emmamunk

Jag skäller alltid på folk som inte passar tider.
Eller så är jag tjurig på dom halva tiden av den vi spenderar.
Om man är så är det viktigt att man själv är en hejare på att kolla på klockan.
Jag kommer alltid i tid men vägen dit är lång. Jag får nämligen behov att göra massa saker innan jag ska gå.
Har jag 5 minuter kvar så ska jag torka spisen, eller puffa kuddar eller torka golv.
Jag blir då så stressad att jag vill gråta och skrika.
Erik har lärt sig att alltid gå ut innan mig eftersom dom där 10 minutr. innan avfärd är helt uppåt väggarna.
Eller så kanske man kan kalla det tvångstankar.
Ja så var det ja.
Ville kanske bara normalisera mitt betéende något.

Efter jag hämtat lillapan på dagis, sov vi ett par timmar och drog sen till min polare Mattias.
Alltid när jag träffar M så blir jag väldigt sugen på att börja med sången igen.
Kanske beror det på att hela hans lägenhet är som en oas av musik.
 Det är hans liv att spela och det är helt rätt för hans musik är Underbar.

Jag funderar på det ibland, om man har en dold talang som man inte vet om.
Tänk om man går hela livet utan att upptäcka den liksom.
På cykelvägen hem så försökte jag utesluta talanger som jag aldrig skulle bli ett geni utav;

-Matematiker (jag behöver nog inte förklara den punkten.)
-Nya Bolt (jag får ont i smalbenen samt framkaller andningsvårigheter om jag springer)
-Violinist (har redan testat den banan utan farmgång)
-Kirurg (avslutar sällan påbörjat arbete)

Ja men annars känner jag att dörrarna står öppna.
Erik har ju en trombon i källaren, kanske skulle testa den talangen imorgon.



Fina Mattias


En mycket koncentrerad mor o son


Vi myste med ÄKTA musik, det var som hela ens sinne förflyttades till en liten sjöbod
med kaffe och morgontidningen.
TOK-härligt, mer sånt.

GodNatt!!