emmamunk

De flesta människor går säkerligen omkring med en liten hemlig dröm. Kanske de skulle vilja starta ett företag, börja med en ny hobby eller något helt annat.
Det är så otroligt lätt att gå runt och drömma. Ha hopp om att det snart ska hända. Men samtidigt såå svårt att få ändan ur vagnen.
Jag vet att jag har skrivit om det här tidigare men det är något som ofta återkommer till mig så det är värt att upprepas.
Ofta tjuvkikar jag på andras liv och andras framgångar. Det är mkt sällan som jag missunnar personen/personerna i fråga sina framgångar, (som annars kan vara lätt att göra) utan snarare så beundrar jag dom.
Det är mkt få människor som kommer någonstans i livet utan att ha fått kämpa hårt för det. Många under flera års tid för att nå minsta framgång alls. För dessa människor verkar det inte existera att man ska misslyckas och ge upp utan det gäller att kämpa tills du nått ditt mål.
Jag önskar jag var så.
Jag ger upp på tok för lätt.
Jag känner mig själv tillräckligt mkt vid det här laget att jag kan uppriktigt erkänna att det är pga dålig självkänsla och inte av slöhet som jag alltid trott innan.
Självklart är jag trött. Självklart vill jag bara slänga mig på soffan när T somnat och endast ha målet att flytta mig till sängen när klockan blivit runt tio.
Men hur långt kommer jag då?
Hur ska jag kunna tillfredställa alla mina tankar och idéer när jag inte kan slå mig själv på axeln och säga att nu är det dags att förändra Emma. Punkt.
Det går ofta långa perioder i mitt liv då jag nästan sitter och väntar på en uppenbarelse av ngt slag.
Jag riktigt kan känna innan hur jag gottar mig i att vara totalt ointresserad av att förändra mig själv för jag väntar på min uppenbarelse. Totalt värdelös metod för övrigt eftersom du missar tokmycket roligt på vägen.
Det verkar som om högre makter tycker att det ska vara nog nu så nu har äntligen min U kommit. Imorse. I Theos röda puff. Framför nyhetsmorgon med munnen full av solrosfrön och cola light. Då kom den. Min puff i röva så att säga.
--Det var f*n i mig på tiden--
Dags att se till mina egna förutsättningar och inga andras
Dags att kanske inse att vissa människor är ämnade att göra vissa saker och andra inte
Sluta sträva efter mål som aldrig kommer inträffa (orealistiska mål som egentligen inte passar in i mitt liv alls)
Dags att tro på mina egna idéer. (Snart kommer jag ju sitta på hemmet och ångra, ångra, ångra att jag inte försökte i allafall)
Inse att det är mänskligt att misslyckas

Hädan efter kommer jag att försöka att inte slänga mig på soffan efter att T har somnat utan istället försöka sitta med mina projekt, har en viss känsla av att jag kommer känna mig väldigt tillfreds med mig själv då.


En tjej påväg mot förändring-Ja tack

Nu ska jag fika med Hanna!!

God förmiddag!!