Stilla
Om jag inte hade bloggat på länge för några månader sen så skulle jag vid det här laget fått dåligt samvete.
Det här landet har visst en lugnande effekt på mig för stress som jag tidigare känt har runnit av mig.
Jag har ett konstigt lugn över mig, nästan lite dimmig och njuter ganska hårt.
Tillägger även att det är svårt att blogga här på landet utan en fungerande dator.
Här sitter jag nu, i en röd fleece ( sur över att min dress som jag haft i fyra veckor är i tvätten och inte blir torr pga regn), väntar på att det ska bli fredag så att jag och Karin kan gå ur vårat godiscelibat.
Jag tvingar K, det är för hennes eget bästa även fast hon inte förstår det än. Sen gör ju inte hennes vän Anna det lättare genom att svänga in med en påse från mojecloetta (andrasortering, skadat gods.)
Några mörka polly kändes okej, det är tydligen inget socker i det (enligt dietisten Karin.)
Tillvaron här är inte som något annat.
Eller kommer ens hjärna sluta att fungera då?
Igår när pappa och jag var på skogsutflykt sa att han att man måste älska vardagen. De som bara lever för stunden i sin oas kan inte ha det så bra annars.
Mycket sant.
Gilla båda.
--Ska jobba på det--
Häromdagen kom äntligen Erik hit, för ett par dagar.
I vardagsrummet föll han ner på knä och fria.
Jag visste att vi tänkt förlova oss men eftersom jag förstört alla hans överraskningar hittills så gjorde han så istället.
Jag blev yr, fnittrig och kände stark lycka.
Theo stod brevid och skrek. (Av lycka han med tror jag.)
Så nu är jag förlovad--ringen glänser och varje gång jag skymtar den så ler jag.
Tänk att jag ska få leva med Erik.
Tänk vad lycklig man kan få känna sig ibland.
När han åkte idag så bölade jag, jag bölade så jag knappt fick luft.
Mamma lugnade mig med att det gjorde hon minsann varje gång vi åkte ifrån henne.
Jobbigt eftersom hon har fyra barn 6 sex barnbarn.
Önskar jag kunde lägga upp mkt bilder, men eftersom varje kort tar ca 10 min att ladda upp så ger jag mig för ikväll.
Jag ska nattvakta på min son som har 40 graders feber.
GodNatt!!
