emmamunk

Tänk att våran plutt fyller ett år på fredag.
Tänk att för snart ett år sen sprang (eller rullade) jag in på förslossningen och ville föda. Helst inom den närmsta timmen.
I ett försök att övertyga tanten att jag inte kissat på mig utan faktiskt hade nått i mig som ville ut så drog jag ner brallorna och visade. -"Ja inte är det där kiss inte" sa tanten.
NEJ, just det-det vore bra konstigt att ha ständigt kissat den senaste timmen.
I hopp om att föda snabbare så gjorde jag olika övningar för att få det överstökat.
Men hemskickad blev jag ändå. Och efter att ha förskökt förklara för Erik att jag helst tog en taxi hem istället för att gå (pga värkar, men visst hade han en poäng i att det var vackert promenadväder) så hamnade jag i våran trappuppgång-utan nycklar. Jag måste ha legat på alla sätt som bara går att ligga i en stentrapp den där timmen medans jag väntade på en E som köpte en termometer påväg hem från sin promenad.
Tänk att för snart ett år sen så trodde jag att slutet var nära pga av smärtorna. Jag kämpade för mitt liv och jag Hoootade sköterskorna att inte komma nära min lustgas.
-"Du skulle bara våååga skruva ner den, Eriiiiiiiiiiiiiiiiiik SÄG TILL´NA".
Och för ett år sen höll jag min älskades hand, svor o spottade om vartannat men framför allt så kämpade vi ihop.
Vi kämpade i 36 timmar.
Aldrig har jag upplevt finare kärlek.
Och ut kom sen 06.50 den 22 maj på min födelsedag det vi kämpat för.
Vår lilla prins.

Det här året har gått helt sjukt fort.
Det här året har varit den mest omtumlande, underbaraste, roligaste, mest kärleksfyllda år jag upplevt.
GRATTIS älskade Theo på din 1-årsdag.
O Grattis till mig själv.
Hurra.






















GodNatt.