emmamunk

Jag tycker det är konstigt att det finns förklaringar till allt varför barn är jobbiga, speciellt under det första året.
Förklaringar som;
-Theo skriker så mycket.-
Svar; Det är pga tvåmånadersfasen.
-Theo blir så ledsen så fort jag går
Svar; Det är pga 3månadersfasen
-Theo är såååå arg-
Svar; Det är pga 5 månadersfasen
-Men han är ju 7 månader??-
Svar; Ja men fas som fas, det återkommer hela tiden
-(Kul, när man trodde en fas var slut så återkommer den...hmm)

Eller så kan man säga som det är.
Första bebisåret är SKITJOBBIGT. Det tycker i allafall jag. Det handlar mest om att bära, bära, bära och bära. Och så lite byta blöja och amma däremellan.
Jag tror inte jag är ensam om att känna så. För en del passar bebistiden perfekt och allt är som rosa moln. Men man kan också få det liiite jobbigare.
Theo ville aldrig vara en bebis, det märktes så himla tydligt. Han var ständigt frustrerad att han inte kunde göra något själv. Och när hans skrek sig igenom dagar och nätter med sin onda mage så kände man sig så otroligt maktlös.
Hur mkt jag än myste och älskade min lilla prins så kände jag alltid att det skulle bli skönt när han blev lite större.
Jag gjorde mitt allra bästa under det här första året men ärligt talat, +1 mamma är bra skit.
Det passar både mig, Theo o Erik mkt bättre.

Annars har jag legat sjuk i fyra dagar nu-maginfluensa.
Man blir lika förvånad varje gång hur sjuk man blir. Jag var tvungen att ringa till min mamma ochfråga om det verkligen stämde att man skulle må såhär dåligt--det gjorde det.
Idag är jag piggare men illamåendet vill visst inte släppa taget.

Här kommer lite sommarbilder för att smitta lite kraft (+ att kameran kanske inte varit glödhet dom senaste dagarna.)










En varm Theo


Söta kussar som sover



Nu måste jag lägga mig igen känner jag.
Hoppas på att bli pigg snart igen--började städa imorse så jag ser en förbättring

God eftermiddag!!