emmamunk

Då var vi åter igen tillbaks i vardagen.
Trodde jag hade längtat efter den.
När jag kom hem från landet fick jag en mindre chock. Erik jobbade och jag var plötsligt ensam-.i en kokhet lägenhet--ingen mat i kylen och min närvaro hade liksom suddats ut något.
Jag deppade mig igenom dom första dagarna. Jag hade egentligen inget att deppa över, bara över det faktum att min flock hade lämnat mig.
Theo kollade på mig som om han väntade på att vi skulle dra igen. Dra till dom gigantiska gräsmattorna och fyrhjulingar.
Jag gav honom blicken att tyvärr min älskling, vardagen är här--lek med din kvack kvack så kanske vi kan gå till konsum sen----PUH!!
Som en god husmor jag är satte jag igång att åtee bona lägenheten, baka och sätta min prägel igen på alla saker.
Sakta kändes det lite bättre.
Ända tills Lisa kom den där dagen.
Jag hade medvetet tryckt undan vetskapen om det faktum att hon skulle flytta ifrån mig.
Så när hon kom och sa hejdå så föll jag igen.
Hårt.
Det är grymt att hon har flyttat--jag kommer aldrig vänja mig vid tanken.

En annan sak jag pysslat med den senaste veckan är att skola in Theo på dagis.
Jag antar att en mamma ska sitta med och ge sitt barn uppmuntrande blickar.
Jag tror att jag hittills gjort motsatsen.
Istället tror jag mer det kan vara; jagvetinteomjagvillattduskavarahäränkanskeviskagåhemiställetmammaslillaälsklingkomtillmamma-blickar.
Jag har bestämt att jag ska skärpa mig till på onsdag. Tuffa till mig helt enkelt. (På onsdag ska jag även kolla hur ev. rymningsvägar för små ettåringar, det är et måste för ett en människa med kontrollbehov.)
Det är också något jag skjuter upp i tanken--att lämna honom där sen.
NEJ, det tar jag då.
Jag har också frågat en fröken om barnen ofta kommer bort på dagis, för det fick nämligen inte Theo göra?
Logisk fråga tyckte jag i allafall.


I helgen har vi varit på bröllop.
Jag gråter alltid lite innan paret ens kommit in i kyrkan.
Jag tycker det är så bedövande vackert och bruden har något heligt över sig.
Just den dagen står hon högst--den dagen är hennes.
Det var ett otroligt vackert bröllop och jag myste dagen igenom samtidigt som jag hade ett ständigt tryck över halsen pga av rörd-het. Det räckte med att jag slängde en blick på hennes klänning eller kanske på en mamma som satt och log sitt största léende samtidgt som hon var sprickfärdig av stolthet så grät jag en skvätt.
--Känslig--
Så det är alltså mycket höga poäng från bröllopskommitén.

Här kommer lite bilder från mina vänners 30-årsfest i förra veckan.


Världens finaste Emma o Christian


Gossiga magen




   
Såfort man hittar östgöttarna på en fest så är kvällen räddad
--Otroligt härligt gäng--



Morgonen därpå var det kalas för pappa


Den vackra bruden


Erik blåser kärleksbubblor


Nygifta


Erik o bestman-Alex


Bröllopsvalsen




Funkar aldrig med den här metoden

Måste lägga mig nu, jag funkar tydligen inte utan sömn.
Eftersom nu vardagen är här hoppas jag även på en jämnare blogginlägg.
--Lycka--

GodNatt!!