emmamunk

Allt måste ju ha ett slut, heter det inte så?!
Så det gäller även den här bloggen....för etag i allafall!!
Jag har verkligen tyckt det varit underbart roligt, mysigt men framför allt SKÖNT att släppa lite på det jag hade inom mig just då. Rensa skiten helt enkelt och dela glädjen.
Nu har jag gett min syn på andra delen av sitt barns första år.
O andra tankar förstås.
Nu börjar något nytt så dags att sluta älta för mig.
Jag har sagt mitt.
Jag vill tacka er som har följt min blogg och gett mig uppmuntran på vägen.
Det har betytt mycket.

I höst tänkte jag öppna upp igen.
Men med en liten ny version.
Jag tänkte skriva ett lite längre inlägg typ en gång i veckan, lite mer som en krönika.
Något mer som kommer vara nytt är att jag kommer ha "Hemma hos"-inlägg.
Det kommer bli roligt, lova att komma tillbaks då.

Glad sommar önskar jag, min familj och alla mina
10 karaktärer inom mig som ibland vinkat lite till er




Vi ses i höst.

Med en stor klump i magen säger jag;

God förmiddag!!

"Ibland gör det så ont att älska någon så starkt som man gör med sitt barn,
man blir så oerhört medveten om hur skört livet är" 

Tillbringade helgen på landet-lovely.
Åkte tåg tillsammans med Theo o Olle på vägen dit.
Jag hade riiiktigt ont i magen innan, gillar inte att vara instängd med en arg T.
Olle var  min räddning, T visade med MKT starkaljud att vi inte fick närma oss honom mer än en meters mellanrum eller så. En mamma klappade lite på sin lugna lilla flicka som satt snällt i en stol o kollade på pippi.
Hennes blick var talande;
Varför åker du tåg med honom?????

När jag kom hem idag var jag HELT slut.
Theo hatar verkligen att åka bil därför tillåter han bara en sprakande föreställning a´Mamma.
Så jag kämpade på.
När vissa kanske bara har med en liten bil som dom kan pilla med så hade jag med mig en HEL ica-kasse full med grejer. Beredd att underhålla.
Hem kom vi till slut i allafall efter en underbar helg.
Det var så otroligt vackert på landet och jag bara njöt.
Jag är så tacksam att vi har ett sånt ställe att vistas på.
När jag tidigt på söndagsmorgonen stog och kollade på ett rådjur genom badrumsfönstret som stog bland smörblommor och hundkex funderade jag starkt på om jag ändå inte hörde hemma på landet i allafall.

Annars står jag i valet o kvalet över om jag ska vara vuxen eller ej.
Det hela handlar om Lisa.
Efter att tagit beslutet att inte flytta till Belgien (thank God) så ska dom nu istället förflytta sig till Norrköping.
Jaha tänker jag.
Nu ska jag vara en bra vän och stötta och finnas och säga att Nkpg är en bra stad men
egentligen vill jag lägga mig på golvet och sparka o slå och säga att Nkpg är världens sämsta stad, ni kan inte flytta ni FÅÅÅR inte flytta, så det så.
Det här måste jag smälta.
Jag tror att det blir lite för mkt av allting.
Tänk att min trygga mammaledighets-bubbla snart är spräckt.
Jag vet inte om jag gillar det här.

----
Sover

Theo vaknade 04.30 i morse.
Då är det svårt att vara en bra mor.


Vi blir hämtade på tåget av en mkt glad mormor o morfar


Olle heter fotografen






Mys-gänget








Ett försök att få med Karin på bild, hon började hoppa iväg och mumla nått om att
man minsann inte fick lägga upp bilder på sin blogg utan att fråga först.
-Känslig-


Så vackert så man bli tokig


Theos favvo Titti






Fegisarna som inte vågar åka fyrhjuling








Underhållningsbussen

Idag ska jag träffa en gammal kompis som kommer från GBG.
Sen är jag även grymt sugen på att pyssla. (Ska försöka att inte öppna pysselföretag.)

Nu är det studenttider och det är omöjligt att inte då tänka tillbaks på sin egen.
När min studentdag äntligen kom så minns jag att jag hade en otroligt lycklig känsla i kroppen.
Jag kämpade mig igenom hela gymnasiet och det kändes som om det aldrig skulle ta slut, men så kom dagen.
Oj oj oj vad skönt det var.
Jag kan riktigt känna pirret som studenterna hade idag när de vaknade.
Nästan så man känner en liten aviskänsla.
Jag minns min studentdag som otroligt lyckad med några undantag här och där.
Bla den detaljen när jag vaknade 07.50 i Söderköping och såg glassresturangens tak men skulle ha konsert 08.00 i Norrköping.
Jag som bara skulle blunda lite hos en kompis, bara vila mina trötta studentögon.
Då fick jag panik.
Jag ringde mamma och berättade läget. Hon meddelade då att hon var "Riktigt arg på mig".
Det uttrycker hon aldrig så, det fattar man ju ändå när hon är men nu måste hon alltdå vara det på riktigt.
Hon berättade även att pappa satt längst fram med dom andra rektorerna för att kolla på när sin dotter uppträder.
På något konstigt sätt kom min syrra i en gammal 240 volvo o fort som tusan åkte vi till Norrköping.
Hon i nattlinne o tofflor, jag i studentmössan på sne.
Jag smög in mitt i den blomstertid nu kommer, smidig som en katt tyckte jag själv.
Dirigenten smålog lite, ingen idé att sura på mig nu liksom. Jag slutar ju idag!!
Pappa skakade bara på huvudet och suckade.
Jag själv var mycket nöjd att jag inom 15 min hunnit fixa en bil (ja det kanske mest var mamma men ändå.) åka 1,5 mil, sminka mig och hitta kyrkan (det är ju inte så lätt att veta det heller.)
Det fixade sig i allafall.
På eftermiddagen upplevde jag en trötthet som jag aldrig upplevt tidigare.
Det är hårt att vara student.
Hårt att ta första steget in i vuxenlivet.


Idag ska Theo, Olle o jag åka på minisemester till mormor o morfar.
Erik jobbar hela helgen så då flyr jag fältet.



Igår fick Theo ett tält av farmor.
Mkt fint men jag förelslog att det kanske var ett utetält?
Erik tyckte inte det.
Så nu har Theo flyttat in.





Ja det vore ju grymt att riva ett hus som någon redan har möblerat och flyttat
in i.


Partytrick



Igår tänkte jag som så många ggr innan att jag skulle shoppa några snygga skor.
Men vad slår dom här?
Jag vill bo i dom, eller det gör jag redan.
Kanske lite bling bling o jag kan ta dom till bröllopet i augusti?! (inte mitt alltså.)



Trevlig helg allihopa!!

Återkommer med östgötska minnen på söndag!!

Godförmiddag!!

"Om man önskar sig något riktigt mkt undrar om man får det då"

Pga av mirakelpillrena jag har fått så är jag bara PMS-kossa light den här månaden.
Tycker jag i allafall.
Jag ville bara ge Erik en lätt spark när han tog upp för mkt plats i soffan och sen säga förlåt.
Mmm, det ÄR light.
Ofta när jag har PMS brukar jag kunna se mig utifrån. Jag ser ut som en såndär seriefigur som det ryker  o glöder om när dom är arga. Bra beskrivning.
Mkt bra beskrivning.
Skönt för Erik, o alla andra som umgås med mig under den här tiden.

Igår tillbringade jag och Theo tiden överallt där det fanns skugga.
T svettas lika mycket som jag men förstår inte att man ska undvika solen.
Till slut gav jag upp, gick till BVC för ettårs-spruta och provade igen på eftermiddagen.
Favvolekplatsen hade då ett mörkt täckte av skugga så jag slog mig ner och lyssnade på tjattermammorna brevid.
Åh vad jag skulle vilja skriva en bok om allaslags mammor man har träffat på under det här året.
Dom här morsorna hade tävling med varandra. Om allt möjligt.
Mkt underhållande att lyssna på.
Lite halvbittra sådär som själva ser sig som Guds utsända att informera andra mammor om hur man bäst beter sig.
Jag skulle snarare säga att Gud sänt ut dom för att ge oss andra ett gott skratt.
Kul var det i allafall och jag gjorde självklart allt för att reta dom.
Dom hade bla ett tal om att alla barn ska ha solhatt, ett väldigt högljutt tal medans dom sneglade på T som råkade ha keps.
Ja men det är ju underbart att man kan starta ett samtalsämne hos dom.
Dom tyckte även mkt om att klaga på allt.
Bla så fräste de mkt om att fritidsbarnen i parken borde hålla sig hemma.
Jag tyckte det var fantastiskt.
Theo hade barnvakt och var mkt underhållen.
Hur orkar man?!
Morsor som anmärker på andra måste ju själva ha stora funderingar på om de själva duger.
Om man klagar lite på andra så känner man ju sig själv som en MKT bättre mamma.
NEJ, nu är det snart dags för mig att lämna hänget i parken.
Tror det är lagom med ett år faktiskt.
Ett år till och jag skulle kanske börja slåss med solhatte-mammorna.