Bäst på allt-Ja tack
Jag har väldigt svårt att acceptera att jag inte är bäst på allt, så har det alltid varit. Det känns som en stor besvikelse varje gång jag upptäcker det i något nytt jag gör.
Fullkomligt idiotiskt jag vet.
Häromdagen tog jag upp detta med min pappa och då tog han ett exempel;
I gymnasiet meddelade jag honom att jag skulle läsa samtliga mattekurser på en gång, på extra hög fart.
Nu måste jag tillägga att matte kan vara det jag är asbolut sämst på av ALLTING jag har provat på.
Eller jag behöver inte säga KAN, det ÄR så. Alla som suttit brevid mig på lektionerna, alla dessa mattelärare som tappert försökt och speciellt min far som 19.30 varje kväll i tre år försökte lära mig räkna matte kan intyga detta.
Egentligen visste jag detta när jag anmälde mig till mattenördarnas riksförbund men jag ville ändå visa att jag är BÄST.
Eller när min syster en sommar skulle lära mig att sticka, då hade jag i bakhuvudet hela tiden; "Nu måste jag turbosticka så jag kan öppna en garnaffär med stick-beställningar inom ett halvår".
Normalt?
I vilket fall som helst VÄLDIGT jobbigt.
Detta leder ju självklart till att när jag ska sitta och skissa på tryck så sitter jag och tävlar med mig själv och blir totalt blockerad. Det är som om pennan inte lyder.
Not good.
Så jag bestämde mig för att nu får du inte göra någonting som kan ge dig press på något sätt.
Så jag begav mig ut och skulle köpa något enkelt pysseltroll till Theos rum. (Något som jag inte kunde få stora idéer av.) När jag kom till affären hittade jag inget utan gick i trans på alla affärsidéer i därinne. Ja men herregud, jag kanske skulle öppna en trollaffär, eller en mosaikfabrik?
Så jag fick snällt vända, sätta mig på rumpan hemma och säga fy fy.
Jag kommer göra ett nytt försök nästa vecka igen.
Det enda projektet som jag nog ska ägna mig åt nu är att sluta tävla så mkt och ta och softa ner ganska så hårt.
Jag har en känsla av att detta kommer lägga sig lite när jag börjar plugga. Jag har liiiite för mkt tid just nu till att starta trollprojekt i huvudet.
Jag har kommit på att Theo går med på att sitta på pottan och borsta tänderna i ca 3 min varje morgon,
sminka, sminka, smiiinka fort
Torsdagslunch med Hanna och hennes lilla prinsessa-mysigt
Fredagslunch på samma ställe men med Lisa.
Creperiet är Örebros bästa hak-helt klart, underbar mat och lekhörna.
Theo var lååångt bort från mamma, kändes helskumt att han vill leka utan mig helt plötsligt,
bäst att ha ett -ingen kommer älska dig mer än din mor-samtal snart
Killarna lagar mat, det är bra att dom lär sig sin plats tidigt i livet
Jag dricker the-SJÄLV medans T leker
En väldigt trött liten A-B-
prins
Fredagsmys med farbror Mats
Mats ska ut i backen
Jag fick för mig i förmiddags att åka en sväng till stockholm idag och hälsa på syster.
Önska mig lycka till med T på tåget.
God eftermiddag!!
Fullkomligt idiotiskt jag vet.
Häromdagen tog jag upp detta med min pappa och då tog han ett exempel;
I gymnasiet meddelade jag honom att jag skulle läsa samtliga mattekurser på en gång, på extra hög fart.
Nu måste jag tillägga att matte kan vara det jag är asbolut sämst på av ALLTING jag har provat på.
Eller jag behöver inte säga KAN, det ÄR så. Alla som suttit brevid mig på lektionerna, alla dessa mattelärare som tappert försökt och speciellt min far som 19.30 varje kväll i tre år försökte lära mig räkna matte kan intyga detta.
Egentligen visste jag detta när jag anmälde mig till mattenördarnas riksförbund men jag ville ändå visa att jag är BÄST.
Eller när min syster en sommar skulle lära mig att sticka, då hade jag i bakhuvudet hela tiden; "Nu måste jag turbosticka så jag kan öppna en garnaffär med stick-beställningar inom ett halvår".
Normalt?
I vilket fall som helst VÄLDIGT jobbigt.
Detta leder ju självklart till att när jag ska sitta och skissa på tryck så sitter jag och tävlar med mig själv och blir totalt blockerad. Det är som om pennan inte lyder.
Not good.
Så jag bestämde mig för att nu får du inte göra någonting som kan ge dig press på något sätt.
Så jag begav mig ut och skulle köpa något enkelt pysseltroll till Theos rum. (Något som jag inte kunde få stora idéer av.) När jag kom till affären hittade jag inget utan gick i trans på alla affärsidéer i därinne. Ja men herregud, jag kanske skulle öppna en trollaffär, eller en mosaikfabrik?
Så jag fick snällt vända, sätta mig på rumpan hemma och säga fy fy.
Jag kommer göra ett nytt försök nästa vecka igen.
Det enda projektet som jag nog ska ägna mig åt nu är att sluta tävla så mkt och ta och softa ner ganska så hårt.
Jag har en känsla av att detta kommer lägga sig lite när jag börjar plugga. Jag har liiiite för mkt tid just nu till att starta trollprojekt i huvudet.
Jag har kommit på att Theo går med på att sitta på pottan och borsta tänderna i ca 3 min varje morgon,
sminka, sminka, smiiinka fort
Torsdagslunch med Hanna och hennes lilla prinsessa-mysigt
Fredagslunch på samma ställe men med Lisa.
Creperiet är Örebros bästa hak-helt klart, underbar mat och lekhörna.
Theo var lååångt bort från mamma, kändes helskumt att han vill leka utan mig helt plötsligt,
bäst att ha ett -ingen kommer älska dig mer än din mor-samtal snart
Killarna lagar mat, det är bra att dom lär sig sin plats tidigt i livet
Jag dricker the-SJÄLV medans T leker
En väldigt trött liten A-B-
prins
Fredagsmys med farbror Mats
Mats ska ut i backen
Jag fick för mig i förmiddags att åka en sväng till stockholm idag och hälsa på syster.
Önska mig lycka till med T på tåget.
God eftermiddag!!
Din egen boss
De flesta människor går säkerligen omkring med en liten hemlig dröm. Kanske de skulle vilja starta ett företag, börja med en ny hobby eller något helt annat.
Det är så otroligt lätt att gå runt och drömma. Ha hopp om att det snart ska hända. Men samtidigt såå svårt att få ändan ur vagnen.
Jag vet att jag har skrivit om det här tidigare men det är något som ofta återkommer till mig så det är värt att upprepas.
Ofta tjuvkikar jag på andras liv och andras framgångar. Det är mkt sällan som jag missunnar personen/personerna i fråga sina framgångar, (som annars kan vara lätt att göra) utan snarare så beundrar jag dom.
Det är mkt få människor som kommer någonstans i livet utan att ha fått kämpa hårt för det. Många under flera års tid för att nå minsta framgång alls. För dessa människor verkar det inte existera att man ska misslyckas och ge upp utan det gäller att kämpa tills du nått ditt mål.
Jag önskar jag var så.
Jag ger upp på tok för lätt.
Jag känner mig själv tillräckligt mkt vid det här laget att jag kan uppriktigt erkänna att det är pga dålig självkänsla och inte av slöhet som jag alltid trott innan.
Självklart är jag trött. Självklart vill jag bara slänga mig på soffan när T somnat och endast ha målet att flytta mig till sängen när klockan blivit runt tio.
Men hur långt kommer jag då?
Hur ska jag kunna tillfredställa alla mina tankar och idéer när jag inte kan slå mig själv på axeln och säga att nu är det dags att förändra Emma. Punkt.
Det går ofta långa perioder i mitt liv då jag nästan sitter och väntar på en uppenbarelse av ngt slag.
Jag riktigt kan känna innan hur jag gottar mig i att vara totalt ointresserad av att förändra mig själv för jag väntar på min uppenbarelse. Totalt värdelös metod för övrigt eftersom du missar tokmycket roligt på vägen.
Det verkar som om högre makter tycker att det ska vara nog nu så nu har äntligen min U kommit. Imorse. I Theos röda puff. Framför nyhetsmorgon med munnen full av solrosfrön och cola light. Då kom den. Min puff i röva så att säga.
--Det var f*n i mig på tiden--
Dags att se till mina egna förutsättningar och inga andras
Dags att kanske inse att vissa människor är ämnade att göra vissa saker och andra inte
Sluta sträva efter mål som aldrig kommer inträffa (orealistiska mål som egentligen inte passar in i mitt liv alls)
Dags att tro på mina egna idéer. (Snart kommer jag ju sitta på hemmet och ångra, ångra, ångra att jag inte försökte i allafall)
Inse att det är mänskligt att misslyckas
Hädan efter kommer jag att försöka att inte slänga mig på soffan efter att T har somnat utan istället försöka sitta med mina projekt, har en viss känsla av att jag kommer känna mig väldigt tillfreds med mig själv då.
En tjej påväg mot förändring-Ja tack
Nu ska jag fika med Hanna!!
God förmiddag!!
Det är så otroligt lätt att gå runt och drömma. Ha hopp om att det snart ska hända. Men samtidigt såå svårt att få ändan ur vagnen.
Jag vet att jag har skrivit om det här tidigare men det är något som ofta återkommer till mig så det är värt att upprepas.
Ofta tjuvkikar jag på andras liv och andras framgångar. Det är mkt sällan som jag missunnar personen/personerna i fråga sina framgångar, (som annars kan vara lätt att göra) utan snarare så beundrar jag dom.
Det är mkt få människor som kommer någonstans i livet utan att ha fått kämpa hårt för det. Många under flera års tid för att nå minsta framgång alls. För dessa människor verkar det inte existera att man ska misslyckas och ge upp utan det gäller att kämpa tills du nått ditt mål.
Jag önskar jag var så.
Jag ger upp på tok för lätt.
Jag känner mig själv tillräckligt mkt vid det här laget att jag kan uppriktigt erkänna att det är pga dålig självkänsla och inte av slöhet som jag alltid trott innan.
Självklart är jag trött. Självklart vill jag bara slänga mig på soffan när T somnat och endast ha målet att flytta mig till sängen när klockan blivit runt tio.
Men hur långt kommer jag då?
Hur ska jag kunna tillfredställa alla mina tankar och idéer när jag inte kan slå mig själv på axeln och säga att nu är det dags att förändra Emma. Punkt.
Det går ofta långa perioder i mitt liv då jag nästan sitter och väntar på en uppenbarelse av ngt slag.
Jag riktigt kan känna innan hur jag gottar mig i att vara totalt ointresserad av att förändra mig själv för jag väntar på min uppenbarelse. Totalt värdelös metod för övrigt eftersom du missar tokmycket roligt på vägen.
Det verkar som om högre makter tycker att det ska vara nog nu så nu har äntligen min U kommit. Imorse. I Theos röda puff. Framför nyhetsmorgon med munnen full av solrosfrön och cola light. Då kom den. Min puff i röva så att säga.
--Det var f*n i mig på tiden--
Dags att se till mina egna förutsättningar och inga andras
Dags att kanske inse att vissa människor är ämnade att göra vissa saker och andra inte
Sluta sträva efter mål som aldrig kommer inträffa (orealistiska mål som egentligen inte passar in i mitt liv alls)
Dags att tro på mina egna idéer. (Snart kommer jag ju sitta på hemmet och ångra, ångra, ångra att jag inte försökte i allafall)
Inse att det är mänskligt att misslyckas
Hädan efter kommer jag att försöka att inte slänga mig på soffan efter att T har somnat utan istället försöka sitta med mina projekt, har en viss känsla av att jag kommer känna mig väldigt tillfreds med mig själv då.
En tjej påväg mot förändring-Ja tack
Nu ska jag fika med Hanna!!
God förmiddag!!
Klappaklappaaaa
Jag tänker ofta på hur mkt det egentligen krävs av människor.
Det är ju så otroligt många saker som ska bli gjorda hela tiden.
Förutom att man ska vara en närvarande mamma så vill man samtidigt vara en fru, en vän, en dotter och en syster.
Man vill ha ett städat hem, lyckas på jobbet/skolan och samtidigt mitt i allt måste man komma ihåg sig själv.
Det är inte konstigt att många blir stressade.
Jag vill buga till alla som får ihop livspusslet för inte är det helt lätt alla gånger.
Sen jag blev mamma så är ju omprioritering ett faktum.
Inte en enda onödig handling står på schemat. (Även om man ibland har lust att trycka in en o en annan)
Jag är mkt dålig på att ge mig själv egen tid. Dom där små stunderna när bara jag finns och ingen annan. Jag får tokigt dåligt samvete och känner att jag spiller dyrbar tid. När ska jag inse att den tiden med bara mig själv är minst lika viktig. Det är ju då jag finner ny kraft för att räcka till.
-Värt att tänka på-
Annars kan man ju undra vad vädergudarna har för sig.
I det här läget så måste man behålla lugnet och inte bli irriterad på att våren bara visade sig för att retas.
In dansade den med små, små knoppar, sol, glada människor och ny kraft för att sedan försvinna igen.
-Dålig stil-
Härom dagen såg jag på nyhetsmorgon, då var det en dam där som pratade om att man inte skulle bli så irriterad på småsaker i livet.
När man tex tappade ett mjölkpaket så skulle man bara lugnt säga;
-"Jahaa nu tappade jag mjölkpaketet, vad tokigt."
Hon menade på att hur mkt mjölk kan det egentligen finnas i en lite mjölk?
(Ganska mkt tycker jag)
Hon har ju helt rätt, det finns sååå mkt onödigt att bli irriterad på.
Så imorse provade jag att behålla lugnet när T fick med sig både min och sin egen tallrik ner på golvet och mig;
-"Jaha nu har jag mat över hela mig och mitt nystädade golv, vad tokigt."
Det funkade sådär.
Idag har annars jag försökt att städa här hemma.
Men eftersom T (efter flera månaders tjat från mig och E) äntligen lärt sig klappa händerna så fick jag inte så mkt gjort.
En gång i minuten var jag nämligen tvungen att ropa HURRAAA och klappa jag med eftersom T annars bröt ihop.
Så idag har vi mest klappat faktiskt.
Varför ska man städa när man kan klappa
Min prins
En trött modell
Som lika snabbt blir glad igen
Mys med mamma
Mysa på morgonen är det bästa som finns
God eftermiddag!!
Für Elise
När klockan visade 02:00 på den digitala visaren i bussen så tittade Lisa och jag på varandra och frågade oss varför vi satt på en buss mitt i natten?!
Som förra gången när jag åkte så tog det säkert tre timmar innan man motvilligt slumrade in och precis som förra gången tyckte chaffisen att det då var lagom för kafferast. (Han hade redan tagit en 40 min i ödeshög men vadå ta en till för all del).
Vi kom fram ca halv sju på morgonen och man kunde redan då (vid kundvagnshuset)skymta den smått psykotiska blicken i tanternas ögon. Tempot ökar och man börjar springa mot ingången.
Då Lisa tittade konstigt på mig för att jag drog i hennes vagn lite lätt för att komma fram först började jag inse att jag nog kan vara värst på stället. Jag vet inte vad det är men Ullared får en att vilja börja tävla med alla andra-underbart.
Vi hade en så himla mysig dag. Trots att vi var TOKIGT trötta, yra i huvudet, pms och att Lisa blev påkörd av en gubbe.
Det var ingen som körde på mig den här gången. Jag gav nog intrycket av att alla skulle undvika det. En tant knuffade vid ett tillfälle undan min vagn medans jag gick så hon skulle komma fram först. Jag hämnades med att gömma hennes kundvagn på hästavdelningen.
Många fynd och tusenlappar senare drog vi tillbaks hem.
Återigen var det rast i Ödeshög till våran stora förtjusning. Lisa ville lyssna på dialekten och jag ville gå och hälsa på farfar. Men eftersom chaffisen drog ca en kvart tidigare från Ulla (han tyckte det kändes som om alla var med) så var det inte värt att chansa. Övernattning I Ödeshög kändes sådär faktiskt.
Idag känns det som om jag har varit på en 5-dagars festival och druckit olämpliga drycker för jag är HELT klubbad.
Jag kan tydligen inte missa en natts sömn längre.
Det var det värt i vilket fall som helst.
En heldag med Lisa säger man INTE nej till.
Tack för en underbar dag!!
06.40 och kön börjar bildas
Vi kände oss halvfräscha under hela dagen
Jag blir Ullapsykotisk
Den enda maten som finns på området, två mål inom loppet av tre timmar och min mage säger nej tack
Underbart att sitta i bussen påväg hem och äta godis o läsa tidning
Ett av fynden var en potta.
Jag satte Theo på den imorse och han gjorde tvåan, han blev så till sig att han ställde sig upp och kissade på golvet.
Att lära sitt barn att gå på potten är ju en lek tänkte jag.
Andra gången började T skrika, han ville inte alls sitta där. (Jag kan förstå honom, för vem vill att ens toa ska börja spela Für Elise när man släpper på kisset.)
Morgondagens mål
-Städa lägenheten
-Skruva loss musikanläggningen på T potta
Nu ska jag lägga mig och hoppas på att jag har blivit normal till imorgon.
GodNatt!!
Som förra gången när jag åkte så tog det säkert tre timmar innan man motvilligt slumrade in och precis som förra gången tyckte chaffisen att det då var lagom för kafferast. (Han hade redan tagit en 40 min i ödeshög men vadå ta en till för all del).
Vi kom fram ca halv sju på morgonen och man kunde redan då (vid kundvagnshuset)skymta den smått psykotiska blicken i tanternas ögon. Tempot ökar och man börjar springa mot ingången.
Då Lisa tittade konstigt på mig för att jag drog i hennes vagn lite lätt för att komma fram först började jag inse att jag nog kan vara värst på stället. Jag vet inte vad det är men Ullared får en att vilja börja tävla med alla andra-underbart.
Vi hade en så himla mysig dag. Trots att vi var TOKIGT trötta, yra i huvudet, pms och att Lisa blev påkörd av en gubbe.
Det var ingen som körde på mig den här gången. Jag gav nog intrycket av att alla skulle undvika det. En tant knuffade vid ett tillfälle undan min vagn medans jag gick så hon skulle komma fram först. Jag hämnades med att gömma hennes kundvagn på hästavdelningen.
Många fynd och tusenlappar senare drog vi tillbaks hem.
Återigen var det rast i Ödeshög till våran stora förtjusning. Lisa ville lyssna på dialekten och jag ville gå och hälsa på farfar. Men eftersom chaffisen drog ca en kvart tidigare från Ulla (han tyckte det kändes som om alla var med) så var det inte värt att chansa. Övernattning I Ödeshög kändes sådär faktiskt.
Idag känns det som om jag har varit på en 5-dagars festival och druckit olämpliga drycker för jag är HELT klubbad.
Jag kan tydligen inte missa en natts sömn längre.
Det var det värt i vilket fall som helst.
En heldag med Lisa säger man INTE nej till.
Tack för en underbar dag!!
06.40 och kön börjar bildas
Vi kände oss halvfräscha under hela dagen
Jag blir Ullapsykotisk
Den enda maten som finns på området, två mål inom loppet av tre timmar och min mage säger nej tack
Underbart att sitta i bussen påväg hem och äta godis o läsa tidning
Ett av fynden var en potta.
Jag satte Theo på den imorse och han gjorde tvåan, han blev så till sig att han ställde sig upp och kissade på golvet.
Att lära sitt barn att gå på potten är ju en lek tänkte jag.
Andra gången började T skrika, han ville inte alls sitta där. (Jag kan förstå honom, för vem vill att ens toa ska börja spela Für Elise när man släpper på kisset.)
Morgondagens mål
-Städa lägenheten
-Skruva loss musikanläggningen på T potta
Nu ska jag lägga mig och hoppas på att jag har blivit normal till imorgon.
GodNatt!!
En PMS-kossa på Ullared
-Man får inte titta på mig
-Man får inte prata med mig (speciellt inte Erik)
-Jag måste äta ifred
-Kolla på TV ifred
-Jag kan inte umgås med nån kompis
-Inte gå på stan
-Inte göra nått som redan innan kunde irritera mig för då finns det chans att det går illa
-JAG MÅSTE VARA HELT IFRED
Såhär är jag en gång i månaden. Då kan det ju inte vara annat än underbart att leva ihop med mig.
Jag tycker faktiskt att jag varit ganska mild den här månaden men det kanske inte jag ska uttala mig om.
Det måste ju för i hela friden finnas nått man kan äta för PMS, jag är ju en fara för allmänheten.
Inatt ska jag o Lisa till Ullared.
Det kan ju knappast bli mysigare. Hoppas bara man kan sova i bussen. Förra gången jag åkte satt det en tant framför mig som verkade tro att det var en liggbuss hos åkte i. Hon tryyyckte ner sätet bakåt (ännu mera än vad dom är kab. till) och sket fullständigt i att man bad henne åka upp något. NEJ, hon hade probelm med nacken hon och kunde knappt röra sig. (Det verkade dock släppa när vi var framme.)
Nu kom jag på nått--att ha PMS på Ulla kanske inte är så dumt i allafall.
Tanterna kommer ju inte ha en chans mot mig när jag ska fram med vagnen.
Idag ska jag iallafall fixa inför imorgon.
Min strävan efter en kravfritt liv är nog faktiskt nära nu.
När man känner sig stressad över att fixa sin matsäck för en shoppingresa kanske man har lyckats.
--Ahhh underbart--
-Jag undrar förresten om jag kommer hålla i Bingon på bussen även den här resan-
(Ja jag behöver ju inte vara orolig för att bli en tant för det verkar som om det redan har hänt)
-Hurra-
Nej nu måste jag och T gå till affären.
Kanske jag blir inbjuden i en rasseklubb även idag.
Förresten tycker jag det är konstigt att hon hoppade på mig om det--för en gång när jag cyklade (dock på fel sida av vägen) så ropade en gubbe argt efter mig;-"Att ni syrianer aldrig kan lära er att cykla". Så tydligen ser jag ju inte svensk ut.
-Vi bor i ett så vänligt land-
En PMS-Emma i sitt esse
Vi hörs på söndag eftersom jag kommer hem imorgon natt!
God förmiddag!!
-Man får inte prata med mig (speciellt inte Erik)
-Jag måste äta ifred
-Kolla på TV ifred
-Jag kan inte umgås med nån kompis
-Inte gå på stan
-Inte göra nått som redan innan kunde irritera mig för då finns det chans att det går illa
-JAG MÅSTE VARA HELT IFRED
Såhär är jag en gång i månaden. Då kan det ju inte vara annat än underbart att leva ihop med mig.
Jag tycker faktiskt att jag varit ganska mild den här månaden men det kanske inte jag ska uttala mig om.
Det måste ju för i hela friden finnas nått man kan äta för PMS, jag är ju en fara för allmänheten.
Inatt ska jag o Lisa till Ullared.
Det kan ju knappast bli mysigare. Hoppas bara man kan sova i bussen. Förra gången jag åkte satt det en tant framför mig som verkade tro att det var en liggbuss hos åkte i. Hon tryyyckte ner sätet bakåt (ännu mera än vad dom är kab. till) och sket fullständigt i att man bad henne åka upp något. NEJ, hon hade probelm med nacken hon och kunde knappt röra sig. (Det verkade dock släppa när vi var framme.)
Nu kom jag på nått--att ha PMS på Ulla kanske inte är så dumt i allafall.
Tanterna kommer ju inte ha en chans mot mig när jag ska fram med vagnen.
Idag ska jag iallafall fixa inför imorgon.
Min strävan efter en kravfritt liv är nog faktiskt nära nu.
När man känner sig stressad över att fixa sin matsäck för en shoppingresa kanske man har lyckats.
--Ahhh underbart--
-Jag undrar förresten om jag kommer hålla i Bingon på bussen även den här resan-
(Ja jag behöver ju inte vara orolig för att bli en tant för det verkar som om det redan har hänt)
-Hurra-
Nej nu måste jag och T gå till affären.
Kanske jag blir inbjuden i en rasseklubb även idag.
Förresten tycker jag det är konstigt att hon hoppade på mig om det--för en gång när jag cyklade (dock på fel sida av vägen) så ropade en gubbe argt efter mig;-"Att ni syrianer aldrig kan lära er att cykla". Så tydligen ser jag ju inte svensk ut.
-Vi bor i ett så vänligt land-
En PMS-Emma i sitt esse
Vi hörs på söndag eftersom jag kommer hem imorgon natt!
God förmiddag!!
En invandrarbukett tack!!
Idag när jag vaknade trodde jag att det skulle bli en tråkig dag utan några som helst händelser. Men Lisa ville ha över oss på lunch + att Anna fyller 30 idag så jag gick mellan husen och hade en helt underbar dag.
När jag skulle shoppa en bukett med blommor till Anna så var jag med om nått märkligt.
Jag hade valt bukett och damen i butiken började slå in den i tidningspapper.
E;-"Jo skulle jag kunna få sånt där genomskinligt papper om, det ser så festligt ut
DiB;-"Nä men det vill du väl inte ha?
E;-"Jooo"
DiB;-"Men du vill väl inte ha en invandrarbukett"
E;-"???"
DiB;-"Ja jag vet att man inte ska säga så högt men det vill väl ingen människa ha, en invandrarbukett alltså"
E;-"Ähh okej"
För det första undrar jag hur en invandrarbukett ser ut sen kan man ju bli ngt mörkrädd när det helt plötsligt ska vara naturligt och helt normalt att uttala sig rasistiskt.
Det som tom kan vara värre i det hela är ju att hon verkligen ville ha med mig på samtalet. En lutning över disken och nästan lite viskande försök att få med mig i hennes rasseklubb funkade tyvärr inte utan jag lämnade butiken medans jag tittade konstigt på damen i butiken.
--Jag säger bara skärpning--
Efter min lilla utflykt mötte jag upp Erik för ett nytt försök att mata änderna.
Idag vekar dom ha sugit på knarkbröd för stördare fåglar får man leta efter. Det är verkligen inte en oskyldig grej att mata fåglar nu förtiden.
Kommer ni ihåg psykofågeln?
Han verkade komma ihåg mig i allafall, för när säkert 70 fåglar kom flyyygande emot oss var han i mitten med vingarna rakt ut, blicken fast på mig och fräste allt vad han hade.
Ja när tom E backar och tycker vi ska gå därifrån så har jag ju i allafall inte överdrivit.
Tårta hos Anna
Födelsedagsbarnet
Förmodligen dagens snyggaste kort
Theo och Stina
Theo älskar att ligga ovanpå samt sitta på sina kamrater
Sötisarna
T lär A-B hur man kan busa hemma hos honom
T vinkar och äter gröt
Och tycker själv han är fantastiskt rolig
Efter etag hittade vi ett ställe med ngt lugnare fåglar (fast en bit bort såg vi knarkaränderna komma farandes så var tvungna att gå igen.)
Nu ska jag leka kvack kvack några timmar!!
God kväll!!
När jag skulle shoppa en bukett med blommor till Anna så var jag med om nått märkligt.
Jag hade valt bukett och damen i butiken började slå in den i tidningspapper.
E;-"Jo skulle jag kunna få sånt där genomskinligt papper om, det ser så festligt ut
DiB;-"Nä men det vill du väl inte ha?
E;-"Jooo"
DiB;-"Men du vill väl inte ha en invandrarbukett"
E;-"???"
DiB;-"Ja jag vet att man inte ska säga så högt men det vill väl ingen människa ha, en invandrarbukett alltså"
E;-"Ähh okej"
För det första undrar jag hur en invandrarbukett ser ut sen kan man ju bli ngt mörkrädd när det helt plötsligt ska vara naturligt och helt normalt att uttala sig rasistiskt.
Det som tom kan vara värre i det hela är ju att hon verkligen ville ha med mig på samtalet. En lutning över disken och nästan lite viskande försök att få med mig i hennes rasseklubb funkade tyvärr inte utan jag lämnade butiken medans jag tittade konstigt på damen i butiken.
--Jag säger bara skärpning--
Efter min lilla utflykt mötte jag upp Erik för ett nytt försök att mata änderna.
Idag vekar dom ha sugit på knarkbröd för stördare fåglar får man leta efter. Det är verkligen inte en oskyldig grej att mata fåglar nu förtiden.
Kommer ni ihåg psykofågeln?
Han verkade komma ihåg mig i allafall, för när säkert 70 fåglar kom flyyygande emot oss var han i mitten med vingarna rakt ut, blicken fast på mig och fräste allt vad han hade.
Ja när tom E backar och tycker vi ska gå därifrån så har jag ju i allafall inte överdrivit.
Tårta hos Anna
Födelsedagsbarnet
Förmodligen dagens snyggaste kort
Theo och Stina
Theo älskar att ligga ovanpå samt sitta på sina kamrater
Sötisarna
T lär A-B hur man kan busa hemma hos honom
T vinkar och äter gröt
Och tycker själv han är fantastiskt rolig
Efter etag hittade vi ett ställe med ngt lugnare fåglar (fast en bit bort såg vi knarkaränderna komma farandes så var tvungna att gå igen.)
Nu ska jag leka kvack kvack några timmar!!
God kväll!!
Balle-shopping
Jag hade glömt bort hur otroligt glad man blir av våren.
Eller rättare sagt jag har inte blivit det tidigare men iår verkar det spritta nått otroligt inom mig.
Allt känns plötsligt lite lättare och jag blir lite fnittrig. (Stabilt.)
Det känns även som om alla människor blir lite trevligare (eller så är det jag som blir det).
Ahh detta är underbart.
Om dom bara kunde sopa undan alla småstenar också så Lisa slapp få dom i sina Robin Hood-skor med så skulle det vara perfekt.
Jag får lust att byta ut allt hemma på en gång. Men jag koncentrerar mig nu på garderoben. Ja jag kan ju självklart inte heller utesluta balkongen. Åhh jag måste balle-shoppa.
Idag var vi på babysång, jag vet inte vad jag höll på med för jag sjöng bara i ca en kvart sen var mina låtar slut. Antingen sjöng jag väldigt snabbt eller så glömde jag hälften.
Mysigt var det i allafall. Måste lära mammorna att som ska hålla den tonarten som jag ger dom bara, (det blir sådär halvbra när alla sjunger en egen tonart och drar till med den version de gillar bäst på sången.)
Aja, det spelar verkligen inte så stor roll. Huvudsaken är att dom tycker det är roligt och trivs.
Ja herregud vad positiv jag är idag--våren är min grej tror jag.
(Det gäller att jag inte blir föööör positiv för då kommer jag inte ha nått att blogga om :)
Jag har även fått baksug igen, hoppas det håller i sig den här gången.
När jag kollar på tex Leila bakar så blir jag så inspirerad att jag nästan spricker. Tokmysigt med sånna program tycker. (Snart är det sommar=Ernst=Ja tack)
Idag gjorde jag mini cheesecake med vit choklad, av smeten att döma (jag blev yr av glädje) så kommer det bli en hit.
Jag återkommer med resultatet eftersom som ska stå i frysen i flera timmar. (Om jag orkar vänta.)
Min prins
Anna o Signe
Coolingar
A-B tycker det är bra med brillor i solen
Theo slutkörd efter babysången
Nu ska jag laga mat till svärmor som kommer snart.
God eftermiddag!!
Eller rättare sagt jag har inte blivit det tidigare men iår verkar det spritta nått otroligt inom mig.
Allt känns plötsligt lite lättare och jag blir lite fnittrig. (Stabilt.)
Det känns även som om alla människor blir lite trevligare (eller så är det jag som blir det).
Ahh detta är underbart.
Om dom bara kunde sopa undan alla småstenar också så Lisa slapp få dom i sina Robin Hood-skor med så skulle det vara perfekt.
Jag får lust att byta ut allt hemma på en gång. Men jag koncentrerar mig nu på garderoben. Ja jag kan ju självklart inte heller utesluta balkongen. Åhh jag måste balle-shoppa.
Idag var vi på babysång, jag vet inte vad jag höll på med för jag sjöng bara i ca en kvart sen var mina låtar slut. Antingen sjöng jag väldigt snabbt eller så glömde jag hälften.
Mysigt var det i allafall. Måste lära mammorna att som ska hålla den tonarten som jag ger dom bara, (det blir sådär halvbra när alla sjunger en egen tonart och drar till med den version de gillar bäst på sången.)
Aja, det spelar verkligen inte så stor roll. Huvudsaken är att dom tycker det är roligt och trivs.
Ja herregud vad positiv jag är idag--våren är min grej tror jag.
(Det gäller att jag inte blir föööör positiv för då kommer jag inte ha nått att blogga om :)
Jag har även fått baksug igen, hoppas det håller i sig den här gången.
När jag kollar på tex Leila bakar så blir jag så inspirerad att jag nästan spricker. Tokmysigt med sånna program tycker. (Snart är det sommar=Ernst=Ja tack)
Idag gjorde jag mini cheesecake med vit choklad, av smeten att döma (jag blev yr av glädje) så kommer det bli en hit.
Jag återkommer med resultatet eftersom som ska stå i frysen i flera timmar. (Om jag orkar vänta.)
Min prins
Anna o Signe
Coolingar
A-B tycker det är bra med brillor i solen
Theo slutkörd efter babysången
Nu ska jag laga mat till svärmor som kommer snart.
God eftermiddag!!
Ta vara på tiden
Ibland tror jag inte människor (inkl. mig själv) förstår hur mkt tid man lägger på neg. tankar.
Både om sig själva och andra.
Tid som skulle kunna gå till helt andra sysslor som man istället mår bra av.
Det är självklart helt naturligt att inte alltid känna sig tillfreds med sig själv och möjligt det liv man lever men man kan tänka en extra gång ibland på hur mkt tid och enregi som faktiskt går åt.
Nästan dagligen funderar jag på kroppsfixering, ni vet den som finns överallt.
Allt som oftast träffar jag vuxna kvinnor som på ett sunt sätt (enligt dom själva) tänker på sin vikt och hur dom ser ut.
Det finns självklart kvinnor som kan hantera sin bantning men också väldigt många som låter den ta över hela deras liv.
Jag är så FRUKTANSVÄRT trött på allt vad bantning och kroppsfixering heter. Så trött att jag skulle vilja bränna allt som har med det att göra.
Det är verkligen inte kvinnornas fel att dom dras med så kraftigt i deras försök att gå ner i vikt.
Bantning har den effekten på människor. Den kan skapa ett adrenalin som gör att folk tror att det här var verkligen vad dom behövde för att bli lyckliga. Puschar man sin bantning för långt försvinner dock adr. och något annat tar över.
Jag är helt säker på att många som läser detta kommer att skaka på huvudet och sucka--tycka att jag har fel.
Det är okej för mig. Jag vill bara poängtera att en ätstörning skapas genom att låta kroppsfixeringen ta över ens liv. Hur gammal man än må vara.
Att bantning och klagomål på sina kroppar är bland det vanligaste samtalsämnet idag hos folk är ju helt sinnes.
Ofta tänker man inte på de små elaka kommentarerna man ger sig själv inför andra. Kommentarer som faktiskt hur mkt man ej vill tro det eggar sig fast i huvudet och skapar ett negativt tankemönster. Ännu en kommentar nästa dag fyller på mönstret och så är man igång igen.
Igång i en spiral som är lika svår att komma ur varje gång.
Det låter nu som om jag läxar upp alla andra och själv står helt nöjd och belåten varje dag, nickar till min spegelbild och tackar Gud för att han skapt mig perfekt. (Vilket egentligen är sanningen, som hos alla andra människor.)
Men så belåten är jag inte. Jag kämpar varje dag med att acceptera mig själv. Dom flesta dagar misslyckas jag och är så elak att jag skäms. Men jag vill lyckas, därför kämpar jag vidare.
Jag vet vad jag pratar om, jag skulle kunna skriva fem böcker om ätstörningar (vilket jag förhoppningsvis gör en dag).
Min slutkläm är egentligen bara en vilja att alla ska tänka på hur många ggr om dagen man tänker positivt/negativt om sig själv.
Jag tänker från och med nu börja försöka ändra mitt tankemönster. Jag ger ALLDELES för mkt tid och energi till neg. tankar om mig själv varje dag.
--Fy skäms--
Sådär, nu har jag fått ur mig lite ilska-mkt bra terapi detta!!
Bli ett fan av dig själv
God eftermiddag
Både om sig själva och andra.
Tid som skulle kunna gå till helt andra sysslor som man istället mår bra av.
Det är självklart helt naturligt att inte alltid känna sig tillfreds med sig själv och möjligt det liv man lever men man kan tänka en extra gång ibland på hur mkt tid och enregi som faktiskt går åt.
Nästan dagligen funderar jag på kroppsfixering, ni vet den som finns överallt.
Allt som oftast träffar jag vuxna kvinnor som på ett sunt sätt (enligt dom själva) tänker på sin vikt och hur dom ser ut.
Det finns självklart kvinnor som kan hantera sin bantning men också väldigt många som låter den ta över hela deras liv.
Jag är så FRUKTANSVÄRT trött på allt vad bantning och kroppsfixering heter. Så trött att jag skulle vilja bränna allt som har med det att göra.
Det är verkligen inte kvinnornas fel att dom dras med så kraftigt i deras försök att gå ner i vikt.
Bantning har den effekten på människor. Den kan skapa ett adrenalin som gör att folk tror att det här var verkligen vad dom behövde för att bli lyckliga. Puschar man sin bantning för långt försvinner dock adr. och något annat tar över.
Jag är helt säker på att många som läser detta kommer att skaka på huvudet och sucka--tycka att jag har fel.
Det är okej för mig. Jag vill bara poängtera att en ätstörning skapas genom att låta kroppsfixeringen ta över ens liv. Hur gammal man än må vara.
Att bantning och klagomål på sina kroppar är bland det vanligaste samtalsämnet idag hos folk är ju helt sinnes.
Ofta tänker man inte på de små elaka kommentarerna man ger sig själv inför andra. Kommentarer som faktiskt hur mkt man ej vill tro det eggar sig fast i huvudet och skapar ett negativt tankemönster. Ännu en kommentar nästa dag fyller på mönstret och så är man igång igen.
Igång i en spiral som är lika svår att komma ur varje gång.
Det låter nu som om jag läxar upp alla andra och själv står helt nöjd och belåten varje dag, nickar till min spegelbild och tackar Gud för att han skapt mig perfekt. (Vilket egentligen är sanningen, som hos alla andra människor.)
Men så belåten är jag inte. Jag kämpar varje dag med att acceptera mig själv. Dom flesta dagar misslyckas jag och är så elak att jag skäms. Men jag vill lyckas, därför kämpar jag vidare.
Jag vet vad jag pratar om, jag skulle kunna skriva fem böcker om ätstörningar (vilket jag förhoppningsvis gör en dag).
Min slutkläm är egentligen bara en vilja att alla ska tänka på hur många ggr om dagen man tänker positivt/negativt om sig själv.
Jag tänker från och med nu börja försöka ändra mitt tankemönster. Jag ger ALLDELES för mkt tid och energi till neg. tankar om mig själv varje dag.
--Fy skäms--
Sådär, nu har jag fått ur mig lite ilska-mkt bra terapi detta!!
Bli ett fan av dig själv
God eftermiddag
Klistermärkestrick
Alla föräldrar har väl små tricks för att deras barn ska sitta för sig själv en stund så man som vuxen får, ja tex sitta vid datorn en stund.
Mitt senaste trick är att sätta klistermärken lite här och där. Sen går Theo runt och plpckar bort dom och sitter o pillar, säkert i hela fem minuter-och det är en lång stund vill jag lova.
Klistermärken är hett med andra ord.
Idag kom Lisa o Algot hit en stund.
Lisa fick ont i magen och var tvungen att dra hem så jag känner att min L-abstinens inte fick vad den ville. Tur att vi har lördagen framför oss.
Innan dom kom sprang jag upp på stan och skulle kolla lite vårkläder igen. Men herregud-jag förstår inte modet i vår. Skjortor och stora tunikor som gör att man ser gravvo ut igen.
Jag lurades häromdagen att köpa ett par men insåg mitt misstag när jag kom hem.
Så idag lämnade jag tillbaks dom. (jag skäms alltid och känner mig som en snåljåp när jag ska lämna tillbaks kläder och drabbas alltid av ett behov att förklara mig för butiksbiträdet vilket dom inte verkar hålla med om.)
E;-"Hej, jag måste TYVÄRR lämna tillbaks dom här"
B-B;-"Jaha okej"
E;-"Ja jag såg snygg ut i affären när jag provade men när jag kom hem såg jag för j'***g ut"
Butiksbiträdet blir tyst
E;-"Ja jag såg gravvo ut i den, ja jag var ju nyss gravvo så man vill ju inte vara det igen liksom. Theo heter han, ja min son alltså, han är tio mån. nu så det kanske är dags om du förstår vad jag menar (Jag blinkar till B-B)
B-B;-"Mmm, här är dina pengar
E;-"Ja, det är ju inte så mkt att tjoha om men små bäckar små, så måste man tänka vet du, när man har barn alltså.
(Butiksbiträdet börjar hjälpa nästa kund)
Shit, där får man för att man vill småprata lite.
Theo blev överlycklig när Algot kom på besök
T gör sin spexmin
Fiiiina LIsa
Tilda
Stabilt gäng
Gulligaste pojkarna
Nu har T verkligen tröttnat på klistermärks-leken
God eftermiddag
Mitt senaste trick är att sätta klistermärken lite här och där. Sen går Theo runt och plpckar bort dom och sitter o pillar, säkert i hela fem minuter-och det är en lång stund vill jag lova.
Klistermärken är hett med andra ord.
Idag kom Lisa o Algot hit en stund.
Lisa fick ont i magen och var tvungen att dra hem så jag känner att min L-abstinens inte fick vad den ville. Tur att vi har lördagen framför oss.
Innan dom kom sprang jag upp på stan och skulle kolla lite vårkläder igen. Men herregud-jag förstår inte modet i vår. Skjortor och stora tunikor som gör att man ser gravvo ut igen.
Jag lurades häromdagen att köpa ett par men insåg mitt misstag när jag kom hem.
Så idag lämnade jag tillbaks dom. (jag skäms alltid och känner mig som en snåljåp när jag ska lämna tillbaks kläder och drabbas alltid av ett behov att förklara mig för butiksbiträdet vilket dom inte verkar hålla med om.)
E;-"Hej, jag måste TYVÄRR lämna tillbaks dom här"
B-B;-"Jaha okej"
E;-"Ja jag såg snygg ut i affären när jag provade men när jag kom hem såg jag för j'***g ut"
Butiksbiträdet blir tyst
E;-"Ja jag såg gravvo ut i den, ja jag var ju nyss gravvo så man vill ju inte vara det igen liksom. Theo heter han, ja min son alltså, han är tio mån. nu så det kanske är dags om du förstår vad jag menar (Jag blinkar till B-B)
B-B;-"Mmm, här är dina pengar
E;-"Ja, det är ju inte så mkt att tjoha om men små bäckar små, så måste man tänka vet du, när man har barn alltså.
(Butiksbiträdet börjar hjälpa nästa kund)
Shit, där får man för att man vill småprata lite.
Theo blev överlycklig när Algot kom på besök
T gör sin spexmin
Fiiiina LIsa
Tilda
Stabilt gäng
Gulligaste pojkarna
Nu har T verkligen tröttnat på klistermärks-leken
God eftermiddag
Busshatare
Jag är en busshatare.
Jag har så länge tillbaks jag kan minnas ALLTID avskytt dom där lådorna på hjul.
Hela gymnasiet skulle man åka med den orangea bussen som luktade svett och damm och istället för att sova en halvtimma extra skulle man springa till busshållplatsen. (Ja då menar jag verkligen springa eftersom mina tvångstankar att springa in och larma om hsuet m.m gjorde mig NÅGOT sen.)
Allt som oftast försökte jag åka med min pappa som skulle åt samma håll, men då skulle man stå PRICK halv åtta utanför bilen annars fick men höra det hela vägen till skolan. (2 mil.) Jag var alltid så himla rädd att jag skulle vara sen till pappas bil så då fick man välja bussen.
Dessa busshatarkänslor sitter i ännu idag och varje gång jag ska med en buss i den här staden så mår jag fysiskt dåligt.
När man stått i en halvtimma (eftersom bussen alltid är sen) så är den oftast full (eftersom det bara går på två barnvagnar.)
Då blir jag så arg att min doktor säger att det bästa för min hälsa är att ta körkort.
Så det är ett av mina projekt nu.
Ja men hur svårt kan det vara, jag o svärmor har ju redan gått handledarutbilningen. Efter det känns det ju som om dom kan ge kortet direkt i handen på mig.
Detta lärde vi oss på kursen;
-Att man ej ska köra full
-Att man ej ska svänga kraftigt vänster på en landsväg
-Att föreläsaren verkar ha aggressionsproblem och att han inte gillar folk som inte kör enligt körkortsboken
Annars har det här varit en Underbar dag.
Vårsolen fick mig att vilja börja dansa lyckodans.
Helnöjd att man kan bära brillor igen
Haaalleluja
Lite häng med kusinen Olle som för övrigt kommer bli en hjärtekrossare som ni ser
Vackra Alice o G
Söta Morfar och Ussa
Nu ska jag och min kära kolla Beck (om jag kan få honom att byta över från sporten vill säga.)
God Natt!!
Jag har så länge tillbaks jag kan minnas ALLTID avskytt dom där lådorna på hjul.
Hela gymnasiet skulle man åka med den orangea bussen som luktade svett och damm och istället för att sova en halvtimma extra skulle man springa till busshållplatsen. (Ja då menar jag verkligen springa eftersom mina tvångstankar att springa in och larma om hsuet m.m gjorde mig NÅGOT sen.)
Allt som oftast försökte jag åka med min pappa som skulle åt samma håll, men då skulle man stå PRICK halv åtta utanför bilen annars fick men höra det hela vägen till skolan. (2 mil.) Jag var alltid så himla rädd att jag skulle vara sen till pappas bil så då fick man välja bussen.
Dessa busshatarkänslor sitter i ännu idag och varje gång jag ska med en buss i den här staden så mår jag fysiskt dåligt.
När man stått i en halvtimma (eftersom bussen alltid är sen) så är den oftast full (eftersom det bara går på två barnvagnar.)
Då blir jag så arg att min doktor säger att det bästa för min hälsa är att ta körkort.
Så det är ett av mina projekt nu.
Ja men hur svårt kan det vara, jag o svärmor har ju redan gått handledarutbilningen. Efter det känns det ju som om dom kan ge kortet direkt i handen på mig.
Detta lärde vi oss på kursen;
-Att man ej ska köra full
-Att man ej ska svänga kraftigt vänster på en landsväg
-Att föreläsaren verkar ha aggressionsproblem och att han inte gillar folk som inte kör enligt körkortsboken
Annars har det här varit en Underbar dag.
Vårsolen fick mig att vilja börja dansa lyckodans.
Helnöjd att man kan bära brillor igen
Haaalleluja
Lite häng med kusinen Olle som för övrigt kommer bli en hjärtekrossare som ni ser
Vackra Alice o G
Söta Morfar och Ussa
Nu ska jag och min kära kolla Beck (om jag kan få honom att byta över från sporten vill säga.)
God Natt!!
Äntligen tillbaks
Åhhh vad jag är glad just nu, äntligen känner jag mig pigg igen.
Det verkar som alla influensor har runnit av mig och jag känner inspration igen. Jag trodde allvarligt att jag skulle vara pesso för evigt.
Ja, det är ingen höjdare att vara sjuk när man är mamma, det finns liksom inte tid till det.
Andledningen att det tar så lång tid att bli frisk är säkert för att man aldrig bara kan få ligga och sova bort allt, utan är alltid igång fastän man har feber i kroppen.
När jag var kräksjuk hängde T på mitt ben och slet samtidigt som jag var, ja, ni förstår- väldigt intim med toaletten. Då kan man kanske känna att lite space skulle sitta fint men vad gör man inte. Upp med skiten och tillbaks till kvackleken.
Nu när jag känner mig pigg igen känner jag inspriration till att fixa massa saker i veckan som kommer.
I maj ska vi ha dop komb. födelsedagsfest för mig och T och det är dags att börja planera redan nu eftersom det blir ett stort kalas--KUL!!
På lördag drar jag och Lisa till lovely Ullared och ska götta oss. Vi är dock livrädda att drabbas av en ny magbakt. denna vecka så vi ska hålla oss långt borta från slickande barn på öppna förskolan m.m.
Det ska i vilket fall bli fantastiskt mysigt och roligt. Alla ni som inte förstår hur man kan planera en Ullareds-resa i flera mån. och gå och längta så är svaret att det krävs ett genuint intresse för shopping och nedsatta priser :)
En annan sak som är väldigt rolig är att på Gekås hemsida kan man med webkamera se hur lång kö det bildats utanför--UNDERBART!!
Idag jobbar E så T o jag ska gå och hänga med mamma o pappa tänkte vi.
Härom dagen berättade mamma att hon drömde att hon stekte en levande katt-det tyckte hon var en märklig dröm.
--Ganska märklig JA--
Så äntligen kom min lilla prins hem igår efter att ha varit på utflykt hela dagen.
Enligt mamma hade han inte sagt ett knyst på HELA dagen.
Hmm
God förmiddag
Det verkar som alla influensor har runnit av mig och jag känner inspration igen. Jag trodde allvarligt att jag skulle vara pesso för evigt.
Ja, det är ingen höjdare att vara sjuk när man är mamma, det finns liksom inte tid till det.
Andledningen att det tar så lång tid att bli frisk är säkert för att man aldrig bara kan få ligga och sova bort allt, utan är alltid igång fastän man har feber i kroppen.
När jag var kräksjuk hängde T på mitt ben och slet samtidigt som jag var, ja, ni förstår- väldigt intim med toaletten. Då kan man kanske känna att lite space skulle sitta fint men vad gör man inte. Upp med skiten och tillbaks till kvackleken.
Nu när jag känner mig pigg igen känner jag inspriration till att fixa massa saker i veckan som kommer.
I maj ska vi ha dop komb. födelsedagsfest för mig och T och det är dags att börja planera redan nu eftersom det blir ett stort kalas--KUL!!
På lördag drar jag och Lisa till lovely Ullared och ska götta oss. Vi är dock livrädda att drabbas av en ny magbakt. denna vecka så vi ska hålla oss långt borta från slickande barn på öppna förskolan m.m.
Det ska i vilket fall bli fantastiskt mysigt och roligt. Alla ni som inte förstår hur man kan planera en Ullareds-resa i flera mån. och gå och längta så är svaret att det krävs ett genuint intresse för shopping och nedsatta priser :)
En annan sak som är väldigt rolig är att på Gekås hemsida kan man med webkamera se hur lång kö det bildats utanför--UNDERBART!!
Idag jobbar E så T o jag ska gå och hänga med mamma o pappa tänkte vi.
Härom dagen berättade mamma att hon drömde att hon stekte en levande katt-det tyckte hon var en märklig dröm.
--Ganska märklig JA--
Så äntligen kom min lilla prins hem igår efter att ha varit på utflykt hela dagen.
Enligt mamma hade han inte sagt ett knyst på HELA dagen.
Hmm
God förmiddag
Egentid
Dagens attgöralista:
-Sova 2 timmar
-Sminka mig och göra mig iordning i lung och ro
-Ringa efter hämtpizza (maginfluensan är över och min kropp sa pizza tack)
-Kolla på en film och äta choklad
-Gosa med E när han kommer hem från jobbet
Theo är alltså med andra ord inte hemma idag. Väldigt konstigt.
Hela dagen spenderar han med sin mormor, morfar, moster och kusiner och jag ska ha egentid.
Oj vad jag har längtat efter att få ligga och sova, läsa lite i en bok, kanske kolla en film.
Såhär blev det istället;
-Jag kan omöjligt sova, fastän jag är sjukligt trött så åker ögonen upp och jag känner mig TOK-stressad. Ingen aning om varför men kanske för att jag känner mig tvungen att somna och hämta kraft.
-Sminka mig gjorde jag ändå på 1 minut eftersom vanan sitter i
-Ringde efter pizza men mådde illa av lukten och kunde knappt äta
-Jag har ingen film att kolla på
-Om gosandet får jag återkomma eftersom jag fortfarande är ensam hemma
Jag är alltså helt otroligt dålig på att ha egentid.
Jag tror det krävs typ en helg för mig för att jag ska hinna slappna av. Det är inte det att jag inte litar på min familjs förmåga att ta hand om T, abslout INTE men jag tycker det är så svårt att vara ifrån honom.
Innan han kom ut och även när han var som minst så trodde jag inte för en sekund att jag skulle bli en mamma som hade svårt för att lämna bort sitt barn en stund men nähää-jag hade fel.
Jag är ju för i hela friden som en mens-hund som oroligt springer omkring och letar efter sina bebishundar.
--Mm, där har jag nått annat jag kan jobba på--
Jag som alltid tjatar om vikten för att ha egentid--det gällde visst inte mig själv.
Jag får helt enkelt se det som den kärlek som det faktiskt är, jag vill att min lilla prins ska vara hemma och så är det inte mer med det :)
Jag funderar på vad tusan jag ska hitta på
Kanske kolla över min kaosgarderob....
Nej nu ska jag tvångssova
God eftermiddag
-Sova 2 timmar
-Sminka mig och göra mig iordning i lung och ro
-Ringa efter hämtpizza (maginfluensan är över och min kropp sa pizza tack)
-Kolla på en film och äta choklad
-Gosa med E när han kommer hem från jobbet
Theo är alltså med andra ord inte hemma idag. Väldigt konstigt.
Hela dagen spenderar han med sin mormor, morfar, moster och kusiner och jag ska ha egentid.
Oj vad jag har längtat efter att få ligga och sova, läsa lite i en bok, kanske kolla en film.
Såhär blev det istället;
-Jag kan omöjligt sova, fastän jag är sjukligt trött så åker ögonen upp och jag känner mig TOK-stressad. Ingen aning om varför men kanske för att jag känner mig tvungen att somna och hämta kraft.
-Sminka mig gjorde jag ändå på 1 minut eftersom vanan sitter i
-Ringde efter pizza men mådde illa av lukten och kunde knappt äta
-Jag har ingen film att kolla på
-Om gosandet får jag återkomma eftersom jag fortfarande är ensam hemma
Jag är alltså helt otroligt dålig på att ha egentid.
Jag tror det krävs typ en helg för mig för att jag ska hinna slappna av. Det är inte det att jag inte litar på min familjs förmåga att ta hand om T, abslout INTE men jag tycker det är så svårt att vara ifrån honom.
Innan han kom ut och även när han var som minst så trodde jag inte för en sekund att jag skulle bli en mamma som hade svårt för att lämna bort sitt barn en stund men nähää-jag hade fel.
Jag är ju för i hela friden som en mens-hund som oroligt springer omkring och letar efter sina bebishundar.
--Mm, där har jag nått annat jag kan jobba på--
Jag som alltid tjatar om vikten för att ha egentid--det gällde visst inte mig själv.
Jag får helt enkelt se det som den kärlek som det faktiskt är, jag vill att min lilla prins ska vara hemma och så är det inte mer med det :)
Jag funderar på vad tusan jag ska hitta på
Kanske kolla över min kaosgarderob....
Nej nu ska jag tvångssova
God eftermiddag
Kräksjuka
Jag tycker det är konstigt att det finns förklaringar till allt varför barn är jobbiga, speciellt under det första året.
Förklaringar som;
-Theo skriker så mycket.-
Svar; Det är pga tvåmånadersfasen.
-Theo blir så ledsen så fort jag går
Svar; Det är pga 3månadersfasen
-Theo är såååå arg-
Svar; Det är pga 5 månadersfasen
-Men han är ju 7 månader??-
Svar; Ja men fas som fas, det återkommer hela tiden
-(Kul, när man trodde en fas var slut så återkommer den...hmm)
Eller så kan man säga som det är.
Första bebisåret är SKITJOBBIGT. Det tycker i allafall jag. Det handlar mest om att bära, bära, bära och bära. Och så lite byta blöja och amma däremellan.
Jag tror inte jag är ensam om att känna så. För en del passar bebistiden perfekt och allt är som rosa moln. Men man kan också få det liiite jobbigare.
Theo ville aldrig vara en bebis, det märktes så himla tydligt. Han var ständigt frustrerad att han inte kunde göra något själv. Och när hans skrek sig igenom dagar och nätter med sin onda mage så kände man sig så otroligt maktlös.
Hur mkt jag än myste och älskade min lilla prins så kände jag alltid att det skulle bli skönt när han blev lite större.
Jag gjorde mitt allra bästa under det här första året men ärligt talat, +1 mamma är bra skit.
Det passar både mig, Theo o Erik mkt bättre.
Annars har jag legat sjuk i fyra dagar nu-maginfluensa.
Man blir lika förvånad varje gång hur sjuk man blir. Jag var tvungen att ringa till min mamma ochfråga om det verkligen stämde att man skulle må såhär dåligt--det gjorde det.
Idag är jag piggare men illamåendet vill visst inte släppa taget.
Här kommer lite sommarbilder för att smitta lite kraft (+ att kameran kanske inte varit glödhet dom senaste dagarna.)
En varm Theo
Söta kussar som sover
Nu måste jag lägga mig igen känner jag.
Hoppas på att bli pigg snart igen--började städa imorse så jag ser en förbättring
God eftermiddag!!
Förklaringar som;
-Theo skriker så mycket.-
Svar; Det är pga tvåmånadersfasen.
-Theo blir så ledsen så fort jag går
Svar; Det är pga 3månadersfasen
-Theo är såååå arg-
Svar; Det är pga 5 månadersfasen
-Men han är ju 7 månader??-
Svar; Ja men fas som fas, det återkommer hela tiden
-(Kul, när man trodde en fas var slut så återkommer den...hmm)
Eller så kan man säga som det är.
Första bebisåret är SKITJOBBIGT. Det tycker i allafall jag. Det handlar mest om att bära, bära, bära och bära. Och så lite byta blöja och amma däremellan.
Jag tror inte jag är ensam om att känna så. För en del passar bebistiden perfekt och allt är som rosa moln. Men man kan också få det liiite jobbigare.
Theo ville aldrig vara en bebis, det märktes så himla tydligt. Han var ständigt frustrerad att han inte kunde göra något själv. Och när hans skrek sig igenom dagar och nätter med sin onda mage så kände man sig så otroligt maktlös.
Hur mkt jag än myste och älskade min lilla prins så kände jag alltid att det skulle bli skönt när han blev lite större.
Jag gjorde mitt allra bästa under det här första året men ärligt talat, +1 mamma är bra skit.
Det passar både mig, Theo o Erik mkt bättre.
Annars har jag legat sjuk i fyra dagar nu-maginfluensa.
Man blir lika förvånad varje gång hur sjuk man blir. Jag var tvungen att ringa till min mamma ochfråga om det verkligen stämde att man skulle må såhär dåligt--det gjorde det.
Idag är jag piggare men illamåendet vill visst inte släppa taget.
Här kommer lite sommarbilder för att smitta lite kraft (+ att kameran kanske inte varit glödhet dom senaste dagarna.)
En varm Theo
Söta kussar som sover
Nu måste jag lägga mig igen känner jag.
Hoppas på att bli pigg snart igen--började städa imorse så jag ser en förbättring
God eftermiddag!!
Dagens fågelattityd
Jag älskar att blogga, att sitta och skriva, fundera och bara ha det bra.
Jag vill verkligen blogga varje dag och brukar också göra det men för allas bästa har jag hållit mig ifrån datorn etag nu. När man i över en vecka bara gått hemma pga sjukdom så har jag inte så mkt att säga.
Jag skulle ju kunna blogga om när T och jag går runt runt runt runt i lägenheten mellan att man byter bajsblöjor eller torkar spy men jag anar en viss brist på intresse.
Men jag hoppas att vi snart kan komma ur denna bubbla och komma tillbaks till verkligheten.
Imorse när jag sminkade mig trodde jag för en stund att min energi var tillbaks.
Jag tog nämligen emot ett väldigt prestigefyllt skådis-pris och mitt tacktal blev jag själv rörd av faktiskt.
Jag hann komma till hur min klänning såg ut, sen var jag tvungen att lägga mig för att vila. (Jag kände hur mina inre röster skakade på huvudet och tyckte jag var slö--shit, jag är rädd att dom ska överge mig.)
Imorse hur trött jag en var så kände jag (när kl. var halvåtta och man var redan klar med morgonens bestyr) att nu MÅSTE jag bara hitta på nått. Jaha alla är sjuka så då går vi och shoppar sa jag till Theo. Jag tolkade hans da da som ett ja.
Så upp på stan bar det av för att skapa en ny vårgarderob.
Snabbt insåg jag att jag verkligen skulle behöva en stylist, jag kan ju inte matcha. Plus att hur ska man kunna prova kläder när T sitter och ryter i vagnen, det droppar svett ner på min mage och jag mår plötsligt tok-illa. Av rädsla för att spy ner H/M;s damavdelning skyndade jag mig ut och fokuserade istället på att shoppa till T.
Jag efterlyser en frivillig stylist--min önskan är Fru Sussie Thörn som omöjligt kan se annat än tokigt fräsch o snygg ut i tid och otid.
Du kan ringa mig S.
Dagens shoppingsfångst till T
Jag måste även flika in vad som hände när T och jag helt oskyldigt skulle mata fåglarna.
För det första kommer världens största fågel fram till oss och fräser, han är inte ens intersserad av konsums 10-kronors bröd utan kommer bara närmre vagnen för varje sekund. Hans smått psykotiska blick får mig att bli rädd och backar.
Då kommer säkert 200 änder och hackar på mina fötter, ja men herregud, man skulle ju kunna ha dom som innefåglar så tama som dom är. Jag är verkligen inte rädd för fåglar, jag har ju för i hela friden haft en fritt flygande papegoja i lägenheten under flera år. Men dom här är lite halväckliga faktiskt.
Dom brydde sig inte ens om mina fösa-undan-med-handen-försök utan fortsatte att picka (en bit bort från psykfågeln, även dom har nog kännt av hans inte helt friska betéende.)
Så nu tänker vi INTE mata fåglar mera. (Det blev inget bra avslut heller eftersom det kom en bil och ut gick en gubbe soim började banga med en hammare i en stål-pelare. Fråga mig inte varför. Alla fåglar flög över oss samtidigt och jag började skrika. Den enda som satt kvar var såklart psykfågeln som inte verkar ha hört nått.)
--Mer otama änder till ån tack--
Bröd som ligger liiite för nära T
T verkar inte inse faran
Utan verkar få en ganska bra kontakt med den fräsande P-F
Mysigt hade vi med
Nej men oj oj oj nu är det bäst att jag flyttar mig för här ska E kolla fotboll (för att jag bokat Tv:n med Desperate H...bra gjort.)
God Natt!!
Jag vill verkligen blogga varje dag och brukar också göra det men för allas bästa har jag hållit mig ifrån datorn etag nu. När man i över en vecka bara gått hemma pga sjukdom så har jag inte så mkt att säga.
Jag skulle ju kunna blogga om när T och jag går runt runt runt runt i lägenheten mellan att man byter bajsblöjor eller torkar spy men jag anar en viss brist på intresse.
Men jag hoppas att vi snart kan komma ur denna bubbla och komma tillbaks till verkligheten.
Imorse när jag sminkade mig trodde jag för en stund att min energi var tillbaks.
Jag tog nämligen emot ett väldigt prestigefyllt skådis-pris och mitt tacktal blev jag själv rörd av faktiskt.
Jag hann komma till hur min klänning såg ut, sen var jag tvungen att lägga mig för att vila. (Jag kände hur mina inre röster skakade på huvudet och tyckte jag var slö--shit, jag är rädd att dom ska överge mig.)
Imorse hur trött jag en var så kände jag (när kl. var halvåtta och man var redan klar med morgonens bestyr) att nu MÅSTE jag bara hitta på nått. Jaha alla är sjuka så då går vi och shoppar sa jag till Theo. Jag tolkade hans da da som ett ja.
Så upp på stan bar det av för att skapa en ny vårgarderob.
Snabbt insåg jag att jag verkligen skulle behöva en stylist, jag kan ju inte matcha. Plus att hur ska man kunna prova kläder när T sitter och ryter i vagnen, det droppar svett ner på min mage och jag mår plötsligt tok-illa. Av rädsla för att spy ner H/M;s damavdelning skyndade jag mig ut och fokuserade istället på att shoppa till T.
Jag efterlyser en frivillig stylist--min önskan är Fru Sussie Thörn som omöjligt kan se annat än tokigt fräsch o snygg ut i tid och otid.
Du kan ringa mig S.
Dagens shoppingsfångst till T
Jag måste även flika in vad som hände när T och jag helt oskyldigt skulle mata fåglarna.
För det första kommer världens största fågel fram till oss och fräser, han är inte ens intersserad av konsums 10-kronors bröd utan kommer bara närmre vagnen för varje sekund. Hans smått psykotiska blick får mig att bli rädd och backar.
Då kommer säkert 200 änder och hackar på mina fötter, ja men herregud, man skulle ju kunna ha dom som innefåglar så tama som dom är. Jag är verkligen inte rädd för fåglar, jag har ju för i hela friden haft en fritt flygande papegoja i lägenheten under flera år. Men dom här är lite halväckliga faktiskt.
Dom brydde sig inte ens om mina fösa-undan-med-handen-försök utan fortsatte att picka (en bit bort från psykfågeln, även dom har nog kännt av hans inte helt friska betéende.)
Så nu tänker vi INTE mata fåglar mera. (Det blev inget bra avslut heller eftersom det kom en bil och ut gick en gubbe soim började banga med en hammare i en stål-pelare. Fråga mig inte varför. Alla fåglar flög över oss samtidigt och jag började skrika. Den enda som satt kvar var såklart psykfågeln som inte verkar ha hört nått.)
--Mer otama änder till ån tack--
Bröd som ligger liiite för nära T
T verkar inte inse faran
Utan verkar få en ganska bra kontakt med den fräsande P-F
Mysigt hade vi med
Nej men oj oj oj nu är det bäst att jag flyttar mig för här ska E kolla fotboll (för att jag bokat Tv:n med Desperate H...bra gjort.)
God Natt!!
Lite kraft tack!!
Januari, februari och mars är mina värsta månader. Det har det alltid varit.
Det här året tänkte jag inte tillåta att dom skulle påverka mig lika mkt som dom brukar så januari gick faktiskt ganska bra. Men nu känns det som om all min inspration är borta igen, jag är tömd på energi och det gillar jag INTE.
Det är kanske inte så jättekonstigt när man tänker efter.
-Det är blask och slask ute
-Det regnar eller snöar i princip varje dag
-Man känner sig sådär lagom vintertråkig i både utséende och kläder
-När man varit sjuk en vecka och äntligen är frisk så slickar någon i familjen på främmande föremål och en ny magbakterie hälsar på
-Alla ens kompisar är sjuka eller väldigt stressade på jobb/skola
-Det känns liiite långt till våren
Sådärja, en riktigt pesso-lista-enjoy!!
Kanske inga större bekymmer men det räcker för att man ska bli lite misspepp.
Nu har jag klagat färdigt.
En sak man tycker att jag kanske borde ha lärt sig vid det här laget är att ingen annan än jag kan ta tag i problem och bekymmer. Det knackar knappast på dörren och en glädjecoach kommer in och trycker i mig glada tankar.
(Det vore egentligen skönt, tänk om hon coach-Mia skulla komma in en timme om dagen och bara peppa en. Det verkar inte som om man kan slingra sig när man är i hennes klor--det skulle jag behöva i dessa tider.)
I brist på coach-Mia blir det istället lite vårshopping och färgning av håret tror jag minsann
(Jajjemän, jag blir redan piggare av tanken)
Jo förresten mitt möte med syon ang. högskolan gick fint. Nu har jag lagt upp en smart plan. Det var en mkt snäll tant--gilla. Hon hade tålamod med en tankspridd mamma.
S;- "Ja det är ungefär så det går till
E;-"Vilket då?
S;-"Ja det du frågade om
E;-"Jahaaaa
(Ingen aning vad jag frågade om utan nickar bara intresserat och försöker se smart nog ut att gå på högskolan, syon är inte övertygad utan tar om allt en gång till)
--Det borde finnas fler snälla tanter--
Annars har min helg varit väääldigt lugn och dåsig, timmarna har bara flugit iväg och vi har gått runt i mysbyxor och pratat sluddrigt med varandra. Nej nu får jag för i hela friden pigga på mig.
En väldigt söt prins
Min favvo-outfit, farligt snygg
Helgfika med vansinnigt god semla
Läsa bok med farmor
Nu ska jag laga en MKT god lunch med lax, solroskärnor, fetaost, avocado och annat fint
Eriks meny blir; Blåbärssoppa och kex (kul)
Theos; Bajsstoppande välling
God eftermiddag
Det här året tänkte jag inte tillåta att dom skulle påverka mig lika mkt som dom brukar så januari gick faktiskt ganska bra. Men nu känns det som om all min inspration är borta igen, jag är tömd på energi och det gillar jag INTE.
Det är kanske inte så jättekonstigt när man tänker efter.
-Det är blask och slask ute
-Det regnar eller snöar i princip varje dag
-Man känner sig sådär lagom vintertråkig i både utséende och kläder
-När man varit sjuk en vecka och äntligen är frisk så slickar någon i familjen på främmande föremål och en ny magbakterie hälsar på
-Alla ens kompisar är sjuka eller väldigt stressade på jobb/skola
-Det känns liiite långt till våren
Sådärja, en riktigt pesso-lista-enjoy!!
Kanske inga större bekymmer men det räcker för att man ska bli lite misspepp.
Nu har jag klagat färdigt.
En sak man tycker att jag kanske borde ha lärt sig vid det här laget är att ingen annan än jag kan ta tag i problem och bekymmer. Det knackar knappast på dörren och en glädjecoach kommer in och trycker i mig glada tankar.
(Det vore egentligen skönt, tänk om hon coach-Mia skulla komma in en timme om dagen och bara peppa en. Det verkar inte som om man kan slingra sig när man är i hennes klor--det skulle jag behöva i dessa tider.)
I brist på coach-Mia blir det istället lite vårshopping och färgning av håret tror jag minsann
(Jajjemän, jag blir redan piggare av tanken)
Jo förresten mitt möte med syon ang. högskolan gick fint. Nu har jag lagt upp en smart plan. Det var en mkt snäll tant--gilla. Hon hade tålamod med en tankspridd mamma.
S;- "Ja det är ungefär så det går till
E;-"Vilket då?
S;-"Ja det du frågade om
E;-"Jahaaaa
(Ingen aning vad jag frågade om utan nickar bara intresserat och försöker se smart nog ut att gå på högskolan, syon är inte övertygad utan tar om allt en gång till)
--Det borde finnas fler snälla tanter--
Annars har min helg varit väääldigt lugn och dåsig, timmarna har bara flugit iväg och vi har gått runt i mysbyxor och pratat sluddrigt med varandra. Nej nu får jag för i hela friden pigga på mig.
En väldigt söt prins
Min favvo-outfit, farligt snygg
Helgfika med vansinnigt god semla
Läsa bok med farmor
Nu ska jag laga en MKT god lunch med lax, solroskärnor, fetaost, avocado och annat fint
Eriks meny blir; Blåbärssoppa och kex (kul)
Theos; Bajsstoppande välling
God eftermiddag
Hemmafru
Nu har jag gått hemma lite för många dagar utan att göra ngt börjar jag känna.
Det märks mkt tydligt på mig när det är dags för en aktivitet. För att inte tala om hur min oro växer när jag inte är sysselsatt.
Så nästa vecka får jag ta och aktivera mig något. Jag vet inte vad jag hållit på med den här veckan ärligt talat.
Det är ju alltså nu meningen att T ska börja på dagis till hösten.
Det är också meningen att jag ska börja plugga.
Så jag har gått och hoppats på att jag ska komma in på min utbildning för då skulle allt lösa sig (typ).
Jag är duktig på att gå och planera i huvudet som jag tidigare skrivit om, men aldrig få ändan ur vagnen riktigt.
Så även i det här fallet.
Men så inträffade ngt på bara ett par dagar, jag tog tag i saker som jag aldrig i mitt liv trodde jag skulle göra.
Idag ska jag tex träffa en syo på universitetet och prata om alt. utb. om jag inte kommer in på den som jag har i första hand.
Det känns bra--det känns som om det kommer att ordna sig.
Men ändå kunde jag inte låta bli att hålla extra hårt i vagnen idag på T:s och min morgonpromenad.
Vi gick förbi ett dagis och på gården stod en liten unge och skrek efter sin mamma.
Jag frös till is och började gråta--ville hämta ungen och leta efter hennes mamma åt henne--ville gå in till dagispersonalen och fråga varför dom inte tar hand om alla barn?!
Kanske vore att överdriva så istället tittade jag bara på en fröken med en MKT oroväckande min och gick vidare.
På hemvägen stod dom kvar på ungefär samma platser men den här gången tittade fröken på mig samtidigt som hon klappade ungen på huvudet--en övertygande klapp att jo, vi tar visst hand om barnen här.
Jag blev inte övertygad, jag ville bara springa hem--vara hemma med T för alltid.
--Jag tror jag behöver jobba på den här biten--
Våran prins
T i pulkabacken, det går dock inte att åka i blötsnö upptäckte vi.
T tyckte det var lagom fart i allafall
Gunga är också en hit
Nu är det som sagt snart dags för ett möte på syo:n, sen bär det av på Gangstar-kväll, (klädparty).
Jag planerar att köpa mkt!!
God eftermiddag!!
Det märks mkt tydligt på mig när det är dags för en aktivitet. För att inte tala om hur min oro växer när jag inte är sysselsatt.
Så nästa vecka får jag ta och aktivera mig något. Jag vet inte vad jag hållit på med den här veckan ärligt talat.
Det är ju alltså nu meningen att T ska börja på dagis till hösten.
Det är också meningen att jag ska börja plugga.
Så jag har gått och hoppats på att jag ska komma in på min utbildning för då skulle allt lösa sig (typ).
Jag är duktig på att gå och planera i huvudet som jag tidigare skrivit om, men aldrig få ändan ur vagnen riktigt.
Så även i det här fallet.
Men så inträffade ngt på bara ett par dagar, jag tog tag i saker som jag aldrig i mitt liv trodde jag skulle göra.
Idag ska jag tex träffa en syo på universitetet och prata om alt. utb. om jag inte kommer in på den som jag har i första hand.
Det känns bra--det känns som om det kommer att ordna sig.
Men ändå kunde jag inte låta bli att hålla extra hårt i vagnen idag på T:s och min morgonpromenad.
Vi gick förbi ett dagis och på gården stod en liten unge och skrek efter sin mamma.
Jag frös till is och började gråta--ville hämta ungen och leta efter hennes mamma åt henne--ville gå in till dagispersonalen och fråga varför dom inte tar hand om alla barn?!
Kanske vore att överdriva så istället tittade jag bara på en fröken med en MKT oroväckande min och gick vidare.
På hemvägen stod dom kvar på ungefär samma platser men den här gången tittade fröken på mig samtidigt som hon klappade ungen på huvudet--en övertygande klapp att jo, vi tar visst hand om barnen här.
Jag blev inte övertygad, jag ville bara springa hem--vara hemma med T för alltid.
--Jag tror jag behöver jobba på den här biten--
Våran prins
T i pulkabacken, det går dock inte att åka i blötsnö upptäckte vi.
T tyckte det var lagom fart i allafall
Gunga är också en hit
Nu är det som sagt snart dags för ett möte på syo:n, sen bär det av på Gangstar-kväll, (klädparty).
Jag planerar att köpa mkt!!
God eftermiddag!!
Konsten att njuta av dagen
Jag är en orolig själ. Det har jag alltid varit. Från att jag var mkt liten minns jag (och har fått återberättat för mig) att jag ständigt gick och var orolig över allt jag kunde komma på--därav blev jag hypokondriker.
Jag hade turen att växa upp med en mamma som var sjuksköterska och som jobbade på vårdcentralen (som låg nära min skola tyvärr) så ofta jag kunde gick jag dit för att låtsas hälsa på min mamma. Men det enda jag ville var att få en privatstund med en läkare som kunde konstatera mina sjukdomar.
Jag älskade även när mamma hade sina kompsiar som var läkare på besök hemma hos oss. Då kröp jag upp i soffan brevid dom och sa; -"Nu när du ändå är här kan du väl passa på att känna på mina knölar". (Knölarna var lymfkörtlar som det tog flera år innan jag accept. var inget annat än det.)
Jag har även fått återberättat för mig att min gamsla skolsyster har sagt till mamma att när jag var sju år (det var först då man fick gå själv till sjuksyster på rasterna utan att säga till fröken) kom in till henne och sagt; -"Hej, jag tror jag blivit blind."
Efter det besöket väntade mååånga andra (man har många raster i lågstadiet.)
Hypokondrin har följt mig hela livet och det tar verkligen på krafterna att ha en ny sjukdom varje dag.
Det är det och all annan oro jag känner varje dag som jag nu börjar bli MYCKET trött på.
Jag har ingen hejd över saker att oroa mig för. Det känns ofta som om jag inte bara kan njuta av dagen.
När allt känns så underbart bra (som det oftast gör) så kan jag inte låta bli att tänka; Men såhär bra kan det ju bara inte vara, snart kommer det att hända något och då måste jag vara beredd.
--Kul inställning--
Jag blir tokig på mig själv när jag håller på såhär. (Jag börjar dock inse ett mönster, ju sämre sömn ju fler sjukdomar och oro.)
Nej, nu är det dags för mig att släppa på det här lite.
Återkommer med information om hur det går.
--------------
Imorse vaknade jag med ett spybarn jämter mig, han har dock bara spytt en gång så jag tror inte på magsjuka.
Jag ställde i allafall in mig på en tråkig dag men jag känner mig för glad för att tillåta det.
--Ibland blir man ju bara så stolt över sig själv--
Theo på öppna förskolan igår
Han hittade en dockvagn för enorma barn som han diggade starkt
Morgonmys med mamma och pappa
På väg för att köpa mammas dagliga cola
Puss på mamma
Kolla in världens coolaste mössa
Mai:s mössor--ett måste i vår
En sak som är lite konstigt är att när jag har turban efter jag har duschat eller mössa så känner inte T igen mig.
Han vill inte ens kolla på mig och om han tillslut gör det så börjar han stortjuta.
He likes my hair.
En annan sak som jag letar efter varje morgon är Eriks hårvax, det har han gömt för mig.
Snåljåp skulle jag vilja säga.
Så eftersom han tar av min biltemas handsalva (20 kr) varje dag så tänkte jag att den med ska gömmas f.o.m nu.
--Bra plan--
Nu måste jag ta tag i våran lägenhet, den har svämmat över .
God eftermiddag!!
Jag hade turen att växa upp med en mamma som var sjuksköterska och som jobbade på vårdcentralen (som låg nära min skola tyvärr) så ofta jag kunde gick jag dit för att låtsas hälsa på min mamma. Men det enda jag ville var att få en privatstund med en läkare som kunde konstatera mina sjukdomar.
Jag älskade även när mamma hade sina kompsiar som var läkare på besök hemma hos oss. Då kröp jag upp i soffan brevid dom och sa; -"Nu när du ändå är här kan du väl passa på att känna på mina knölar". (Knölarna var lymfkörtlar som det tog flera år innan jag accept. var inget annat än det.)
Jag har även fått återberättat för mig att min gamsla skolsyster har sagt till mamma att när jag var sju år (det var först då man fick gå själv till sjuksyster på rasterna utan att säga till fröken) kom in till henne och sagt; -"Hej, jag tror jag blivit blind."
Efter det besöket väntade mååånga andra (man har många raster i lågstadiet.)
Hypokondrin har följt mig hela livet och det tar verkligen på krafterna att ha en ny sjukdom varje dag.
Det är det och all annan oro jag känner varje dag som jag nu börjar bli MYCKET trött på.
Jag har ingen hejd över saker att oroa mig för. Det känns ofta som om jag inte bara kan njuta av dagen.
När allt känns så underbart bra (som det oftast gör) så kan jag inte låta bli att tänka; Men såhär bra kan det ju bara inte vara, snart kommer det att hända något och då måste jag vara beredd.
--Kul inställning--
Jag blir tokig på mig själv när jag håller på såhär. (Jag börjar dock inse ett mönster, ju sämre sömn ju fler sjukdomar och oro.)
Nej, nu är det dags för mig att släppa på det här lite.
Återkommer med information om hur det går.
--------------
Imorse vaknade jag med ett spybarn jämter mig, han har dock bara spytt en gång så jag tror inte på magsjuka.
Jag ställde i allafall in mig på en tråkig dag men jag känner mig för glad för att tillåta det.
--Ibland blir man ju bara så stolt över sig själv--
Theo på öppna förskolan igår
Han hittade en dockvagn för enorma barn som han diggade starkt
Morgonmys med mamma och pappa
På väg för att köpa mammas dagliga cola
Puss på mamma
Kolla in världens coolaste mössa
Mai:s mössor--ett måste i vår
En sak som är lite konstigt är att när jag har turban efter jag har duschat eller mössa så känner inte T igen mig.
Han vill inte ens kolla på mig och om han tillslut gör det så börjar han stortjuta.
He likes my hair.
En annan sak som jag letar efter varje morgon är Eriks hårvax, det har han gömt för mig.
Snåljåp skulle jag vilja säga.
Så eftersom han tar av min biltemas handsalva (20 kr) varje dag så tänkte jag att den med ska gömmas f.o.m nu.
--Bra plan--
Nu måste jag ta tag i våran lägenhet, den har svämmat över .
God eftermiddag!!
Tråkigt
Idag blir det en dag i puffen. T e sjuk o det är så himla tråkigt. Jag som hade fullt schema idag :( nä snart bär d av till konsum för att köpa cola. Förresten tycker jag det går halvbra att Blogga från mobilen. Igår hade jag postat tio inlägg utan att veta om det.
Erik
Flera gånger om dagen så får jag en överväldigande kärlekskänslor när jag ser eller tänker på Erik.
Jag trodde inte det var möjligt att känna den känslan--den otroligt härliga känslan av att här är mannen som jag inte vill leva utan--här är han som jag vill ALLTID ska stå vid min sida.
--Häftigt--
Tänk egentligen, där gick jag på björnstugan en sommarnatt. Sur, grinig och ville bara gå hem när jag mötte E.
Det första jag tänkte var faktiskt (klyschigt men sant)--jäklar vilka bruna, fina ögon, och shit kan han sluta glo. :)
Tiden efter gick fort som tusan. Första gången han tog min hand (jag blev nervös och släppte, började rota i väskan och höll upp nått och utbrast; Nämen titta här vad jag har med mig) till att vi har en liten pojke och ett liv tillsammans.
--Det är så stort för mig--så otroligt stort.--
E gör mig hel på så många olika sätt. Jag har aldrig tidigare mött någon som har den effekten på mig som han har. Med honom känner jag ett starkt behov att ändra på alla mina dåliga sidor, tänka efter, känna, ta beslut osv. Allt som jag innan ville slå bort får han mig att ta tag i. Han ger sig aldrig. (Ett måste när man lever med en velig snigel som mig.)
E och jag är så otroligt olika på många sätt men på lika många sätt lika.
Han har sidor jag aldrig kommer förstå mig på och intressen jag inte trodde man kunde ha men jag är ju likadan--så vi respekterar varandra och möts istället där vi är lika--där står vi tillsammans och där vill vi vara.
Jag känner aldrig några tvivel när det gäller oss, det finns bara han för mig.
Jag tror på ödet, annars har jag ingen annan förklaring till varför människor möts och vill leva resten av sina liv med varandra.
Det är förutbestämt--det måste det vara.
Det var min kärleksförklaring för dagen till Mr E.
Jag trodde inte det var möjligt att känna den känslan--den otroligt härliga känslan av att här är mannen som jag inte vill leva utan--här är han som jag vill ALLTID ska stå vid min sida.
--Häftigt--
Tänk egentligen, där gick jag på björnstugan en sommarnatt. Sur, grinig och ville bara gå hem när jag mötte E.
Det första jag tänkte var faktiskt (klyschigt men sant)--jäklar vilka bruna, fina ögon, och shit kan han sluta glo. :)
Tiden efter gick fort som tusan. Första gången han tog min hand (jag blev nervös och släppte, började rota i väskan och höll upp nått och utbrast; Nämen titta här vad jag har med mig) till att vi har en liten pojke och ett liv tillsammans.
--Det är så stort för mig--så otroligt stort.--
E gör mig hel på så många olika sätt. Jag har aldrig tidigare mött någon som har den effekten på mig som han har. Med honom känner jag ett starkt behov att ändra på alla mina dåliga sidor, tänka efter, känna, ta beslut osv. Allt som jag innan ville slå bort får han mig att ta tag i. Han ger sig aldrig. (Ett måste när man lever med en velig snigel som mig.)
E och jag är så otroligt olika på många sätt men på lika många sätt lika.
Han har sidor jag aldrig kommer förstå mig på och intressen jag inte trodde man kunde ha men jag är ju likadan--så vi respekterar varandra och möts istället där vi är lika--där står vi tillsammans och där vill vi vara.
Jag känner aldrig några tvivel när det gäller oss, det finns bara han för mig.
Jag tror på ödet, annars har jag ingen annan förklaring till varför människor möts och vill leva resten av sina liv med varandra.
Det är förutbestämt--det måste det vara.
Det var min kärleksförklaring för dagen till Mr E.
John förrädare
Det mest centrala i mitt liv just nu är min sömn--det är lite som när människan har brist på mat så jagar den föda--detsamma gäller sömn.
Jag försöker hela tiden klura ut stunder som jag kan sova på.
Ibland kan jag sitta och fantisera om hur det skulle vara att krypa ner, eller så
Jag blir eller rättare sagt är en odräglig människa just nu--jag hoppas det ska vända snart.
Det känns så hemskt att jag rent ut sagt kan känna irritation mot dom som får sova--vilken bittertant jag börjar på att bli.
Men så är det--ingen sömn föder monster.
Något annat jag tänker på mkt är vad jag ska hitta på när min mammaledighet är över.
Jag hoppas starkt på att komma in på univers. men om jag inte gör det då?!
Jakten på triss månadsklöver fortsätter.
Tänk bara; Slippa oroa sig för att man ska få in pengar varje månad. Jag sitter där i vårat 20-talshus. Har några beställningar på lite konstprojekt--men ingeeeeen stress--jag levererar när jag hinner.
Ena dagen kanske jag bara känner för att sitta inne hos min granne som även hon vann månaden innan mig. Vi fikar och stickar om vartannat.
Och den andra dagen så kanske jag känner för att måla lite--eller kanske inte--det spelar ingen roll för det finns inga krav
Jag strävar efter en kravlös vardag--det skulle passa mig perfekt.
Idag firade vi mamma och åt frukostbuffé på Clarion--supermysigt.
Theo
Gustav
Pappa och mamma
Mys med morfars grabbar
Min älskling
Fina Jenny kom över och fikade till T stora förtjusning
Nu ska jag fixa nytt i vårat kök, jag har tvingat syster att sy.
Jag har många syslavar.
Återkommer med kort.
God eftermiddag!!
Jag försöker hela tiden klura ut stunder som jag kan sova på.
Ibland kan jag sitta och fantisera om hur det skulle vara att krypa ner, eller så
Jag blir eller rättare sagt är en odräglig människa just nu--jag hoppas det ska vända snart.
Det känns så hemskt att jag rent ut sagt kan känna irritation mot dom som får sova--vilken bittertant jag börjar på att bli.
Men så är det--ingen sömn föder monster.
Något annat jag tänker på mkt är vad jag ska hitta på när min mammaledighet är över.
Jag hoppas starkt på att komma in på univers. men om jag inte gör det då?!
Jakten på triss månadsklöver fortsätter.
Tänk bara; Slippa oroa sig för att man ska få in pengar varje månad. Jag sitter där i vårat 20-talshus. Har några beställningar på lite konstprojekt--men ingeeeeen stress--jag levererar när jag hinner.
Ena dagen kanske jag bara känner för att sitta inne hos min granne som även hon vann månaden innan mig. Vi fikar och stickar om vartannat.
Och den andra dagen så kanske jag känner för att måla lite--eller kanske inte--det spelar ingen roll för det finns inga krav
Jag strävar efter en kravlös vardag--det skulle passa mig perfekt.
Idag firade vi mamma och åt frukostbuffé på Clarion--supermysigt.
Theo
Gustav
Pappa och mamma
Mys med morfars grabbar
Min älskling
Fina Jenny kom över och fikade till T stora förtjusning
Nu ska jag fixa nytt i vårat kök, jag har tvingat syster att sy.
Jag har många syslavar.
Återkommer med kort.
God eftermiddag!!
