!
Nu måste jag sova tror jag minsann, dock sittandes.
Känns sådär.
GodNatt!!
Dag 2 på landet
"Smäll inte i dörren"
"Ät inte så fort"
"Ät inte så sakta"
"Smaaaaaska inteeee"
"Måste ni ha tv:n på så högt"
"Varför finns det inget fu**ing godis?"
"Varför pratar du med mig?"
"Stå inte i vägen när jag kommer"
"Andas inte så högt"
"Andas inte på mig"
"Duschar du nånsin eller?"
Sådär ja, husefriden är slut för Fru PMS har kommit och verkligen flyttat in med ALLA sina möbler och tillbehör i min kropp.
Jag som igår bara trodde att hon skulle komma över på en fika och kanske slänga sig lite ovälkomnande i soffan en stund men sen skulle hon försvinna.
Jag orkar verkligen inte med det här en gång i månaden.
Jag blir ju verkligen KNÄPP i huvudet, (Men jag är expert på att få alla i min omvivning att verka som bovarna i dramat.)
Förut nät Theo fick lera på händerna och sen stoppade allt i munnen började jag gråta och ville bara falla ihop.
-Stabil mor-
Man kanske kan tycka att jag kunde skärpa till mig och det kan jag säga att DET gör jag. Men det räcker bara till den grad att jag inte slår till någon. (I min egen size, och kanske även Erik.)
Jag kollade på något tvprogram om PMS, tydligen kan man medicinera (om man verkligen led av det, i det facket finns jag) men det känns sådär, jag vill hitta ett annat sätt.
Nej nu är det dags att göra nånting åt detta.
Snälla barnmorska-hjälp mig!!
Annars har vi solsolsol här, det är varmt och nu ska vi äta våfflor på verandan.
Jag ska muta Fru PMS att stanna i den andra stugan en stund så jag kan vara snäll. Kanske jag kan lova att leva ut hennes aggressioner ännu mera ikväll. (Jag kan gå ut och slå på ett träd i skogen men det behöver ju inte hon veta om.)
Hoppas ni har en underbar påsk såhär långt.
God eftermiddag!!
Ps. Snart är det tvångsdress. på Karins skjorta. Ds.
"Ät inte så fort"
"Ät inte så sakta"
"Smaaaaaska inteeee"
"Måste ni ha tv:n på så högt"
"Varför finns det inget fu**ing godis?"
"Varför pratar du med mig?"
"Stå inte i vägen när jag kommer"
"Andas inte så högt"
"Andas inte på mig"
"Duschar du nånsin eller?"
Sådär ja, husefriden är slut för Fru PMS har kommit och verkligen flyttat in med ALLA sina möbler och tillbehör i min kropp.
Jag som igår bara trodde att hon skulle komma över på en fika och kanske slänga sig lite ovälkomnande i soffan en stund men sen skulle hon försvinna.
Jag orkar verkligen inte med det här en gång i månaden.
Jag blir ju verkligen KNÄPP i huvudet, (Men jag är expert på att få alla i min omvivning att verka som bovarna i dramat.)
Förut nät Theo fick lera på händerna och sen stoppade allt i munnen började jag gråta och ville bara falla ihop.
-Stabil mor-
Man kanske kan tycka att jag kunde skärpa till mig och det kan jag säga att DET gör jag. Men det räcker bara till den grad att jag inte slår till någon. (I min egen size, och kanske även Erik.)
Jag kollade på något tvprogram om PMS, tydligen kan man medicinera (om man verkligen led av det, i det facket finns jag) men det känns sådär, jag vill hitta ett annat sätt.
Nej nu är det dags att göra nånting åt detta.
Snälla barnmorska-hjälp mig!!
Annars har vi solsolsol här, det är varmt och nu ska vi äta våfflor på verandan.
Jag ska muta Fru PMS att stanna i den andra stugan en stund så jag kan vara snäll. Kanske jag kan lova att leva ut hennes aggressioner ännu mera ikväll. (Jag kan gå ut och slå på ett träd i skogen men det behöver ju inte hon veta om.)
Hoppas ni har en underbar påsk såhär långt.
God eftermiddag!!
Ps. Snart är det tvångsdress. på Karins skjorta. Ds.
Kossan fåfäng
Kan ni tänka er? Min svåger Pelle hade med sig internet till landet. Då blir man lite eld och lågor, redan första kvällen blev jag nämligen lite småstressad över att inte ha en dator så långt ögat kan nå. Etag funderade jag på att gå upp till min bondefarbror och be om nätet men det kändes sådääär desperat.
Ja ni märker, jag är återigen sugen på att blogga
-Underbart-
Här på landet är det riktigt najs, Jag kan tänka mig att bo på en stor bondgård (notera STOR) tillsammans med min familj i olika små hus här och där. Vi springer emellan husen, har två mil till närmaste by och lever för våra grönsaksland och små hobbys. Ja, det skulle verkligen sitta fint.
Tänk att jag säger så. Här sitter jag med PMS tillsammans med 12 pers till i två rel. små stugor och bara njuter. (Det är dag 1 på påsksemsestern än så länge.)
En annan sak med landet är att såfort man sätter sin fot här faller man i en slags dimma av trötthet. Det funkar på alla utom barnen. Jag slappnar av här på ett sätt som jag inte annars kan göra.
Varje gång jag ska åka till landet så bestämmer jag innan att jag ska lätta lite på min fåfänga sida. För dom enda som ser mig och min familj, en hund och kanske en och en annan kusin. Så kanske, kanske kunde jag slippa plattången.
Imorse står jag där ändå; med smink och hårprodukter i högsta hugg och ska sätta igång. Mamma frågade idag varför jag sminkar mig och då svarade jag som en trotsig fjortis (det är den rollen jag faller tillbaks i med henne och pappa) att jag minsann skulle sminka mig även i en bajshydda i Afrika. (Ganska självklart egentligen eftersom massajerna är toksminkade med röd färg över hela kroppen,)
I allafall, där står jag och sminkar mig och frågar mig själv frågan varför jag bryr mig; Till svar får jag från mig själv (av en de knäppa personerna) att kanske en fåfäng ko ser mig och tycker jag ser glåmig ut.
Okej säger jag till svar och fortsätter.
Jag har redan tagit väldigt många fina kort men har självklart inte med mig sladden till kameran.
Förresten tänkte jag att det spelar ingen roll för de enda korten jag vill åt är dom när min syster Karin (ungefär dag 2) river fram den rutiga skjortan i en garderob. Skjortan i storlek XXL som har stentvättats och därmed har de röda rutorna förlorat sin färg, lite mer övergått i rosa. Oftast parar hon ihop fel knappar med varandra och det ger skjortan ännu en charmig detalj.
-Kort, ja tack-
Nu ska vi snart mysa upp oss i soffan och kolla film allihoppa, imorgon väntar en dag med lek och sol. Theo stortrivs här med alla kusiner och moppar.
Kanske åker vi även på en spännade tripp till byn (på sommaren är byn-besök det enda som händer här). Då kan man vara lite pirrig en dag innan för att man ska åka och handla. Då har vi dock varit här i över en månad,)
-Känns helt normalt-
GodNatt!!
Ja ni märker, jag är återigen sugen på att blogga
-Underbart-
Här på landet är det riktigt najs, Jag kan tänka mig att bo på en stor bondgård (notera STOR) tillsammans med min familj i olika små hus här och där. Vi springer emellan husen, har två mil till närmaste by och lever för våra grönsaksland och små hobbys. Ja, det skulle verkligen sitta fint.
Tänk att jag säger så. Här sitter jag med PMS tillsammans med 12 pers till i två rel. små stugor och bara njuter. (Det är dag 1 på påsksemsestern än så länge.)
En annan sak med landet är att såfort man sätter sin fot här faller man i en slags dimma av trötthet. Det funkar på alla utom barnen. Jag slappnar av här på ett sätt som jag inte annars kan göra.
Varje gång jag ska åka till landet så bestämmer jag innan att jag ska lätta lite på min fåfänga sida. För dom enda som ser mig och min familj, en hund och kanske en och en annan kusin. Så kanske, kanske kunde jag slippa plattången.
Imorse står jag där ändå; med smink och hårprodukter i högsta hugg och ska sätta igång. Mamma frågade idag varför jag sminkar mig och då svarade jag som en trotsig fjortis (det är den rollen jag faller tillbaks i med henne och pappa) att jag minsann skulle sminka mig även i en bajshydda i Afrika. (Ganska självklart egentligen eftersom massajerna är toksminkade med röd färg över hela kroppen,)
I allafall, där står jag och sminkar mig och frågar mig själv frågan varför jag bryr mig; Till svar får jag från mig själv (av en de knäppa personerna) att kanske en fåfäng ko ser mig och tycker jag ser glåmig ut.
Okej säger jag till svar och fortsätter.
Jag har redan tagit väldigt många fina kort men har självklart inte med mig sladden till kameran.
Förresten tänkte jag att det spelar ingen roll för de enda korten jag vill åt är dom när min syster Karin (ungefär dag 2) river fram den rutiga skjortan i en garderob. Skjortan i storlek XXL som har stentvättats och därmed har de röda rutorna förlorat sin färg, lite mer övergått i rosa. Oftast parar hon ihop fel knappar med varandra och det ger skjortan ännu en charmig detalj.
-Kort, ja tack-
Nu ska vi snart mysa upp oss i soffan och kolla film allihoppa, imorgon väntar en dag med lek och sol. Theo stortrivs här med alla kusiner och moppar.
Kanske åker vi även på en spännade tripp till byn (på sommaren är byn-besök det enda som händer här). Då kan man vara lite pirrig en dag innan för att man ska åka och handla. Då har vi dock varit här i över en månad,)
-Känns helt normalt-
GodNatt!!
I ödemarken.
Bloggstopp i några dagar pga vistelse i ödemarken utan dator.
Återkommer söndag eller måndag med smaskigt skvaller och bilder från landet.
Glad påsk!
God eftermiddag!
Återkommer söndag eller måndag med smaskigt skvaller och bilder från landet.
Glad påsk!
God eftermiddag!
Vårkidnappad
Jag är mkt väl medveten om att jag inte skriver så ofta längre. Jag har lite olika skäl. Ett är att jag känner mig väldigt tillfreds med allt just nu, jag känner mig lugn i hela kroppen mår bra. (Då blir det lätt brist på blogginspiration.)
Ibland har man ett OTROLIGT stort behov av att skriva av sig, ibland ingen alls.
Men ska jag vara ärlig så saknar jag att blogga så jag tror det får bli mer av det framöver igen.
En annan andledning är att jag har blvit kipnappad av våren.
Tänk, efter allt mitt tjat så är äntligen våren här-och den här gången för att stanna, det känns faktiskt i hela luften.
Att ta sig en cykeltur frammåt sju-tiden i kvällsolen är det inte mkt som slår.
-Mumma-
Det är en fördel med att bo i lägenhet, man kan aldrig jämföra sina trädgårdar eftersom ingen har någon.
Däremot blev jag ngt stressad när grannen några hus bort stod och drog med sin spade i balkongrabatten.
Det är alltså dags för att ringa min pappa och be om den årliga balkong-renoveringen.
Varje år säger jag till alla hur mysigt jag tycker det är att göra iordning på balkongen.
Men här är sanningen; Jag är bara huvudet bakom receptet, det är pappa som är kocken.
Jag känner att den dag jag får en trädgård att fixa i så kommer jag nog känna att behov att glänsa något så Margit o Gunnar i trädgården brevid väljer att sitta inne och dricka morgonkaffet. Jag tror dom tom kommer att dra ner persi. så dom slipper känna avund gentemot mina rosor som skiftar i dom färger jag för dagen önskar. Eller kanske dom vill slippa höra den ständigt klassiskt spelande musiken som strömmar ut från köksfönstret i följd av en doftande bris från min nygjorda äppelpaj.
-Ja så får det bli-
Eller så asfalterar vi hela trädgården och åker på Eriks trimmade moppe hela dagarna.
-Något av det blir det-
På onsdag blir det påskfirande för hela slanten. I flera dagar blir det familjemys, godis och MASSOR med god mat.
Jag längtar.
Förra året fick jag inte ta en enda liten godisbit eftersom jag visst tryckte i mig lite för mkt under graviditeten. Så för att undvika gravvo-diabetes fick jag fasta.
-Heeeelt värdelöst-
Här följer lite kort från dagarna som gått;
Mys med Algot
Lite sjuka har vi varit med
Ögonsfluss och förkylning-tråkigt tycker Theo
Jajjemän nu är våren här
Välkommen
När man inte hunnit få ordning på ballen så kan man ligga i en puff utanför den
Smart
Theo är redo för Algots ettårskalas men markerar ändå med sin min att han är ngt irriterad
Lite pianospel med pappa
Algot i år-Hurraaaa
Algots första tårta
Theo och Ottilia käkar födelsedagsbulle
Fiskdamm med pappa
Bäst att hjälpa A-B lite med prestentöppningen
Lisa och Micke berättar om när A-B blev till om någon hade missat det
Nu ska jag lägga mig, jag har nämligen inte bara fångats av våren utan även av den berömda magkatarren. Så nu gör jag ett försök att sova bort den.
Imorgon väntar liiite shopping och lunch hos syster.
GodNatt!
Ibland har man ett OTROLIGT stort behov av att skriva av sig, ibland ingen alls.
Men ska jag vara ärlig så saknar jag att blogga så jag tror det får bli mer av det framöver igen.
En annan andledning är att jag har blvit kipnappad av våren.
Tänk, efter allt mitt tjat så är äntligen våren här-och den här gången för att stanna, det känns faktiskt i hela luften.
Att ta sig en cykeltur frammåt sju-tiden i kvällsolen är det inte mkt som slår.
-Mumma-
Det är en fördel med att bo i lägenhet, man kan aldrig jämföra sina trädgårdar eftersom ingen har någon.
Däremot blev jag ngt stressad när grannen några hus bort stod och drog med sin spade i balkongrabatten.
Det är alltså dags för att ringa min pappa och be om den årliga balkong-renoveringen.
Varje år säger jag till alla hur mysigt jag tycker det är att göra iordning på balkongen.
Men här är sanningen; Jag är bara huvudet bakom receptet, det är pappa som är kocken.
Jag känner att den dag jag får en trädgård att fixa i så kommer jag nog känna att behov att glänsa något så Margit o Gunnar i trädgården brevid väljer att sitta inne och dricka morgonkaffet. Jag tror dom tom kommer att dra ner persi. så dom slipper känna avund gentemot mina rosor som skiftar i dom färger jag för dagen önskar. Eller kanske dom vill slippa höra den ständigt klassiskt spelande musiken som strömmar ut från köksfönstret i följd av en doftande bris från min nygjorda äppelpaj.
-Ja så får det bli-
Eller så asfalterar vi hela trädgården och åker på Eriks trimmade moppe hela dagarna.
-Något av det blir det-
På onsdag blir det påskfirande för hela slanten. I flera dagar blir det familjemys, godis och MASSOR med god mat.
Jag längtar.
Förra året fick jag inte ta en enda liten godisbit eftersom jag visst tryckte i mig lite för mkt under graviditeten. Så för att undvika gravvo-diabetes fick jag fasta.
-Heeeelt värdelöst-
Här följer lite kort från dagarna som gått;
Mys med Algot
Lite sjuka har vi varit med
Ögonsfluss och förkylning-tråkigt tycker Theo
Jajjemän nu är våren här
Välkommen
När man inte hunnit få ordning på ballen så kan man ligga i en puff utanför den
Smart
Theo är redo för Algots ettårskalas men markerar ändå med sin min att han är ngt irriterad
Lite pianospel med pappa
Algot i år-Hurraaaa
Algots första tårta
Theo och Ottilia käkar födelsedagsbulle
Fiskdamm med pappa
Bäst att hjälpa A-B lite med prestentöppningen
Lisa och Micke berättar om när A-B blev till om någon hade missat det
Nu ska jag lägga mig, jag har nämligen inte bara fångats av våren utan även av den berömda magkatarren. Så nu gör jag ett försök att sova bort den.
Imorgon väntar liiite shopping och lunch hos syster.
GodNatt!
Softat ner
Jag ser alltid scenar. i huvudet hur det kommer bli om jag åker bort med Theo. Det är allt ifrån att jag inte kommer komma av tåget till att hans sovtider kommer rubbas. Det resluterar i att jag aldrig tar mig iväg någonstans-bara för att det är lite krångligt.
Men SO WHAT? Det kan väl få vara lite krångligt, det är okej att fastna i en gång på tåget med vagnen så det blir stopp bakåt. Det är okej att T sover lite sämre några nätter, men framför allt så är det OKEJ att välkomna miljöombyte i ens liv.
Det var så skönt att bara åka bort två dagar, jag fick lite nya krafter och T älskar när man åker och hälsar på folk. ( Speciellt sina gudföräldrar som leker lite extra mycket med honom.)
Det var underbart skönt helt enkelt, det fattades bara en Erik vid min sida och det hade varit perfa.
Annars så har jag softat ner kraftigt. Fantastiskt skönt. (Det kan gå så illa att jag imorgon åter faller tillbaks i mina sticknings och trollplaner men då tar vi den skiten då.) Nu är nu och det känns fintfint.
Jag kände iom att jag lugnade ner mig att mycket krav på mig själv genast släpper.
Jag finns bara.
Det räcker gott.
Åka tåg är kul
Theo diggade morbror Davids piansspel hårt
Besök hos Davids syskonbarn och T njuter
Finisar
Syster och jag redo för en långpromenad
Barnhög på babysången idag
Ackeby kom och förgyllde våran närvaro
Besök av tant Jenny till Theos stora förtjusning
Hej och hå Theo kan GÅ!!
Hurra, världens duktigaste kille, visst han går bara några ggr om dagen men när man kan gå över hela
köksgolvet så tycker jag man är en stjärna
Bevis på att jag får mer sömn på nätterna; Jag börjar städa köksskåpen
Bra skit
Kvällspussar i massor
Nu måste jag kila ner och se Leila på landet-finns det ngt mysigare program?
GodNatt!!
Men SO WHAT? Det kan väl få vara lite krångligt, det är okej att fastna i en gång på tåget med vagnen så det blir stopp bakåt. Det är okej att T sover lite sämre några nätter, men framför allt så är det OKEJ att välkomna miljöombyte i ens liv.
Det var så skönt att bara åka bort två dagar, jag fick lite nya krafter och T älskar när man åker och hälsar på folk. ( Speciellt sina gudföräldrar som leker lite extra mycket med honom.)
Det var underbart skönt helt enkelt, det fattades bara en Erik vid min sida och det hade varit perfa.
Annars så har jag softat ner kraftigt. Fantastiskt skönt. (Det kan gå så illa att jag imorgon åter faller tillbaks i mina sticknings och trollplaner men då tar vi den skiten då.) Nu är nu och det känns fintfint.
Jag kände iom att jag lugnade ner mig att mycket krav på mig själv genast släpper.
Jag finns bara.
Det räcker gott.
Åka tåg är kul
Theo diggade morbror Davids piansspel hårt
Besök hos Davids syskonbarn och T njuter
Finisar
Syster och jag redo för en långpromenad
Barnhög på babysången idag
Ackeby kom och förgyllde våran närvaro
Besök av tant Jenny till Theos stora förtjusning
Hej och hå Theo kan GÅ!!
Hurra, världens duktigaste kille, visst han går bara några ggr om dagen men när man kan gå över hela
köksgolvet så tycker jag man är en stjärna
Bevis på att jag får mer sömn på nätterna; Jag börjar städa köksskåpen
Bra skit
Kvällspussar i massor
Nu måste jag kila ner och se Leila på landet-finns det ngt mysigare program?
GodNatt!!
