emmamunk

Ibland går dagarna i ett, eller inte ibland utan hela tiden.
Jag stannar sällan upp och bara funderar.
Jag kör efter rutiner och man vet hur dagen ska läggas upp för att vara bäst för Theo.
Så måste det ju bara vara.
Men ibland slår det mig hur lite man egentligen tar hand om sig själv.
Jag älskar att vara med Theo över allt annat men glömmer ofta mina egna behov.
Jag tror jag skulle vara en mkt bättre mamma om jag kunde ge mig själv lite tid också.
Jag känner ett starkt kontrollbehov och vill alltid vara omkring Theo, jag kan till och med få dåligt samvete när jag åker ifrån honom bara för att handla mat.
Detta måste alltså få ett slut.
Jag slår härmed ett slag för den EgnaTiden.
Samla tålamodspoäng helt enkelt.

Detta är lättare sagt än gjort.
Allt kräver planering och spontaniteten kommer endast fram i stunder då jag väljer makaroner på ICA.
Ofta kan planeringen kännas grå oc h man väljer då istället att skita i sin egendag som skulle att inträffa en vecka senare.
Men NEJ NEJ NEJ säger jag då.
Inse att egentid kräver planering och bli tillfreds med det--det tror jag är viktigt.
Sen kan man ju känna sig halvbekväm med att redan 2 veckor innan fråga om ens vänner då är lediga och efter samtalet sen fundera på hur i hela friden dom får ihop sin tid utan planering.
Besvikelsen kan även bli stor när man så länge innan har väntat på kvällen och sen blir den inte av.
Meeen--jag har iallafall försökt.

Att vara mamma är underbart men ibland sätter man sig själv åt sidan liiite för mkt.
Att vilja vara med sig själv mer är inte egoistiskt utan en självklarhet.
Så säg hej hej till dig själv, locka fram den där lilla personen som för tillfället är glömd.
Sen kan det vara en hel vetenskap att lära känna den där pers. ifråga.
Ofta kan det nog kännas som en främling som man inte frågat hur den mår eller tycker på mkt länge.
Min sitter där inne och har från att knackat lite försiktigt nu bankar rejält och vill ha uppmärksamhet.
--Dags att släppa ut mig själv--


Vackra damer på kalas idag


Theo o morfar




Fullt normala lekar här på landet

Kalaset var trevligt men kan dock inte skryta med varken dusch eller rena kläder.
Vad är det som händer med mig?!

GodNatt!!

Det är så lätt att säga sisådär ett halvår innan att man inte känner minsta nervositet inför att börja skolan igen.
Just då, bland bullar, filt i soffan och bebis i knät så känns det inte ens nära.
Men när nu tiden tickar på och det bara handlar om några veckor innan man sitter där så är jag inte så kaxig längre.
Jag är snarare orolig att jag inte ska klara av det.
Dåliga självkänslan sätter in.
När man inte pluggat på ca 6 år har jag en oro över att min hjärna lagt ner den delen. Eller i varje fall lagt sig tillrätta i en komaställning. Så hur i hela friden ska jag väcka den?!
Idag när jag skulle skriva ner det receptet mamma förklarade för mig så ballade jag ur efter första meningen.
Texten; "Sätt ugnen på 200 grader" blev plötsligt olika figurer som dansade danser. Så jag var tvungen att sätta ben på dom. Hennes irritation över att jag tappade fokus så snabbt gjorde att jag trotsigt slutade skriva recept o la mig på soffan istället.
Då undrar jag; Hur i hela friden ska jag då kunna sitta och lyssna på en föreläsning?...på engelska dessutom.
Gubbarna kommer dansa kaosdanser och jag kommer bli toknervös att dom inte följer stegen.
Kom då på den briljanta idén att spela in föreläsningarna så jag kan lyssna igen lite senare.
Smart.
Kanske är bra att jag ska läsa psykologi.
Karin säger att jag då kan ställa diagnos på mig själv--trevligt!!

Idag är det kalasdags här på landet.
Pelle fyller år och vi har både klippt gräsmattan o städat.
Vi ska även duscha idag och sätta på oss rena kläder,
Idag är det alltså fest.


Lite bästislek när jag besökte Örebro härom veckan


Prinsen


Kusinkram


Hela sköna gänget


Kvällsbärplockning med mormor


Sötkorv-kusiner


Landetstyle


Glass är bra när man har 40 graders feber


O moppeåk

Hela sommaren har jag spenderat mina små egentids-stunder med att kolla på olika serier på datorn. Såsom SexAndTheCity, LipstickJungle och andra (givande) serier.
Åhh jag känner lycka såfort jag börjar skriva lite igen.
Så nu är det slut på serierna, det enda det ger mig är lite ångest över att jag inte kan få samma hårlockar samt kläder som dom.
Jag känner mig glad.

God förmiddag!!

Om jag inte hade bloggat på länge för några månader sen så skulle jag vid det här laget fått dåligt samvete.
Det här landet har visst en lugnande effekt på mig för stress som jag tidigare känt har runnit av mig.
Jag har ett konstigt lugn över mig, nästan lite dimmig och njuter ganska hårt.
Tillägger även att det är svårt att blogga här på landet utan en fungerande dator.

Här sitter jag nu, i en röd fleece ( sur över att min dress som jag haft i fyra veckor är i tvätten och inte blir torr pga regn), väntar på att det ska bli fredag så att jag och Karin kan gå ur vårat godiscelibat.
Jag tvingar K, det är för hennes eget bästa även fast hon inte förstår det än. Sen gör ju inte hennes vän Anna det lättare genom att svänga in med en påse från mojecloetta (andrasortering, skadat gods.)
Några mörka polly kändes okej, det är tydligen inget socker i det (enligt dietisten Karin.)

Tillvaron här är inte som något annat.

Jag har ju alltid varit dålig på att vänta på saker, så också i det här fallet.
Jag har verkligen SAKNAT att blogga.
Det blev verkligen till en vardag för mig och det blev tomt tomt tomt utan att få skriva av sig.
Eftersom jag på senaste tiden har gått runt och pratat mina inlägg för mig själv så kände jag att det kanske var dags att gripa tag i datorn igen.
Mumma.
Hello.

Min sommar började med att jag insåg att ungefär ett halvår tidigare hade bestämt med mamma o pappa att vi skulle på husvagnssemester. Så det var bara att börja packa, säga hejdå till Erik som skulle jobba o dra iväg.
Det var som att åka i en tidmaskin tillbaks i tiden när jag var fjorton o vi skulle på liknande semster.
Skillnaden den här gången var bara att jag hade en Theo på armen som jag var tvungen att hålla god min för.
Pappa försökte tidigt få mig och mamma att förstå att vi ALDRIG skulle få in allt i bilen.
Varken mamma eller jag kunde avvara en enda kasse så vi trycktes in av pappa under instruktioner att hålla huvet snett men samtidigt frammåt-streckt så hans flygplan inte skulle skadas.
Varje gång jag campar blir jag alltid lika faschinerad av alla människor som står tätt, tätt med sina vagnar. MÅSTE vara tjenis med sina grannar och som varje morgon måste stå och visa sina morgondrag i en spegel som du delar med 10 andra. Får lite tandkräms-spott-skvätt på sin toaväska och har inget annat val än att se rakt in i brösten på tanten brevid som vaskar sitt heligaste.
Det var mysigt att vara där med min familj, det var det verkligen.
Annars är jag inget fan av campinglivet faktiskt.
Även fast jag alltid log åt mina grannar så hade jag ingen vidare lust att varje morgon o kväll få höra från Kurtan på slinga 3 att vi hade samma toa-schema han o jag.

Sommaren fortsatte sen på landet.
Där har vi hängt sen dess.
Det tog några dagar. Sen slängde jag sminket (inte kammen dock-där går min gräns), slängde på mig samma plagg som jag haft i 3 veckor nu och gick in i landetlugnet tillsammans med Erik, Theo o resten av min familj.
Lugnet där det inte finns någon klocka, inga större problem och inga vildare diskussioner runt matbordet än den om vilken dag i veckan det kan vara.


Midsommar




Killarna reser mini-stången


Prinsen


Lek på campingen


Kusinerna


Terror på Titti


Moster o Theo








Gosungar


Landethäng


Farmor o Christer på besök, kalas för farmor


På promenad med farmor


Smultron




Vackra landet


Världens bästa kusingäng








Sthlms-häng hos brorsan









Nu fick ni lite ljusglimtar såhär långt.
Nu ska jag fortsätta njuta av lite egentid i Öret, besked från högskolan att jag ska plugga i höst (om jag inte får jobb) o en bra film.
Ganska så skönt alltså.
Vi hörs snart igen.
Lovely att vara tillbaks.

GodNatt!!