emmamunk

Jag är en mästare på att göra allt med en arm (eftersom T är ett sitta på höften-barn), jag har även en mkt tränad vänsterarm--dags att byta Theo-höft kanske.
Jag blir ofta impad av mig själv att jag faktiskt klarar nästan allt utan att behöva sätta ner honom.

Enarms-sysslor;
--Tvätta
--Vika tvätt
--Diska (blir dock halvbra, häromdagen hittade svärmor ett majskorn på glaset och igår ville inte syrran dricka ur smutsiga glas.)
--Städa
--Sminka mig
--Laga mat (där ingår även hackning av ing.)
--Bädda
--Klä på mig

Jag börjar dock känna att jag skulle vilja ha mina armar fria men jag kommer inte på nått sätt att få honom att sluta skrika på. Ibland när jag kollat på supernanny (innan jag fick barn) satt jag ofta och tänkte men fyyy vilka skrikiga barn--så kommer aaaaaldrig mina barn få vara. Ooooj vad lätt det är att sitta och döma.
Hmmm--jag slipper ju gym i allafall.

Min fredag var annars underbar, jag hängde med syster och hennes David hela dagen. E var borta så det var mkt uppskattat att inte vara själv.


T var grymt nöjd med att moster var i hans rum




David



Jag önskar jag hade en spelande David i garderoben när det var dags för T att ligga på skötbordet



T på biltema (Erik blev mkt glad när jag talade om att T hade varit där)

(Jag skrev ju en annan gång att det borde finnas lekhörna för män på IKEA, detsamma borde gälla för kvinnor på biltema för det kan vara sveriges tråkigaste affär. Jag lyckades ändå shoppa--bra gjort.)


Lekpaus med moster


Nämnde jag att Ia är pedant?!
Hon hittade min kyl och började rensa i allafall, nästa gång skulle hon städa skåpen


Kärlek


Puss på våran älskling


På god väg att bli tokgod pizza


Finisar


Efter många försök blev det här det mest normala kortet i vår pyramid

Nu måste jag återgå till en arg T.
Sen beger jag mig ut på stan för att möta upp min mor och systrar--kan bli en riktigt härlig lördag.

God förmiddag!!

Något som jag tror är återkommande i många barnfamiljer är det här med sömnbristen.
När jag för tionde gången vaknar på natten av T så är jag fruktansvärt arg, inte på T utan på Erik.
Som om det på något sätt är E fel att T vaknar. Jag antar att det är så, lätt att lägga över frustrationen till den som står en närmast.
T skriker och E vaknar inte--han rör inte en fena. (Det här verkar även det vara ngt som inte bara inträffar i vårat sovrum om nätterna. Papporna är så säkra på att mamman ska vakna att han inte gör sig besvär att ta sig ur den djupa, mjuka sömnen.) Det är i det här läget som mamman är beredd att ta det hårdaste hon kan hitta i rummet för att slå det på pappan.
Eller så suckar mamman så högt hon bara kan så pappan i allafall ska veta att hon är vaken.
Efter ca. nån timma vaknar pappan och vill hjälpa till men efter ca. 20 sek. ger han upp och utbrister; -"Nej jag är för trött för det här--schhhhhhhhh--soooov--schhhhhh". Pappan börjar snegla på mamman igen och sakta men säkert ligger lilla bebisen i mammas famn igen medans pappan kryper ner och börjar snarka.
När morgonen sedan gryr känner den nyvakna mamman sig ngt utmattad, ännu surare och helt slut på krafter.
Mamman meddelar pappan att hon minsann knappt fått sova alls. Pappan svarar; -"Jo jag vet, jag är med heeelt slut, jag var säkert uppe 5 ggr inatt". Mamman försöker hålla masken och säger bara; -"Mm". till svar och tycker det verkar konstigt eftersom hon haft bebisen i famnen hela natten--har vi fler bebisar någonstans?!

Det verkar som om vi mammor vill höra att vi är duktiga som är vakna på nätterna av papporna. Jag tror det är ett måste för att man ska få nya krafter, annars blir lätt ngt bitter och eländig.
Så alla pappor, ge en puss på morgonen och säg; Åhh vad du var duktig inatt som var vaken. (Även om ni tycker att ni visst har hjälpt till så lovar jag att mamorna kommer smälta ngt under dagen--och så har alla vunnit.)

Jaha--så kommer man ut och det luktar vååååår. (Min svåger tyckte det luktade skit och frågade om det alltid luktade såhär i örebro.) Men jag njöt i allafall och kände av årets första svettanfall.
Dagen bestod idag av lunch på Java, fika på biblioteket, shopping till T och tacos--soft dag!!




Årets första vårdag

   
Stabilt gäng på Java

Imorgon kommer min syster Ia och hennes David hit--det ska bli riktigt mysigt.
Ia tål inte kladd, slem eller snor så det kan även bli underhållande.

God Natt!!
 

Sådärja, efter en sväng till babysången var man hemma igen, med en FRUKTANSVÄRT arg Theo.
Det går inte att söva honom just nu, han blir arg som ett bi fast han egentligen är övertrött. Så då kom jag på idag att man kan lura honom--på med lejonkungen och han tror han har vunnit sovfighten. Men efter två minuter sover framför hakuna matata (den enda del av hela lejonkungen han vill se) och se--så vann mamma ändå!!

Eftersom febern verkar ha sjunkit kraftigt tyckte jag inte det kunde skada med lite baysång.
Jag la idag märke till att T och jag såg ut som skogsmullar. Jag har alltid varit säker på att jag skulle vara den där mamman som alltid var superstylisch och cool, med en unge på armen som varken spydde eller skrek. (Det visade sig att T hade kolik och fel på magmunnen, så där sprack det.)
Jag måste säga att jag gjorde mitt bästa i början. Jag la ner grymt mkt tid på att vara fräsch, köpa mkt kläder både till mig och Theo. Såg alltid till att vi båda var hela och rena och sprang runt på massa aktiviteter och skvallrade.
Idag var det jag som hade jägarstrumpor uppdragna till knäna, byxor med stora gröt/spyfläckar, smink som var lite utsmetat (eftersom T inte tillåter mig att sminka mig ifred på morgonen så gör jag det helt enkelt med han på armen, så den vänstra sidan av mitt ansikte brukar vara lite extrasminkad av Mr T), och rufsigt hår. Min trendiga bebis hade fläckar på HELA tröjan (ren tröja för dagen men det verkar inte hjälpa), slitna jeans och torkat snor i fejjan.
Jag funderade på om inga andra barn spiller, eller om det är så att deras mammor byter tröja efter en fläck. (Det gjorde jag i ca. 5 månader, sen sket jag i det.)
Jag tänker ofta på att nu ska jag sätta ihop nått trendigt att ha på mig idag, men det blir bara fel liksom. Och där hänger mina mysbyxor med grenen ner till knäna, linnena som sitter perfekt och mina kära jägarstrumpor--valet blir då lätt.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag det är grymt skönt att släppt lite på tyglarna, för mig tar det sån energi att alltid tänka på utséende och vad andra ska tänka. Så därför slutatde jag med det--hello skugsmulle.

Men jag är faktiskt lite sugen på att förnya både min o T:s garderob till våren--jag menar, vem i hela friden finner inspiration i det här slasket?!
Nu är suget efter våren stort. Igår var det en fläck ute som hade tapat sitt snötäcke, jag körde över fläcken med vagnen flera ggr i rad--I love det det där ljudet av småstenar under hjulen. (+ att vagnen faktiskt rullar då också.)

 
Theo o Otilia

 


Min babysångskollega


Theo verkar ha smittat mig för jag känner mig grymt hängig


Jajjemän


En påminnelse om det härliga som komma skall

Nu ska jag krypa ner brevid Theo en stund.

God eftermiddag!!

Tänk att jag får blogga två ggr idag, inte så vanligt.
Men eftersom T sover extra mkt idag så passar jag väl på.
Tidigare idag så blev T riktigt dålig, jag fick knappt kontakt med honom och han orkade inte hålla huvudet själv. Panodilen hjälpte inte alls--så jag ringde nån sjukvårdshjälp av ngt slag och möttes av en snorkig tant som verkade tycka man var blåst om man inte hade alla kunskaper inom sjukvård (verkligen rätt ställe att sitta på.)

Mitt samtal med sjuksyrran:
E; -"Det verkar inte hjälpa med panodil".
S; -"Du ska he ipren också".
E;-"Jasså, kan man ge det, vuxenipren?!"
S;(Upprörd)-"Nej barnipren, det sa jag ju".
E;-"Nej det sa du inte".
S;(Stressad och ännu mera upprörd)-"Jo det sa jag, det är klart du inte ska ge vuxenipren".
E;-"Nej det var det jag tänkte, därför frågade jag."
S;-"Varför frågade du det?! Jag sa ju barnipren."
(Nu börjar sköterskan bli riktigt stressad eftersom hon säkert vet att jag har har rätt, väldigt underhållande en dag som denna.--samtalet fortsätter.)
E;-"Men då får jag ta med honom ut och köpa Ipren då, men det är väl ingen fara?!"
S;-"Du får ju be nån komma hem och ta hand om honom."
E;-"Det finns ingen som kan göra det idag, alla jobbar."
S;-"Konstigt".
E;-"Jaha?!"
S;-"Ja vad skulle du själv tycka om att gå ut med nära 40 graders feber".
E;-"Okej tack för hjälpen".
S;-"Mm".
--Klick--

Trevligt värre, man kan tydligen få tips om många saker när man ringer sjukvårdshjälpen.
Men hon hade rätt ang. iprenen. Theo blev tokpigg och börja fnittra.


Nu vaknar sjuklingen så slut på bloggandet.


Jättefebrig kille



Kolla in ipren-blicken







God eftremiddag!

Massa massa kärlek, glass och pussar är den bästa medicinen mot feber tror jag (och en o en annan alvedon.)
Igår hade T nästan 40 grader, jag tänker på hur man själv skulle må i det läget men det verkar inte stämma överens riktigt med hur barn känner sig.
Synd är det om han i allafall och jag får överväldigande känslor av kärlek när jag ser på min lilla älskling.
Jag är en sån mamma, kommer nog alltid att vara det med som springer ut på stan och köper allt som jag tror jag kan muntra upp honom, glass, dricka, leksaker. Jag bara måste--jag kommer nog aldrig kunna neka honom nått.
--Därav bortskämda barn--
Men det är okej tycker jag. Han får vara bortskämd, han får vara precis vad han vill bara han är min lilla prins på sidan av.
Min arga, busiga, snoriga och helt underbara älsklingsprins.

Så idag blir det en dag av mkt kvack kvack lekar, kramar och lite glass.
(och några semlor såklart)




Glass är mkt bra när man är sjuk


Algot och Lisa kom förbi en sväng igår, det var tur på en annars väldigt seg dag


Theo visar Algot sitt nya rum


Rally

God förmiddag!!

Härom dagen kom jag på att det skulle vara msyigt att ge sig ut och grilla korv nu till helgen som varit.
Jag är ingen friluftsmänniska men det verkar så mysigt när alla andra gör det.
Ofta när jag ska ut till mammas och pappas sommarställe säger jag; "ohh vad underbart att få komma ut i skogen och ta långa promenader." --sanningen är en annan, jag brukar alltid tänka att jag ska ta mig ner på en långpromenad när morgonen gryr men det brukar resultera i ett snabbåk med fyrhjulingen, ibland stänger jag av motorn för att lyssna på alla fågelljud men då brukar jag bli rädd att det ska komma nått skogstroll och röva bort mig så då skynder jag mig hem allt var jag har. Det kan även hända att jag följer med mamma när hon ska plocka smultron men då drabbas jag ofta av kramp eller liknande och måste gå hem.
Idag har vi iallafall spenderat halva dagen med Anna, Obbe och deras två barn Stina och Albin.
Vi hoppade dock korvgrillningen pga att det var ngt avancerat. Så med äggmackor i väskan gav vi oss iväg mot rävgången. Åter igen fick jag ångra mitt val av vagn (jag säger mitt eftersom det var jag som valde den.)
Tänk egentligen, där satt jag ovetande med magen i vädret och valde en vagn som jag tyckte skulle passa min outfit och som var lätt att ha med när man shoppade och nu går jag här, i snöstorm och djupsnö och ångrar mitt val djupt medans jag svär alla fula ord som kan komma på. Det verkar som den inte tål snö alls, hjulen slutar snurra och den vill ständigt lägga sig på sidan.
Eftersom jag är en klagare så slapp jag dock dra den särskilt långt, E fick rycka in--män är bra ibland.
Mysigt hade vi i allafall, jag känner mig nu full av frisk luft, är rosig om kinderna och locklig i håret av all blötsnö.
--Mmm, jag kanske skulle bli scoutledare ändå--


Bränd banankaka till picknicken--god ändå


Jag brer äggmackor








Äntligen framme








Theo tål inte frisk luft








Efteråt gick vi hem till farmor på middag


Och badade lite dockor

Sådär ja...nu måste jag samla kvällskraft till Theo

Godkväll!!

--Tidigare ikväll fick jag bajs på hakan, då kan man känna sig lite trött--

Jag har nu funnit min nya laddaom-plats i våran lägenhet nämligen Theos nya säng.
Idag när han har tagit sina sovstunder har jag lagt mig där, svept filten över benen, ställt colan brevid mig, dragit luvan över huvudet och läst favvotidningen. Detta är en lyx som man kan unna sig när man ännu bara har ett barn.
Jag funderar ibland på om det automatiskt kommer extra kraft när sedan tvåan och trean anländer. Det hoppas jag, annars finns det risk att dom känner sig ngt bortglömda i det här hemmet.
Idag har annars mysfaktorn varit hög ( ja förutom när jag fick bajs på hakan). Både jag, Erik och Theo har varit småsjuka (eller jag har snarare fått bevis på att nr 2 inte låg i magen så sjuk kanske är att ta i men mkt svag i allafall) så vi har bara gått runt här hemma och lallat--I love.

Jag funderar annars på börja tänka lite mer positivt på allt. Jag har hört nått om att hur man mår styrs av ens egna tankar. Så om tankarna är positiva måste man ju må bättre, eller?!
Jag är verkligen inte en positiv person. Ibland låtsas jag att jag är det inför folk bara för att ge sken av att jag är en pigg och sprallig tjej men ack så falsk jag känner mig då.
Låt oss nu skilja på att vara positiv och på att vara hurtig. För det är postiv jag tänkte bli, INTE hurtig. Dom människorna gör jag mitt bästa för att undvika. Men hur mkt jag än försöker verkar inte dom positiva tankarna tränga igenom. Jag får snarare ett strakt behov att säga emot positiva människor--speciellt när dom kommer med kloka tankar när jag bara vill klaga. Jag vill klaga ifred tills jag känner att jag inte har nått mer att klaga på. (istället för terapi).
När jag tänker efter har jag inte särskilt många sånna vänner, som ser det psoitiva och ljusa i allt--jag tror dom som jag har mött som är så undviker nog sånna som mig.
Jo me jag gillar att klaga på saker, får ur mig grymt mkt irritaion på det sättet.
Sitter jag brevid en riktigt positiv person som BARA ser ljust på allt så bara måste jag reta den personen genom att spy ut all klagan jag kan komma på--underbar hobby jag har på sidan av.
Nej jag tror jag ger upp det där.
Jag kommer aldrig bli Fröken P med ett ständigt leénde på läpparna (som för övrigt verkar ha ett ökentorrt känsloliv.)
Jag säger vad jag tycker och blir arg när jag känner för det, jag säger till mig själv i spegeln varje morgon att jag är het, ger så mkt kärlek jag bara orkar och kan till alla i min omgivning, uppskattar varje dag allt underbart jag har i mitt liv och skrattar mest av alla jag känner så jag tror Fröken P får flytta in hos nån annan--här behövs hon ju verkligen inte!!


Morgonmys






Soft stund med favvotidningen


Theo fick en handväska av mormor, hon var dock osäker på om han skulle bli konstig efter det




Farmor kom hem efter en månads semester, lite länge att vara borta tyckte Theos minne





Nu väntar godis och film!!

God natt!!

När man har ett litet barn så kan man inte räkna med att få sova särskilt mycket.
Ibalnd kan man känna; Äntlgen, lite rutiner men så veckan efter är dom som bortblåsta.
Just nu sover inte T på nätterna och jag blir rent ut sagt en HELT annan person när jag får för lite sömn. Bitter, sur och allmänt jäklig, vilket kanske inte är så konstigt men man vill ju ändå känna att man är sitt rätta jag.
Men jag orkar inget, har inget att ge--så har jag kännt nu några dagar. O jag saknar att blogga så mkt, mår bra av att skriva så även om jag är trött ska jag ta mig i kragen--jo så får det bli.

Nu sitter jag i allafall här och känner en ahhhh-känsla.
Jag har precis lagt en febrig Theo oh Erik roar sig med finalen av på spåret. ( Ja ikväll valde jag faktiskt bort det, dels för att jag ville sitta hör i lugn och ro och dels för att ostbågarna tog slut--det enda som intresserar mig med det programmet.)

Den här veckan har gått otroligt snabbt, jag har tillbringat den mesta tiden med min mamma och pappa--väldigt mysigt.
Efter dom har fått sin övernattningslägenhet här i Örebro så kan vi umgås på ett annat sätt, det är sån himla mysigt när dom bara "tittar förbi" sådär--lovely.
Idag till exempel så har mamma tvingat mig att städa våran lägenhet, eller hon gjorde  det mesta men jag fick bidra.
Både syster Karin och jag blir lite rädda när mamma ska komma och "röja" hemma hos någon av oss för vi vet att det inte blir någon vila direkt. Jag tycker iofs att jag sköter mig bättre än K. Hon går nämligen bara upp på övervåningen och säger att hon ska vika ihop alla kläder, (eller rättare sagt flytta på högarna några meter så det känns som man har städat--ajabaja.)
Nu är det i allafall rent och härligt här så det ökar på min ahhh-känsla ännu lite till.
Mitt i städstressen klappade jag lite på mammas o pappas hund som låg här i soffan, jag vill verkligen ha en hund.
Erik har sagt kanske kanske kanske någon gång i framtiden men pga hans pälsallergi får jag väl inte ha för stora förhoppningar.
Annars är det här med djur någor som alltid funnit i mitt liv.
Vi har haft de flesta djur man kan ha i våran familj känns det som.
Dansmöss, fåglar, kaniner, hamstrar, hund, häst, vandrande pinnar, you name it.
Nu när man är föräldrer själv kan man uppskatta mamma och pappas tålamod lite mer än innan. På husvagnsemestern (förutom fyra barn) hade vi med oss alla våra djur, (vandrande pinnarna glömde vi dock ute i solen när dom skulle rastas.) Ja herregud--härligt gäng.
Det här med djur har i allafall även följt med mig i vuxen ålder.
När jag flyttade till Örebro efter studenten hade jag med mig min extremt stora fågel + att jag slog till med att köpa en kanin när jag var framme.
Elliotte, Pelle och jag--järngänget.
Pelle (fågeln) var dock olycklig (och gav mig hörselskador) så han fick flytta till mammas polare där han tydligen gifte sig i buren med en pingla. (Hans simmare var tydligen slöa för inga bebisbarn blev det till den nya ägarens stora besvikelse.)
Elliotte stannade kvar iallafall under fem år av mitt liv och en förmiddag bestämde jag mig för att att jag ville ha en katt. Efter ett samtal till Örebro katthem så fanns han där--Solo. (Jag har aldrig varit en person som funderar särskilt länge innan jag slår till.)
Solo var underbar-han hade damp och var allmänt arg men oj vad jag älskade den katten.
En dag på väg hem gick jag in på zoo-affären--där i en liten bur satt världens sötaste kanin. Jag tyckte synd om honom, fick med han i en liten kartong och gick hem. (På vägen funderade jag på vad tusan jag skulle ha honom i--åter igen ett ganska impulsivt beslut.)
Så nu var vi fyra; Emma, Solo, Elliotte och Leo. (Leo visade sig även han ha aggressionsproblem.)
--Joråsattdää--

Idag bor två i himlen och en ute på landet och jag sitter här.
Splittrat gäng men dom finns alltid kvar i mitt hjärta.
Ja jusst det här ville jag komma tillbaks till Eriks pälsallergi, jag kan tycka den är immun efter att ha bott med det gänget.

Här kommer lite kort från veckan som gått...!!


Jag träffar Simona en kväll och hjälper henne skriva kravlista till hennes sambo to be


 Fina Simona


Mys ute i snön




Kul tjej


Lite mys med med Algot medans jag tvingar Lisa att sy lite till


Massa kärlek till fina pojkar


My love när T har lagt sig för att sova en stund-Cola light


Morfar och Theo




Musikaliskt underbarn (ungefär som jag med fiolen)


Theo i sin nya fina säng


Världens finaste kille


Min kära pysselhörna

Nu tror jag på spåret är slut, Erik skrattar väldigt högt åt nått skämt av Ingvar O i allafall.
Ska kila ner och kolla om jag fattade skämtet.

God natt!!

Jag bloggar inte alls lika mkt som jag skulle vilja, dels för att Theo misstycker att man sitter i en annan höjdnivå än honom och dels för att tiden när han har lagt sig är knapp helt enkelt.
Ofta vill jag bara skriva ett kort spontant inlägg men det är svårt. När jag sätter mig för att skriva måste jag planera innan.
Därför är min lösning en bärbar dator, det ska jag köpa inom en snar framtid.

Nu känner jag nästan att Theos rum är klart--skönt.
Jag var dock tvungen att slå till mig själv på fingrarna tidigare idag för när jag hade ställt iordning allt så ville jag att det skulle stå så också. Jag hade inte rikigt räknat med att Theo skulle vända upp och ner på allt på en sekund. Men ve och fasa vad töntig jag kände mig då--det är ju för i hela friden ett barnrum och inte mitt prydnadsrum.
Jag tror jag kan behöva ett sånt i framtiden, för mitt inre lugns skull.
Det kommer bara finnas en nyckel som ingen annan än jag kan använda, förresten det ska nog finnas en sån där fingeravtrycksläsare så bara jag får komma in.
--Smart--
Jag kan nog egentligen inte kalla mig själv en pedant men när jag känner mig stressad inuti så blir jag faktiskt lugn av ett städat rum--så kanske pedant ändå hmm.
Förresten så ska ju Erik ha ett djungelrum när vi får hus så ett prydnadsrum kommer jag lätt få.
Ni som undrar vad ett djungelrum är så är det ett rum av frid där jag inte får komma in enligt E. (Hoppas resten av vårat framtida hus kommer vara gemensamt.)

För övrigt går jag snart i ide tills våren kommer, våran såkallade cityvagn och inte gjord för snö.
Jag anar en lätt hjärnskakning på T när vi är ute och går.


Min pappa snickrar i Theos rum.
Enligt pappa är Theo en skruvar-kille




Mys på rummet




Vi har många ggr försökt att ta ett familjekort men vi lyckas liksom aldrig

Nu ska jag återvända till en skrikande Theo.

God eftermiddag!!

Allt som oftast i Örebro träffar man på sitt "släkte"--östgöttarna.
Det är nått visst med oss det måste jag säga, humorn är alltid på topp, vi har dom coolaste städerna och vi uppskattar det lilla i livet.
Det är aldrig svårt att lista ut vem som är från östergötland i ett sällskap, dels för att trots stora försök att dölja dialekten bryter den alltid igenom och dels för att i stort sett alla har samma slags humor. (Om inte så är det aldrig svårt att leta fram den hos dom.) Jag har bara träffat ett par som inte har levt upp till kraven, men jag gissar på att då finns det inte i blodet helt enkelt. Det känns nästan som det finns en smula av skam över sina rötter--illa!!

Något annat med oss är att när man tex är på en fest och inte känner någon så kan man lita på att inte bli ensam om det finns ett gäng med östg. där.
Det känns liksom naturligt att följa den flocken--du är hemma.
Sedan finns det ju inget som slår skylten när man svänger in till;
"Finspång, det är här det händer".
--Jajjemän, välkomna till oss i östergötland--

Igår följde jag med en kompis på sminkning och fotografering.
Jag frågade mig själv vad dom hade för syfte att göra detta gratis men dom ville ju självklart att man skulle köpa dessa svindyra kort efteråt.
Jag har MKT svårt för att vara med på kort, det är som om mitt ansikte blir förvridet och jag känner mig väldigt obekväm. Därför klappade jag mig själv på huvudet att jag gick med på detta jippo. (Jag hade förhoppningen att en proffsfotograf kunde bryta detta mönster med mitt ansikte men ack så fel jag hade.)
Deras taktik var mkt enkel att se igenom. Du fick ca 3 min på dig att välja kort  tillsammans med en arg kille som suckade djupt varje gång man ville fundera en extra sekund och kort där efter spotta ut flera tusen för detta.
Nej nej nej tänkte jag (som egentligen går på denna taktik eftersom jag inte fungerar under stress) och gick hem.
Men kul hade vi i allafall-var var överens--top model nästa :)



 
Det gäller att se rikigt svååår ut

 
Vet inte riktigt vad jag ska skriva

Idag for vi hem till Anna, Obbe, Albin och Stina--mkt mysigt!!



 
Stina o Albin

 
Theo kör raggarbil







Nu ska jag kila ner och äta mammas räkmackor.

God kväll!!

Ibland när man är mamma och annars med för övrigt så kan man drabbas av ett enormt behov att ha egentid.
Jag tror det är superviktigt för att orka ge 100%.
När jag pratar med andra mammor om det säger nästan alla samma sak, att det räcker med ett par timmar.
Få ett andrum, tänka liiite mer på sig själv och vips så har man återfunnit kraften.
Jag brukar passa på att smita till datorn när Theo sover förmiddag, (eftersom när kvällen kommer får man göra sten/sax/påse med E för att få datorn--jag förlorar alltid).
När T var bebis så passade jag alltid på att göra nyttiga saker när han sov, jag städade, tvättade, diskade och sen var jag ännu tröttare när han vaknade.
Det har jag slutat med--nu är det BARA egentid som gäller under dom stunderna.
--Bra beslut--

Just nu går jag mest runt och tänker på våren/sommaren. Jag har en enorm längtan.
Fruktar dock för våran bastu till lägenhet.
Härom dagen låg solen på och det var ändå sju minusgrader, men T o jag gick runt i linne och utan strumpor. (Han har ärvt min enormt höga kroppsvärme, eller kanske hela min familjs svettgener--stackars barn.)
Men men, jag tänkte inte att vi skulle spendera så mkt tid här utan mest på landet.
Mamma och jag blev ngt besvikna när sommartorpet togs över av några hobbysnickrare i somras.
Vi tänkte--vad är en sommar utan Ernst?
--Ja jag erkänner, jag är svag för E...mycket svag--
Det där fånléendet som inte verkar kunna släppa från varken Mammas eller mitt ansikte under hela tiden som tv-skärmen pryds av E.
M och mina förtjusta blickar som vi ger till varandra mellan fåtöljerna när E har uppfunnit nått nytt.
Våra gemensamma "-Tyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyst" -skrik till alla män som kommer in och ska kommentera att E är en tönt.
Våra besvikna suck när en timme har gått och vi måste vänta en vecka till nästa program.
--Det är sommar det--

Förresten tycker jag att alla män borde erkänna för sig själva vilken enorm avund dom känner till E.
Jag veeeet att dom egentligen vill titta.
I julas sände ju E även några julavsnitt och tänka sig vem som satt brevid mig i soffan (till och med på reprisen.)
Erik skyllde på att han var för trött för att röra sig, men kaaanske föddes där en inprationskälla till min kära man.
Om så inte är fallet får vi ju det ändå varje sommar en timme i veckan;
--Lite inspirationskärlek av Mr. Ernst K.--

Gårdagen spenedrade jag och Theo hos Lisa, Micke och Algot.
L skulle hjälpa mig att sy till T rum.
Tipsoptimisten i mig trodde att sydelen skulle gå på en halvtimme, högst en timme.
Jag var där HELA dagen, men mysigt var det. :)


Jag i morgonsolen


Mysigt i vagnen






Bästisarna


Min syslav


Rally med Algot


Och rally med Tilda...Theo verkar dock ngt tveksam


Alla hjärtansdag smörgåstårta..jag somnade dock när jag svalt sista tuggan
--romatisk tjej--

Nu ska vi fortsätta vänta på att mamma och pappa ska komma hit med möbler till T rum.
Sen väntar sminkning och fotografering med en kompis som jag ska på, vet dock inte vart.
Återkommer med fakta.

God förmiddag!!

Natten som var kände jag mig halvnöjd med om jag ska vara helt ärlig.
Varje halvtimma vaknade T och ville sen stiga upp kl 05.50.
Jag har mycket svårt att känna inspration dom mornarna.
Jag hann i allafall med lite drömmar och då dök plöstligt min gamla fiol upp i drömmen. Jag spelade fiol i 12 år ungefär och jag kan inte minnas att jag gillade det en enda gång.
Mina systrar spelade och då föll det väl sig naturligt att jag med skulle brinna för den föööörb*** fiolen jag med.
Ärligt talat så var jag helt totalt världlös på att spela. Jag lärde mig aldrig, jag kunde knappt noter och jag fick ångest inför allt som hade med en fiol att göra.
Min syster Ia har berättat såhär i efterhand (det för övrigt hon som åkte på att öva med mig varje gång) att jag var så arg att hon var rädd för mig. Hon spelade fel med flit så jag inte skulle slå henne med stråken.
Hemskt det låter men det kan mkt väl vara sant--jag har suddiga minnen från den tiden pga av min ilska.

Under musikklass-tiden kunde man ändå komma undan ganska lätt med att man inte hade en idé om vad jag höll på med eftersom de flesta inte hade det. Men när jag kom upp i gymnasiet så blev det svårare.
Jag kommer ihåg att jag tränade in hur de andra drog stråken så det såg ur som om jag spelade. Men när läraren ville att bara min stämma skulle spela så var det ju kört, då var jag snabb med att slå till fiolen lite så den blev ostämd och jag var tvungen att stämma den.
--Smart drag--
Ja tänk, jag spelade till och med på bröllop och sånt ibland (typ som välkommen in till festen musik) Men jag kan ana vad gästerna panikslaget tänkte...."Är detta underhållningen ikväll??".
Som tur var fick jag inte spela på så många fler bröllop, ryktet spred väl sig att det inte var nån höjdare. (obs, att mamma alltid kände dom som gifte sig och det var hon som tipsade om musikerna...)

Hujeda mig, jag ryser av bara tanken.
--Jag säger hej och tack till äppelbo gånglåt och alla andra svängisar--
Japp, nu vet ni vad jag tycker om fioler. (tusen spänn på att Theo kommer vilja spela.)

Nu är det dags att krypa ner
Vi kämpar på här hemma med att förflytta datarummet en våning upp och fixa T:s rum.
Imorgon väntar halvdag hos Lisa och andra halvan ska vi vara extra kärleksfulla här hemma.


Världens finaste kusiner


Alice var ju hos mig igår så då hade vi allahjärtansdag mys





God natt!!

Hittills idag har jag och T lekt på golvet i ca tre timmar.
Ibalnd funderar jag på om det skulle vara intressant att följa oss genom en tv.
E; "Kavck kvack här kommer ankan, ta den nu"
T; "Eh dä eh dä
(Jag tar upp min bok och försöker skriva samtidigt som jag kvackar)
T; Eh dä wäääääääähhhhhhhhh
(Theo tar min bok och slänger iväg den)
E; "Kvack kvack
T; Eh dä
(Theo börjar bitas)
E; " Aja Theo man får inte bitas"
(T bryter ihop och tårarna sprutar)
E; " Titta nu kommer ankan och tar dig"
T; "Eh dä
(Jag råkar för ett ögonblick snegla ut genom fönstret och tappar fokus på ank-leken)
T; " Wäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää
E; "Kvack kvack"

--Jag gissar på höga tittarsiffror--

Just nu fokuserar jag på att få Theos rum klart, än så länge bara i huvudet men oj vad roligt det är.
Jag är halvt besviken på det dåliga utbudet med barninredning, tips någon?
Jag blir helt pirrig när jag tänker på allt som man vill göra i rummet.
(Jag blir även pirrig av att tänka på ostbågar.)
--Normalt--

Måste bara ta upp än en gång det här med inspiration och hur lätt man tappar den.
En av mina idéer jag hade trodde jag verkligen på, det gjorde mig glad av att bara tänka på det. Sen går något fel, det miiinsta lilla motståndet så släpper jag det.
Fruktansvärt dåligt.
Blir tokig på mig själv.
Nu har det vänt igen och jag är åter på idéen. (Vad får jag återkomma till.)
Känns spännande och roligt och världens utmaning, det kan en banger som jag behöva.

Snart kommer min syterdotter Alice hit, jag vill måla prinsessor med glitter.
Hon vill sitta vid msn.
Jag anar en tvist.

Igår eftermiddag var Karin, Gurra, Olle, Alice, Susanne, Melwin och Anna här--väldigt mysigt!!

   
Kusinmys

 
Fruktsallad och glass

 
Theo och Melwin och evighetstjatet om M:s ramlande tomte :)


Gurra visar sin förtjusning över rumpor

Torsdagsmorgonsmys med Theo och mig själv


Pussss på mamma

 


Jag tycker T ska sova förmiddag, han vill hellre leka tittut med snuffen




Ser väldigt trött ut...


Lars-Olof

Nått som är ett måste i det nya rummet är Lars-Olof.
L-O snickrade jag ihop till T medans han låg i magen.

Nu ska det lagas lunch.

God förmiddag!!

Ibland går min hjärna på lågvarv, så har det varit nu i ett par dagar. Därav inget bloggande.
Oftast har jag tusen grejer jag går och tänker på eller så är det helt dött i mitt huvud. Jag lallar liksom fram och hur mkt jag än fösöker kan jag inte tänka eller planera.
Personer som inte känner mig kan säkert finna mig en smula förvirrande, för jag har inget mellanting sådär i mitt sätt att vara. Utan antingen är jag superpigg och full av energi och dåliga skämt eller så är jag HELT off och orkar knappt prata. Ha ha--knäpp!!
--Även hjärnor tar ut semester tydligen--

Vissa dagar när man är mammaledig, (hur mysigt det än är) så kan man känna redan klockan sju på morgonen(när man redan är påklädd,har ätit frukost osv) att det kommer bli en ganska långsam dag.
Så kände jag igår, så som tur var välkomnade Lisa mig hem till dom för att hänga--myys!!
Vi satt och pratade lite om det här med mammabubblan som man har. Det är en trygghet att veta att man är ledig och inte har några större krav på sig. Hemmet blir en trygghetszon där med och såfort man känner sig miiinsta orolig så far man hem--kryper upp i soffan med sin bebbe och bara finns--hur i heela fräijn ska jag klara mig utan det sen?!
Mmm, det tåls att funderas på.

Igår tog jag mig även en svängom till tetatern, nyfiken på om jag skulle bli insläppt efter mitt senaste psykbryt. Det blev jag, inga sura miner där inte, (jag kanske inte var den första.) Nej, det var bara att hoppa in i leken, stor fisk, liten fisk--ååål!! (Ja vi är mkt djupa och seriösa på teatern.)
Vi jobbade med status igår med. Väldigt intressant när man tänker på statusen i samhället...något jag kan återkomma till kände jag nu. (Jag började fundera i lite djupare banor men tankarna for iväg till ett glassland, lååångt borta, alla gubbar var av choklad osv.)
--Ja herregud--

Idag är det onsdag och babysång, idag var det Mirjam som höll i det vilket var tur pga att jag är apatisk.
(Varje gång säger jag till mammorna att det egentligen ska vara gitarr till men att det inte finns nån här som jag kan spela på. Idag blev jag tillfrågad om jag ville ha en gitarr till nästa gång så jag kunde kompa alla då-- jag måste sluta ljuga att jag kan saker.)

Nu ska jag fortsätta att ägna mig åt fruktsalladen som gör åt Fam Ankarberg + halva Fam Thörn, återkommer om besöket senare ikväll.




Världens sötaste Theo åker buss till Algot




Ganska söta killar :)

 
Babysång

 
Theo och Carola
 Jo förresten, Theo kan krypa nu--halleluja.

God eftermiddag!!

Idag fick jag erfara bilisternas asvky mot cyklisterna i denna stad.
Så har det alltid varit i Örebro--cyklisterna tycker att dom äger alla stadens gator och har ingen respekt att det kommer bilar från något håll.
Därav bilisternas avsky.
Nu tycker ju inte jag att jag hade noll respekt men visst, jag kunde varit lite tydligare med vilket håll jag skulle åka.
I allafall, här kommer jag på cykelvägen när en jubelidiot kommer bakom mig för att svänga höger--normala billister kan ju vänta in cykeln men neeeej, inte han inte.
Han lägger sig på tutan i ungefär 10 sekunder ( det är ganska långa sekunder när man tutar med en bil), öppnar dörren och skriker allt vad han har--vad hör jag inte för jag har redan cyklat iväg. Då tar han beslutet att köra en sidoväg brevid mig för att sedan tvärstanna framför mig, öppnar återigen dörren och skriker alla fula ord en bittergubbe kan.
Jag hoppar av cykeln, ställer mig framför honom och skriker--"jävla gubbjävel!!" Medans har tar sats till en andra vers i sin utskällning är jag mkt snabb med att cykla därifrån.

--Jävla gubbjävel, coolt sagt--

Jag blir bara så trött på bittra, dumma karlar och tanter som bara åker runt och förpestar vardagen för andra--för det är den ENDA sånna människor gör.
Nu kanske jag inte gjorde ramsan--"Inga bilar, inga troll titta nu år båda håll" innan jag for över gatan men det ger väl inte han rätten att spy ut en månads inre aggressioner på mig.

Ahhh vad jag älskar det här cykel-bil kriget--må cyklisterna vinna!!

Min cykelfärd bar iväg upp mot stan för att köpa pulka, ett måste i detta underbart vackra vinterparadis.


Theo provåker inomhus


Theo tyckte det var liiite för ljust ute så ett ständigt kisande var ett måste


Mys i pulkan

Nu ska jag fortsätta fundera över varför jag städar hela tiden eftersom det inte märks nån skillnad.
Tips; Snabbröj när barn sover på kvällen, mysigare att komma upp på möra sen!!
Kanske jag även kan bidra med nått i Eriks tentapluggande till imorgon--tror det var nått om hur man lastar bäst och lagligt i en lastbil--jo men jag ha lite idéer.

God eftermiddag!!

Igårkväll kilade jag över till min vän Simona, det var supermysigt. Jag älskar att bara sitta och prata om allt och ingenting. Vanligtvis brukar jag gå hem när folk börjar vilja gå ut på krogen men igår följde jag med.
Jajjemän--jag var på Harrys.
Antingen har jag blivit väldigt gammal eller så har mitt intresse för att "gå ut och dansa" slocknat totalt för hujedamig vad jag inte trivs på sånna ställen. Man kan ju överhuvud taget inte prata med varandra, det är trångt och gubbsjukan verkar ha drabbat lokalen.
När jag försökte dansa brevid en snygg och cool S som verkar ha rytmen i kroppen kände jag mig som en felplacerad bonde med ett krampaktigt grepp kring handväskan.
Jag frågade S vid olika tillfällen under kvällen om det inte var lite väl högt för öronen, dom kan väl bli skadade? Jag fick inget svar.
Jag funderarde även på om jag skulle ha en skylt om halsen där det stod att "Hej, jag vill inte prata med någon här så ni behöver inte försöka". Men jag valde att se svår ut istället så ingen kom nära.
Jag kan tycka det är hur trevligt som helst att gå ut och sätta sig ett gäng och prata nånstans med just H vekar inte ha målgruppen--"Småbarnsför. som vill ha svag musik, en filt om axlarna och en skål med godis framför oss".
När klockan började närma sig tolv kände jag att det var stor tid att dra mig hemmåt, och då tyckte jag ändå att det var busigt sent.
Jag har verkligen totalförändrats under dom senaste två åren--men jag tror till det bättre. Jag har omprioriterat i livet och det känns väldigt bra.
--Så jag hoppar nog över att sörja att det är hej och tack till kroglivet--jag kommer INTE att sakna dig!!--

 
Before and after


En halvseg mamma som känner av att hon förlorat tre timmar på sömnen


Massa pussar hela dagen

 




Världens finaste Theo



Jag älskar att ställa mig ute när det har kommit såhär mkt snö och den fortf. är orörd. Allt runt omkring en känns så inbäddat och det blir tystare på nått sätt.
Världen känns lite snällare för en stund!!

Nu ska jag krypa ner brevid Theo och sova en stund medans Erik spelar innebandymatch mot Örebro polisen.

God eftermiddag!!

När min syster Ia och jag var små blev jag ofta sur och irriterad om hon hade köpt eller fått nått nytt av ngt slag. Om hon tex hade fått en ny tröja var jag mkt snabb med att påpeka att den var en typisk Ia-tröja som jag AAALDRIG skulle sätta på mig. Minuten efter var jag på mamma om att den där tröjan skulle jag med ha, genast!! Funkade inte det så gick jag till Ias garderob, tog tröjan i smyg och sa att den nog kommit bort i tvätten--usch vilken hemsk lillasyster jag var.
Jag är inte fullt lika hemsk idag men jag kan fortf. dra paraleller till olika betéenden jag har.
Jag har tex väldigt svårt att erkänna att jag har fel, även om jag vet att jag inte mår bra av något jag gör säger jag det inte rakt ut--nej jag ändrar mig i smyg.

Jag måste även ta min vän Lisa som exempel. Jag har tidigare sagt att vi är väldigt lika men hon är betydligt bättre än mig på den "husliga" delen i livet. Jag kommer ihåg en gång när hon var mkt bestämd på att man mår sååå bra om man äter  en stadig och nyttig frukost på morgonen och att det borde jag med göra.
Jag kände genast att min lillasysternerv satte in och jag var fast besluten att göra tvärtom.
E; "-Jag har druckit cola light och marmeladmacka till frukost i flera år och jag har inte mått dåligt av det."
(i själva verket är det antagligen det som gör att mitt sockersug tar över mitt liv varje dag)
L; " Fnyyyys".
E; "Ät du dina nötter och gröt din skogsmulle."
L; "Suuuuck".

--Tänk vad barnslig jag är egentligen, kan inte ens ta emot ett tips!! Jag sänder ett Good luck till min framtida chef--

Jag ville då inte ta emot Lisas tips men i smyyyg började jag äta frukost, jag la tom frukt i filen (Jag har tidigare fördömt frukt och tycker bara det är till naturens gnagare.)
Och naturligtvis hade hon rätt.
Jag mår helt plöstligt bättre, är piggare och mindre sockersugen.

Så till dig Lisa; Allt som jag säger mig göra mig tvärtom än dig på är jag egentligen avundsjuk på och gör hemma i smyg
(förutom matlagningen, den kommer aldrig fånga mitt intresse)

Idag har vi varit på barnjazz på biblioteket--myys
IKEA trippen blev inställd pga kvaddad bil


Lisa + Micke

 
Trötta o halvsura killar


Åsa underhöll barnen med jazz

 
Theo hittade kusinerna där med

God eftermiddag

Klockan åtta på fredagarna kollar vi på; På Spåret. Eller Erik kollar, jag sitter brevid, förundrad över hur man kan välja detta farmför Let´s dance men så är det bara.
Jag har upptäckt att det är många som diggar På Spåret och varje gång skakar jag bara på huvudet och tänker att pensionärstiden är nära, (speciellt när min vän Helena tillägger att hon aldrig missar melodikrysset på lördagarna.)
Eftersom jag alltid rannsakar mig själv kan vi ju leka den roliga leken även ikväll; Ja, självklart tycker jag det är tråkigt eftersom jag inte kan ett skvatt av frågorna dom ställer. Jag har absolut ingen aning medans E knäcker en efter en. Ibland vänder han sig till mig och ser frågande ut om det dyker upp en musikfråga men då vill jag tillägga; varför i HELA friden skulle jag kunna den?! Bara för jag gått på musikgymnasiet i tre år?! Ho ho!! (Jag fick även akut magkatarr varje musikhistorialektion så det hjälpte inte det heller.)
Ibland drar jag till med typ Madrid på nån tiopoängsfråga, jag menar nån fredag måste det ju vara rätt.
Kan tycka det är småmysigt med artisterna som kommer och gästar, förutom förra fredagen när Lotta E dök upp--stor besvikelse i soffan.

Ibland funderar jag på hur jag ska klara mig i livet--för jag är så otroligt oällmänbildad.
Jag lyssnade inte i skolan, det är en sak som är säker.
Bland det värsta jag vet är när någon tar fram ett frågespel och man ska sitta i lag och bidra till dom kloka svaren, jag känner att jag gör motsatsen--men vadå, jag bidrar ju med så mkt annat.
--Man kan inte vara en mästare i allt, in med ett RappaKalja och jag äger--

Idag har jag även hunnit med att kliva i Theos bajs, shoppat (skulle samla tålamodspoäng på stan med det blev tvärt om), fikat med Lisa och myst med mina grabbar!!

 
Min prinsunge


Mummafika


Fiina Lisa


Finfina räkisar jag gjorde till På Spårets ära

God Natt

Härom dagen nämde jag för Erik att vi skulle åka till IKEA i helgen, han blev genast flyktig med blicken och lite blek. Det är nämligen det absolut värsta han vet.
Nä jag växte upp hann jag se pappa på IKEA på en och två ggr och jag trodde aldrig jag skulle möta nån som han men jag lyckades. Pappa drabbas av hjärtklappning och svettningar, Erik får influensa och blir yr. Hmmm!! Kanske dom borde fundera på att sätta upp ett litet bås med sköterskor som kan badda deras pannor, ungefär där caféet är.
Eller som i Hipp hipp, ha en lekhörna för papporna--fantastisk idé.
Om jag ska få med Erik dit måste vi först ha skrivit en lista på vad vi ska titta på, sen får jag inte kolla på nått annat än sakerna på listan. Såå himla tråkigt.
Nu ska vi i allafall inreda Theos nya rum, jag har så mkt idéer--KUL!!
Jag får återkomma om IKEA-trippen.

Gårdagen var supermysig, vi tog en sväng till syster Karins jobb, sen hängde jag med min barndomsvän Emma resten av dagen som var här och hälsade på från Sthlm.

 
Theo och alla barnen


Jag fick bärhjälp med alla skötväskor :)


Theo charmade arg tant på tågstaionen men när jag frågade henne nått så vände hon bara bort huvudet--en del är bara för härliga


 Fina Emma och Theo


Ap-mys

Nu väntar shopping och fika med Lisa.

God morgon!!

Gårdagen var en sån där dag som man lika gärna kan hoppa över. Vi var iofs. hos Lisa och det är alltid underbart men just igår var båda hon och jag så trötta att vi knappt orkade prata med varandra, Theo gnällde, jag hade sockersug utöver vanligt, jag fick bajs under naglarna och jag fick utbrott under teaterlektionen--stabil dag!!

När jag ska utföra ett jobb eller bara en liten syssla så har jag problemet att allting MÅSTE vara perfekt annars får det vara--vilket leder till att ett fritidsintresse lätt blir tråkigt. Jag har tex svårt att bara sätta mig ner och måla för jag blir så ARG om det inte blir perfekt på en gång. (Det här med att man måste träna mkt på en sak för att nå framgång eller bara bli duktig verkar inte finnas i min värld.) Detta gäller även när jag spelar tetater.
--Jag måste helt enkelt lugna ner mig ett par hg--
I alla fall, jag hade verkligen inte förutsättningar för att teaterlektionen skulle bli bra igår men jag ville ändå försöka.

Uppgift på ett ungefär: Sätta ihop en pjäs av den här texten; - Nej men vad konstigt det blev...-Fint väder idag...-Var det mig du pratde med...-Jag trodde att fåglarna kvittrade....-Oj vad det snöar!!

Jag vred och vände på pappret, var är innehållet, vad var uppgiften, hallå vad är detta?!

Emmas konvs. med teaterpedagogen;
TP; Är ni klara
E; Nej, vad var det vi skulle göra?
TP; Vem är du i pjäsen?
E; Inte vet jag, en hund?
TP; Ja men Gud vad spännande, vad då för en hund?
E; En rosa hund!!
TP; Ja men gud vad spännade, nytänkande, underbart, vad känner hunden?
E; Att den vill åka till Paris och bli artist!!
TP; Absolut!! Roligt!! Bra!!
E; Ehhh?
TP; Vad händer sen, var är vändpunkten?
E; Att den ändrar sig och vill vara hemma o snickra istället!!
TP; Fiiint, få in det i texten ni fick nu utan att lägga in några fler ord.

--Nu när jag tänker efter kanske det inte var så konstigt att jag fick nervsammanbrott igår--
--Jag vägrade spela hunden eftersom jag bara skämtade, jag fick onda blickar av TP, hon tycker nog inte jag är djup nog för att spela en rosa hund med snickarglädje--
--Jag får nog gå in i flum-dimman i fortsättningen--

Idag har det varit en bra dag hittills, jag hade babysång med 30 mammor--myyyysigt!!

 
Jag och Theo påväg till babysång

   
Fina tjejer med sina små bebisar



Ikväll ska jag ha egentid--kan hända att jag återkommer här då

God eftermiddag!!
ps. Ja gillar min lugg igen ds.






 

Theo och jag har spenderat exakt hela dagen med att städa--fruktansvärt tråkigt men nu är det gjort.
Man måste verkligen lura sig själv att man är positiv och FULL med tålamod när man städar och har en ilsken liten svans efter sig som tar sats med sin gåstol för att köra på skurhinken. Lägga i gosedjur och badankor i hinken var också en rolig lek idag. Nej usch, städa ska man inte hålla på med när man är ensam hemma men idag hade jag inget val.

En annan sak som gnager mig dagarna i ända är mitt sockersug. Ett sug som skulle kunna få mig att lätt gå en mil i storm bara för att få min påse, eller chokladkakan.
Jag tror jag kan likna det vid en persons kaffeberoende--tänk dig att du utför endast sysslor som alltid gör dig sugen under en hel dag, men sen blir du totalnekad kaffe när dagen är slut--dubbla det några gånger så har du mitt sockersug.
Kan självklart ses som ett litet problem men för mig som redan innan är lite vass i kanten lider faktiskt av det ibland.
Jag har fått tipset att äta var tredje timme eller tugga på ett knäckebröd--för det första kan jag inte med mitt liv komma på nått nytt att äta var tredje timme och jag har lydigt tuggat rågruth men min kropp hånskrattar åt mitt försök att ersätta den smöriga chokladen.
Jag kan förstå känslan Harry Potter har i pannan när han ser en av sina fiender, jag har den med--fast när min kropp tar slut på socker.

Nu väntar ett optikerbesök och antagligen en sväng förbi en godisaffär.


Kl. 21.30 igår fick jag städryck och gav mig på köket (ja nån måste ju få sådana ryck med)
23.30 ville jag anfalla badrummet men Erik stoppade mig (tror min energi är påväg tillbaka)

Jag brukar fråga min mamma varför Theo alltid blir så gnällig då fort han är med mig och hon svarar alltid; "Barn blir gnälliga i närheten av sin mamma, det bara är så."  Och oj vad rätt hon har. Så fort jag träffar mamma börjar jag stampa lite som en trotsunge och gnäller om det mesta--jag har ingen aning om varför, det går helt enkelt inte att låta bli.
Ungefär samtidigt som min mun börjar gnälla så är det som om nån slår undan benen för mig--jag blir obeskrivligt trött och får känslan; "Nej jag KAN bara inte leka mer nu, jag MÅSTE sova". Visst kan jag känna mig trött när jag
är ensam med men jag har alltid reservenergi att ta av då, den tycks vara ett minne blott runt min mor. Konstigt. Kanske jag omedvetet lämnar över ansvaret till henne liksom--skumt.

Jag tog även en störtskön vinterpromenad idag, förvisso väldigt kallt men T sov och jag kunde gå och spela grevinna en liten stund. Kan se en aning skumt ut för allmänheten, jag har ju inte direkt nån mobilsnäcka i örat så då är det ju givet att jag pratar för mig själv.
Jag har i allafall tagit beslutet (och jag är säker på att Erik hänger på det) att när vi är pensiosar så lär vi inte bo i Sverige under månaderna; Januari, Februari, Mars.
Nej, då bor vi i ett litet samhälle i Spanien ihop med alla andra lyx-pens. som tillsammans tagit över stället i tron att dom utökat Sveriges landyta till lite varmare breddgrader.
Jajjemän--där ska vi bo, i en liten lägenhet vid havet, fast några våningar upp så vi slipper höra tjat från bottenvåningens tanter och deras ledproblem.
Kl. 09.30 varje morgon (efter den enorma frukostbuffén) går jag på vattengympa. Erik läser tidningen brevid poolen med sin pipa i munnen och allt som oftast sneglar han över tidningen för att spana in sin snygga fru.
Erik fortsätter dagen vid boul-banan och jag kör en shoppingrunda,  lägger upp Astrids hår och hjälper Margit o Gunnar med sina relationsproblem, tydligen verkar G har en förkälek till de förtidspens. damerna i bygden.
När Erik kommer hem från sina äventyr går vi ut och äter, (som vi för övrigt gör varje kväll), vi tåflörtar under bordet och dansar discodans långt in på natten.
När April sen börjar närma sig drar vi hem till Sverige och njuter av de bästa månaderna på året, ( följt av mkt kompensation till barn och barnbarn :)
Jag ska prata med Erik om saken, återkommer med ev. ändringar i programmet. Kanske han byter ut boul-banan mot något lite manligare.

Idag har jag och T varit med mormor, morfar, Gustav o Olle hela dagen, mysigt värre!!

 
Morfar med sina grabbar

 
Kusinmys




I brist på gåvagn kan man ta toapallen

Godkväll!!