Ta vara på tiden
Ibland tror jag inte människor (inkl. mig själv) förstår hur mkt tid man lägger på neg. tankar.
Både om sig själva och andra.
Tid som skulle kunna gå till helt andra sysslor som man istället mår bra av.
Det är självklart helt naturligt att inte alltid känna sig tillfreds med sig själv och möjligt det liv man lever men man kan tänka en extra gång ibland på hur mkt tid och enregi som faktiskt går åt.
Nästan dagligen funderar jag på kroppsfixering, ni vet den som finns överallt.
Allt som oftast träffar jag vuxna kvinnor som på ett sunt sätt (enligt dom själva) tänker på sin vikt och hur dom ser ut.
Det finns självklart kvinnor som kan hantera sin bantning men också väldigt många som låter den ta över hela deras liv.
Jag är så FRUKTANSVÄRT trött på allt vad bantning och kroppsfixering heter. Så trött att jag skulle vilja bränna allt som har med det att göra.
Det är verkligen inte kvinnornas fel att dom dras med så kraftigt i deras försök att gå ner i vikt.
Bantning har den effekten på människor. Den kan skapa ett adrenalin som gör att folk tror att det här var verkligen vad dom behövde för att bli lyckliga. Puschar man sin bantning för långt försvinner dock adr. och något annat tar över.
Jag är helt säker på att många som läser detta kommer att skaka på huvudet och sucka--tycka att jag har fel.
Det är okej för mig. Jag vill bara poängtera att en ätstörning skapas genom att låta kroppsfixeringen ta över ens liv. Hur gammal man än må vara.
Att bantning och klagomål på sina kroppar är bland det vanligaste samtalsämnet idag hos folk är ju helt sinnes.
Ofta tänker man inte på de små elaka kommentarerna man ger sig själv inför andra. Kommentarer som faktiskt hur mkt man ej vill tro det eggar sig fast i huvudet och skapar ett negativt tankemönster. Ännu en kommentar nästa dag fyller på mönstret och så är man igång igen.
Igång i en spiral som är lika svår att komma ur varje gång.
Det låter nu som om jag läxar upp alla andra och själv står helt nöjd och belåten varje dag, nickar till min spegelbild och tackar Gud för att han skapt mig perfekt. (Vilket egentligen är sanningen, som hos alla andra människor.)
Men så belåten är jag inte. Jag kämpar varje dag med att acceptera mig själv. Dom flesta dagar misslyckas jag och är så elak att jag skäms. Men jag vill lyckas, därför kämpar jag vidare.
Jag vet vad jag pratar om, jag skulle kunna skriva fem böcker om ätstörningar (vilket jag förhoppningsvis gör en dag).
Min slutkläm är egentligen bara en vilja att alla ska tänka på hur många ggr om dagen man tänker positivt/negativt om sig själv.
Jag tänker från och med nu börja försöka ändra mitt tankemönster. Jag ger ALLDELES för mkt tid och energi till neg. tankar om mig själv varje dag.
--Fy skäms--
Sådär, nu har jag fått ur mig lite ilska-mkt bra terapi detta!!
Bli ett fan av dig själv
God eftermiddag
Både om sig själva och andra.
Tid som skulle kunna gå till helt andra sysslor som man istället mår bra av.
Det är självklart helt naturligt att inte alltid känna sig tillfreds med sig själv och möjligt det liv man lever men man kan tänka en extra gång ibland på hur mkt tid och enregi som faktiskt går åt.
Nästan dagligen funderar jag på kroppsfixering, ni vet den som finns överallt.
Allt som oftast träffar jag vuxna kvinnor som på ett sunt sätt (enligt dom själva) tänker på sin vikt och hur dom ser ut.
Det finns självklart kvinnor som kan hantera sin bantning men också väldigt många som låter den ta över hela deras liv.
Jag är så FRUKTANSVÄRT trött på allt vad bantning och kroppsfixering heter. Så trött att jag skulle vilja bränna allt som har med det att göra.
Det är verkligen inte kvinnornas fel att dom dras med så kraftigt i deras försök att gå ner i vikt.
Bantning har den effekten på människor. Den kan skapa ett adrenalin som gör att folk tror att det här var verkligen vad dom behövde för att bli lyckliga. Puschar man sin bantning för långt försvinner dock adr. och något annat tar över.
Jag är helt säker på att många som läser detta kommer att skaka på huvudet och sucka--tycka att jag har fel.
Det är okej för mig. Jag vill bara poängtera att en ätstörning skapas genom att låta kroppsfixeringen ta över ens liv. Hur gammal man än må vara.
Att bantning och klagomål på sina kroppar är bland det vanligaste samtalsämnet idag hos folk är ju helt sinnes.
Ofta tänker man inte på de små elaka kommentarerna man ger sig själv inför andra. Kommentarer som faktiskt hur mkt man ej vill tro det eggar sig fast i huvudet och skapar ett negativt tankemönster. Ännu en kommentar nästa dag fyller på mönstret och så är man igång igen.
Igång i en spiral som är lika svår att komma ur varje gång.
Det låter nu som om jag läxar upp alla andra och själv står helt nöjd och belåten varje dag, nickar till min spegelbild och tackar Gud för att han skapt mig perfekt. (Vilket egentligen är sanningen, som hos alla andra människor.)
Men så belåten är jag inte. Jag kämpar varje dag med att acceptera mig själv. Dom flesta dagar misslyckas jag och är så elak att jag skäms. Men jag vill lyckas, därför kämpar jag vidare.
Jag vet vad jag pratar om, jag skulle kunna skriva fem böcker om ätstörningar (vilket jag förhoppningsvis gör en dag).
Min slutkläm är egentligen bara en vilja att alla ska tänka på hur många ggr om dagen man tänker positivt/negativt om sig själv.
Jag tänker från och med nu börja försöka ändra mitt tankemönster. Jag ger ALLDELES för mkt tid och energi till neg. tankar om mig själv varje dag.
--Fy skäms--
Sådär, nu har jag fått ur mig lite ilska-mkt bra terapi detta!!
Bli ett fan av dig själv
God eftermiddag
Kommentarer
Trackback
