Elaka ungar
Jag blir så arg på alla elaka ungar som man springer på i parkerna.
Jag vet att det är naturligt att 7-8 åringar är på varandra och retas men ändå kan jag inte låta bli bli att bli illa berörd.
Två små tjejer med lååångt blont hår, pipiga röster och kaxiga som aset leker när den tredje kommer in.
En liten tjockis-flicka med brunt, trassligt hår och flaskbotten-glasögon.
När inte föräldrarna ser så börjar blondisarna;
Blondis -"Du får inte leeeeka med oss, ha haaaa"
Brunis-"(tyst)
Blondis-"Hörde du det? Du får inte leeeeeka med oss, eller sitta brevid oss, ha haaaa, det kommer du aaaldriiig
få. Ha haaaa. Kom inte nääära oss"
Brunis-" Du får inte komma hem till oss och leka
Blondis-"VAA??"
Brunis-"Du får inte komma hem till oss och leka när du är så elak"
Blondis-"Mammaaaaaaaaaaaa, brunis säger att jag inte får komma hem till henne".
(Blondis ger den elakaste blicken hon kan ge till brunis varpå hon börjar storböla.)
Brunis mamma-"Neeeeej du lilla brunis, nu går vi in när du är så elak."
Själv hade jag lust att ta brunis i handen och lära henne hur man hanterar blondisar i livet för dom kommer hon minsann aldrig att slippa.
Vad beträffar blondisarna hade jag lust att hälla sand på dom.
Fy för elaka barn.
Heja flaskbottenglasögon.
Jag fick direkt rysningar av bara tanken på att vara barn igen.
Alltid vara rädd för att man ska bli retas, alltid göra allt för att bli accepterad.
Herregud, det är ju egentligen bara i Theos ålder som dom kan slappna av.
Sen kommer blondisarna och dom andra krigarna och förpestar.
Theo, än så länge skonad från blondisar
Idag tar jag nog en liten paus från parken och drar till Mareberg för lite shopping.
Ja, jag har det gott.
Godförmiddag.
