emmamunk

Nästan varje dag blir jag mycket irriterad över något, (det beror oftast inte på någon speciell utan jag är lite vass i kanten bara som Lisa brukar säga om mig.) Oftast i dessa stunder vet jag mig att det är bäst att tala ut om saken men jag tiger. Jag tiger och frustrationen växer. Jag erkänner här och nu att jag är riktigt konflikträdd--det har hänt både en och två gånger att en vit lögn smugit sig in för att slippa en diskussion eller ett litet bråk.

Eller så tiger man bara--som en riktig fegis.

Jag kan inte förstå varför Erik inte ser på min blick vad det är jag vill. Eller att han inte förstår vad jag känner just nu i detta ögonblick, för det kan ju vem som helst lista ut, eller?!
Min frustration stiger och mina blickar och tunga suckar blir ännu tydligare, hallååå--här står jag ju, som en öppen bok--läs sidorna och memorera...tigandes går jag iväg och gör det jag ville ha hjälp med själv.

-Så föds nog bittertanterna

Så härmed välkomnar jag kommunikationen i mitt liv, det ska bli trevligt att lära känna dig.

Vi har tillbringat lördagen med hämtpizza, ett besök av tant Helena, handboll, pms och mycket kärlek.

   


Jag funderar på att vika ihop tvätten, den har ju hängt på tork en vecka nu så den borde vara redo

God Kväll!!