emmamunk

Jag undrar när jag ska sluta få pirr när jag tänker på min födelsedag.
Det har jag alltid fått.
Ca 2 månader innan.
Då finns det bara; Jag jag jag!!
Nu får jag dock snällt backa undan något åt min son så han med får uppmärksamhet under dagen.
Kanske vi skulle kunna köra halva halva?
Eftersom han har vänt alla mina negativa sidor sen han kom till världen så hade han väl en plan att även vända min egoistiska sida genom att komma ut på samma födelsedag.
Jag kunde tex inte unna någon annan i familjen att fylla år. (Detta var ca15-20 år sedan).
Det var speciellt jobbigt när min syster Ia fyllde år.
Jag kände ett absolut måste att förstöra hennes födelsedagar.
En favvo var att innan säga vad hon skulle få.
Den här var bra;
-"Den har sadel, växlar och styre. Men jag säger inte vad de är".
Den tyckte jag ändå var smart för jag SA ju faktiskt inte vad det var.
Det här problemet löste mamma genom att ge även mig presenter på morgonen även fast det var någon annans
födelsedag.
Annars var jag vansinnigt sur i en vecka eller två.
Snorunge kan man kalla sånna.
Idag försöker jag hålla god min under mina systrars födelsedagar. Även om jag får bita mig i läppen om Ia
får något som jag VERKLIGEN vill ha.
(Undrar när en lillasyster växer upp?)

Jag börjar känna en enorm längtan till landet nu.
Få leva i kollektiv igen.
Underbart.
Det är inte konstigt att man ibland som mammaledig kan känna sig ensam.
Även fast man har vänner och familj runt omkring sig så är det ändå väldigt många timmar som man inte gör något
alls på.
Rastlös är jag.
Därför passar det både mig o T bättre med kollektiv.


Numera ska det hållas i en pinne istället för kex


Min prins på babysång






Jag har aldrig nått barn att visa sångerna på längre
T har lämnat stadiet sitta i knät och sjunga


Eftermiddagshäng med Lisa o Algot


Bra utsikt från ballen-mitt favvoträd


T vill hänga på A-B hem


När vi hade som tråkigast igårkväll så kom Karin o två kussar
Underbart mysigt




Olle o Gurra provrider Lars-Olof


Moster och Theo

Imorse hittade jag den här i en tidning.
Jag älskar den, träffade rakt in i bröstet.

"Gud, giv mig sinnesro att acceptera det kan inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden".

/-Sinnesrobönen

Det bär jag nu med mig hädanefter.

God förmiddag!!

  hht   gbgffgfgr vc bno  nhg  <----(Theo var med o bloggade, här är hans insats.)