Ahhhh!!

När man har ett litet barn så kan man inte räkna med att få sova särskilt mycket.
Ibalnd kan man känna; Äntlgen, lite rutiner men så veckan efter är dom som bortblåsta.
Just nu sover inte T på nätterna och jag blir rent ut sagt en HELT annan person när jag får för lite sömn. Bitter, sur och allmänt jäklig, vilket kanske inte är så konstigt men man vill ju ändå känna att man är sitt rätta jag.
Men jag orkar inget, har inget att ge--så har jag kännt nu några dagar. O jag saknar att blogga så mkt, mår bra av att skriva så även om jag är trött ska jag ta mig i kragen--jo så får det bli.

Nu sitter jag i allafall här och känner en ahhhh-känsla.
Jag har precis lagt en febrig Theo oh Erik roar sig med finalen av på spåret. ( Ja ikväll valde jag faktiskt bort det, dels för att jag ville sitta hör i lugn och ro och dels för att ostbågarna tog slut--det enda som intresserar mig med det programmet.)

Den här veckan har gått otroligt snabbt, jag har tillbringat den mesta tiden med min mamma och pappa--väldigt mysigt.
Efter dom har fått sin övernattningslägenhet här i Örebro så kan vi umgås på ett annat sätt, det är sån himla mysigt när dom bara "tittar förbi" sådär--lovely.
Idag till exempel så har mamma tvingat mig att städa våran lägenhet, eller hon gjorde  det mesta men jag fick bidra.
Både syster Karin och jag blir lite rädda när mamma ska komma och "röja" hemma hos någon av oss för vi vet att det inte blir någon vila direkt. Jag tycker iofs att jag sköter mig bättre än K. Hon går nämligen bara upp på övervåningen och säger att hon ska vika ihop alla kläder, (eller rättare sagt flytta på högarna några meter så det känns som man har städat--ajabaja.)
Nu är det i allafall rent och härligt här så det ökar på min ahhh-känsla ännu lite till.
Mitt i städstressen klappade jag lite på mammas o pappas hund som låg här i soffan, jag vill verkligen ha en hund.
Erik har sagt kanske kanske kanske någon gång i framtiden men pga hans pälsallergi får jag väl inte ha för stora förhoppningar.
Annars är det här med djur någor som alltid funnit i mitt liv.
Vi har haft de flesta djur man kan ha i våran familj känns det som.
Dansmöss, fåglar, kaniner, hamstrar, hund, häst, vandrande pinnar, you name it.
Nu när man är föräldrer själv kan man uppskatta mamma och pappas tålamod lite mer än innan. På husvagnsemestern (förutom fyra barn) hade vi med oss alla våra djur, (vandrande pinnarna glömde vi dock ute i solen när dom skulle rastas.) Ja herregud--härligt gäng.
Det här med djur har i allafall även följt med mig i vuxen ålder.
När jag flyttade till Örebro efter studenten hade jag med mig min extremt stora fågel + att jag slog till med att köpa en kanin när jag var framme.
Elliotte, Pelle och jag--järngänget.
Pelle (fågeln) var dock olycklig (och gav mig hörselskador) så han fick flytta till mammas polare där han tydligen gifte sig i buren med en pingla. (Hans simmare var tydligen slöa för inga bebisbarn blev det till den nya ägarens stora besvikelse.)
Elliotte stannade kvar iallafall under fem år av mitt liv och en förmiddag bestämde jag mig för att att jag ville ha en katt. Efter ett samtal till Örebro katthem så fanns han där--Solo. (Jag har aldrig varit en person som funderar särskilt länge innan jag slår till.)
Solo var underbar-han hade damp och var allmänt arg men oj vad jag älskade den katten.
En dag på väg hem gick jag in på zoo-affären--där i en liten bur satt världens sötaste kanin. Jag tyckte synd om honom, fick med han i en liten kartong och gick hem. (På vägen funderade jag på vad tusan jag skulle ha honom i--åter igen ett ganska impulsivt beslut.)
Så nu var vi fyra; Emma, Solo, Elliotte och Leo. (Leo visade sig även han ha aggressionsproblem.)
--Joråsattdää--

Idag bor två i himlen och en ute på landet och jag sitter här.
Splittrat gäng men dom finns alltid kvar i mitt hjärta.
Ja jusst det här ville jag komma tillbaks till Eriks pälsallergi, jag kan tycka den är immun efter att ha bott med det gänget.

Här kommer lite kort från veckan som gått...!!


Jag träffar Simona en kväll och hjälper henne skriva kravlista till hennes sambo to be


 Fina Simona


Mys ute i snön




Kul tjej


Lite mys med med Algot medans jag tvingar Lisa att sy lite till


Massa kärlek till fina pojkar


My love när T har lagt sig för att sova en stund-Cola light


Morfar och Theo




Musikaliskt underbarn (ungefär som jag med fiolen)


Theo i sin nya fina säng


Världens finaste kille


Min kära pysselhörna

Nu tror jag på spåret är slut, Erik skrattar väldigt högt åt nått skämt av Ingvar O i allafall.
Ska kila ner och kolla om jag fattade skämtet.

God natt!!



Kommentarer
Postat av: Sara

Underbart! nu vart allt mycket bättre. förlåt att jag inte ringde. försvann i samtal och svullna mandlar. puss

2009-02-20 @ 22:29:43
URL: http://livrem.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0