Ryck upp MIG!!
Jag brukar annars vara ganska bra på att rycka upp mig själv, vara min egen psykolog men den här gången verkar hon ha gått i pension eller nått. Eller så har hon NOLL kloka råd att ge mig.
Eller så är det så att den här gången har det dykt upp ett problem som psyk-tanten aldrig handskats med innan.
Därav ingen hjälp.
Hygglo.
Jag har fruktansvärt svårt att ta tag i saker just nu, eller bara som jag brukar-Rycka upp mig.
Jag saknar Lisa så det gör ont och jag hoppas verkligen att det ska släppa något snart.
Väl medveten är jag om att hon inte flytt landet eller så--tyvärr ingen tröst.
Hon ska vara här.
Finnas 5 minuter bort.
Gå brevid mig med vagnen.
Komma och laga den godaste lunchen som jag själv inte lyckas med.
Luta huvudet mot min axel och säga att allt ska bli bra.
Morra åt alla som runt omkring mig retar upp mig på olika sätt.
Bara hålla med utan att ifrågasätta.
Lugna en som bara en bästis kan göra.
Förstå ens blickar utan att behöva fråga en enda fråga.
Sitta tysta och bara finnas.
Hjälpa mig att så inte det gör så j****a ont.
OCH JAG SKA GÖRA DETSAMMA FÖR HENNE.
Så ska det vara--så borde det vara.
Jag antar att man får sörja nån som helt plötsligt inte är brevid en längre.
Det ska jag göra.
Ända tills det inte gör ont längre.
Hoppas det går fort.
Sen undrar man ju varför alla runt omkring helt plötsligt verkar oerhört lyckliga och nöjda.
Vore ju roligt för dom iofs.
Mina försök att förgylla Theos dagar med lek o annat fastän jag vill ligga o böla går väl sådär.
Känner mig helt plötsligt väldigt ensam när 2 av mina bästa kompisar flyttat (på samma dag, lagligt?), o typ alla andra börjat jobba.
Jag har idétorka.
Får ta till mina heliga lappar och punkta upp dagen--fast besluten att följa dom.
En av mina idéer idag var att besöka kusinerna--bra plan
Älsklingar
Kärlek
Ska nu slänga mig i soffan.
Kolla Beck.
Bryta mitt baraätagodispåfredag-löfte.
Känna mig hur ledsen jag vill.
Hoppas att det känns lättare imorgon.
GodKväll!!
