emmamunk

Bloggpaus på ett par dagar.
Kan bli så över helgen, speciellt när det är 40 grader och det är svårt att andas.
Inspirationen går och gömmer sig och jag känner en överlevnadsinstinkt infinna sig.
I det här landet är det inte okej att säga att man inte gillar sommaren.
Här får man inte klaga på att man svettas eller att det är för varmt i lägenheten.
Det är FÖRBJUDET.
Istället ska man gå och vara tacksam över de få soldagar vi har, gå runt och vara en livsnjutare och känna alla problem
ramla av en.
Härligt för dom som känner den känslan.
Jag är inte med i den klubben.
Så långt tillbaks jag kan minnas så har jag alltid mått lite dåligt när sommaren knackar på dörren, våren är otroligt
välkommen men sommaren kommer lite som en oinbjuden gäst.
Trycker sig in i ens hem i kropp och förväntar sig att man tacksamt ska bjuda på saft och bullar.
Skönt att du äntligen är här, VÄLKOMMEN, stanna gärna riiiktigt länge, du är min favvo.
Det skulle jag säga till våren men sommaren skulle mer få en sån här;
Tjena, ta en bulle fort som f** och stick sen.
Det är inte många som förstår mig i detta.
Men så är det, jag mår helt enkelt inte bra på sommaren.
Sen kommer ju kvällarna och jag vaknar ur min koma, på kvällarna skiner jag och kan inte tänka mig ett bättre
ställe på jorden. Fantastiska, älskade, härliga sommarkvällar.
Heta sommardagar-nej tack
Ljumma sommarkvällar-ja tack
Jag startar en klubb, än så länge har jag nog två medlemmar. (Karin?)

Idag firar vi ju mammornas dag.
Det här är min grattishälsning till er,

Ofta känner jag att jag skulle vilja ringa upp alla mammor som kämpar för att få livet att gå ihop.
Kämpar för att dagen ska bli bra, tider att passa, dagis, jobb, skola och eftermiddagsaktiviteter.
Kämpar för att få maten på borden, hinna vara fru och pedag. mamma.
Försöker hitta svar till sina frågandes små barn som vill lära sig allt i livet.
Försöker vägleda sina tonåringar som är vilse i den stora djungeln som kallas livet.
Kämpar för att hitta ett sätt att inte oroa sig i bitar över hurvida man är en god mor eller inte, att inte bli tokig av bara tanken att det skulle hända ens barn nått.
Er mammor som snyter näsor, sätter plåster på såriga knän, blåser bort det onda, läser favvosagan om o om igen, kysser ömt på svettiga på barnpannor, leker lekar fastän tröttheten värker ut i tårna, löser syskonbråk, städar upp en miljon leksaker om dagen, tar tidiga mornar och sena kvällar.
Ni som tröstar, älskar och gläds mer era änglar.
Till er skulle jag vilja säga;
Ni är världens bästa mammor.
Kärlek till er o Grattis på morsdag!!


Fredagsmys med Anna o Stina






Dop i lördags för lilla Tilda


Min lilla prins




Tokmysigt med kvällsgrillning


Pia o Tilda


Mumma



Dom spontana bilderna är bäst, eller....

Nu väntar soffhäng.

Godnatt!!

Efter mkt tjat till alla möjliga kliniker så blev jag hur jag än gjorde alltid hänvisad tillbaka till vårdcentralen.
Där man enligt mig inte får hjälp om man inte har halsfluss eller liknande och bara MÅSTE ha medicin för att inte starta en epedemi.
Så ringer man för att säga att jag man har problem med sin mage så får man inte särskilt mkt hjälp.
GRRRR!!
Men jag gjorde ett sista försök och då hade jag turen att mötas av en yngre sjuksyrra.
Dom yngre vill alltid hälpa liiite mera så nu ska jag dit.
Bara ca 4 veckor efter jag ringde fick jag en tid.
Jag hoppas även på att få en normal läkare.

-------
-Går till doktorn-

När jag frågade min pappa en gång varför vissa kan rita så himla bra eller varför bara en del kunde räkna matte så sa han att alla föds med att vara bättre på vissa saker.

En del kan bara tänka det dom vill rita sen lyder deras arm deras hjärna.

(Ja pappa, så kanske du inte riktigt uttryckte det men det var det min normal-snabba hjärna hann fånga upp.)
Så det tänkte jag på idag när jag satt och sneglade på den skäggiga doktorn som vi kan kalla DF. (Doktor flin.)
Undrar varför just du blev läkare? Trivs du med att vara läkare?
DF satt i ett beige;t rum med randiga gardiner och såg allmänt uttråkad ut. Han kan inte varit äldre än 30 (redan uttråkad, bra val av karriär.)
DF gjorde så jag blev irriterad ganska snabbt och mitt magsår blommade upp.
Han satt ständigt och flinade åt mig, sånt där flin som en retsam storebror bara kan flina.
Han verkade inte direkt ta mina frågor på allvar och tyckte inte alls det var lika kul när jag började fnittra åt hans avföringsfrågor. Jag VET, hur kan man vara så barnslig. Men just därför kunde jag inte hålla mig för skratt, bara för att man inte får skratta just då. Beskriv ditt bajs?.....det är ju upplagt för humor. (Min systerson Olle skulle fattat.)
DF tyckte inte jag verkade ha så ont i magen, (jag har tuggat pepcid i några veckor kanske är det därför) och tyckte jag skulle sluta dricka mjölk och allt annat med laktos i.
Jag kommer inte lyda den ordern.
DF trodde inte heller på mig när jag föreslog vissa sjukdomar jag möjligtvis kunde ha. (Jag menar, det är ju bättre att jag hjälper till så att det går fortare.)
Tarmcancer var ett alternativ, han började föklara på latin och tittade samtidigt ut genom fönstret att det kunde jag minsann inte alls ha. Då skulle man vara förstoppad. (Var jag inte förstoppad härom veckan? Hmm.)
När vi tillslut var klara drog jag upp tröjan, innan DF kunde säga emot för att visa alla elakartade leverfläckar jag har.
Dom såg också fina ut tyckte DF.
Hypokondrikern i mig krympte till en liten dansmus.

Jag undrar ofta när man träffar på läkare som DF om dom verkligen är intresserade av att jobba med människor eller om dom väljer sitt yrke av helt andra skäl.
Jag blir rent ut sagt förbannad när jag tänker på det.
Vilken idiot som helst kan ju välja det yrket, bara man har tillräckligt höga betyg.
Sen tilbringar dom resten av sitt yrkesliv med att vara lite bättre än andra och totalt ointresserade av sina patienters psykiska hälsa.
UNDANTAG finns självklart. Nu pratar jag om DF och hans vänner.
Varför finns det inte inter. i samband med antagning till läkarlinjen.
Då lovar jag att vården skulle se annorlunda ut. I allafall när man pratar om bemötande.
Jag har svårt att tro att varken undersköt. eller sjuksköt. väljer att jobba inom vården om dom inte har ett genuint intresse för människor.
Detsamma borde gälla läkare.
Så det så.




Lite mysigt kusinhäng igår

Nu ska jag be vädergudarna om uppehåll så jag kan ta med min nypande son ut.
Imorgon är det fredag. Jajjemän!!

Godeftermiddag!!

En kväll när vi satt på Theos rum och hängde så lekte vi en lek.
Bollkastning med T:s prickiga boll, vi varvade GRIS med att säga fina ord till varandra.
När jag fick bollen och en fin kommentar så ville jag säga emot den hela tiden.
Tex;'
-"Du har fint hår"
-"Näää jag har ju SVERIGES tunnaste hår"
-"Du har fin mage"
-"Nääää usch sluta nu den är ju en tjockismage"
Så ville jag svara men jag lät bli, jag tog emot komplimangerna.

Lät dom lägga sig.

Det var svårt men väldigt nyttigt.

Varför i heeela friden är vi så hårda mot oss själva?!

Kom till mig och säg att varje morgon ger jag bara en snabb glimt till mig själv i spegelbilden, funderar inte ens på hurvida jag är snygg i mina kläder eller inte (för det vet jag att jag är), spenderar hela dagen med att tjäna andra och har aldrig några funderingar på om jag duger eller inte. Varken med hur jag ser ut eller hur jag handlar mot andra.
Kom och säg det och jag ska kyssa era fötter. (Fotfobi.)
Så skulle jag vilja ha det.
Jag skulle vilja börja vara snäll mot mig själv.
För idag är jag världens elakaste.
Jag skulle inte komma på tanken att ens vara i närheten så elak mot nån annan människa och så är jag det ständigt mot mig själv.
Att vara bästis med mig själv är nått jag ständigt strävar efter.
Kul att hänga med sig själv liksom när man ständigt är osams och helt omöjligt att ta ut skilsmässa.
(När jag googlade på skilsmässa för att kolla stavningen så var den första träffen att man kunde skilja sig online. Snabbt och enkelt blir du skild. Bra affärsidé.)
Nej, jag vill krypa upp i soffan, klappa mig själv på kinden och säga hej hej bästis, kul att se dig, vad snygg du är.
Det ska jag göra snart.
Det ska jag F** i mig göra.



Igår sportade jag.
I 20 minuter gick jag powerwalk och kände mig efteråt som en elit inom gången.
Kände även att det jag sportat nog för 3 veckor framöver, hade även funderingar på en sportbok.
Jag har alltså inte lärt mig att vara "lagom" än.
Men det kommer, det kommer.
Efteråt klunkade jag Loka som blev kvar från festen.
1,5 liter

Jag blir så arg på alla elaka ungar som man springer på i parkerna.
Jag vet att det är naturligt att 7-8 åringar är på varandra och retas men ändå kan jag inte låta bli bli att bli illa berörd.
Två små tjejer med lååångt blont hår, pipiga röster och kaxiga som aset leker när den tredje kommer in.
En liten tjockis-flicka med brunt, trassligt hår och flaskbotten-glasögon.
När inte föräldrarna ser så börjar blondisarna;
Blondis -"Du får inte leeeeka med oss, ha haaaa"
Brunis-"(tyst)
Blondis-"Hörde du det? Du får inte leeeeeka med oss, eller sitta brevid oss, ha haaaa, det kommer du aaaldriiig
få. Ha haaaa. Kom inte nääära oss"
Brunis-" Du får inte komma hem till oss och leka
Blondis-"VAA??"
Brunis-"Du får inte komma hem till oss och leka när du är så elak"
Blondis-"Mammaaaaaaaaaaaa, brunis säger att jag inte får komma hem till henne".
(Blondis ger den elakaste blicken hon kan ge till brunis varpå hon börjar storböla.)
Brunis mamma-"Neeeeej du lilla brunis, nu går vi in när du är så elak."

Själv hade jag lust att ta brunis i handen och lära henne hur man hanterar blondisar i livet för dom kommer hon minsann aldrig att slippa.
Vad beträffar blondisarna hade jag lust att hälla sand på dom.
Fy för elaka barn.
Heja flaskbottenglasögon.
Jag fick direkt rysningar av bara tanken på att vara barn igen.
Alltid vara rädd för att man ska bli retas, alltid göra allt för att bli accepterad.
Herregud, det är ju egentligen bara i Theos ålder som dom kan slappna av.
Sen kommer blondisarna och dom andra krigarna och förpestar.


Theo, än så länge skonad från blondisar





Idag tar jag nog en liten paus från parken och drar till Mareberg för lite shopping.
Ja, jag har det gott.

Godförmiddag.

Jag blir varm, så otroligt varm av bara tanken på i lördags.
Att hela ens familj är samlad samt många av ens vänner (tråkigt ni som inte kunde närvara) o släkt är samlade på en o samma gång-det är lycka.
Eftersom min stressnivå är mkt låg så kan ni tänka er hur jag var i lördags morse. Allt snurrade, jag kände mig spyfärdig och väldigt förväntansfull på en och samma gång.
SÅ mycket som ska fixas och mitt i alltihop är Theo på sitt sämsta humör.
Jag lämnade honom hemma med E och begav mig till festen.
Pga av att så många hjälpte till (Underbart) så blev det en MKT lyckad tillställning.
Musik, skratt, kärlek, glädje och många gratulationer.
En dag som i lördags så måste man smågilla att stå i centrum.
Annars kanske man inte ska bjuda in 65 pers. för att visa upp sig och sin familj.
Jag älskar att ha alla omkring mig men i centrum tycker jag sisådär om att stå i.
Min högra överläpp börjar rycka och jag blir väldigt svettig.
Tycker dock även den punkten gick bra.
En lyckad dag helt enkelt.

Det finns så mycket att vara tacksam över i livet.
Tack över huvudet, mat på bordet och allt annat som man tar för givet.
Men familjens kärlek slår inget.
Jag har lyckan att ha en stor familj med en otrolig omtanke på alla sätt och vis.
Men det behöver inte vara så, det kan räcka med en vän, en pappa, en syster.
Bara vetskapen av att det finns kärlek omkring en är en så stark trygghet.
En kompis kom fram till mig efter festen i lördags och sa;
-Vad Theo är älskad av många människor.
Det kändes så bra i hjärtat, för Ja, det är han verkligen.
Och tänk vad många T kan ge tillbaks kärlek till.
-Peace-

Igår var jag RIKTIGT slut, hade ett tryck över bröstet och tillbringade dagen helst med ögonen stängda men
HEY,
det var det värt.

Här kommer bilder från härligheterna;








Underbar sång




Dags att bli döpt, jag har dino i högsta hugg


Eriks morbröder och Theos farbror Mats


Pappa o Gurra






Pappa höll ett fint tal


Jag fick en ego-sång










Påväg till efterfesten


Jag med mina fina tjejer Lisa o Anna


Päija


Asmäjina



Fler bilder kommer i nästa lass.

Nu ska jag ta en filt, en cola, en Theo o sätta mig i en park.

God eftermiddag!!